Tillbaka i Stockholm, nu som turist. Det är kallt och trångt men känns fortfarande som hemma.

Åtminstone lite. Om jag blundar.

Bästa, bästa, bästa filmen.

Så som det känns ibland.

Den här veckan ser min krönika i Sofis mode ut såhär. Den tycker jag att ni ska läsa, om ni har möjlighet. Man kan säga att den handlar om saker man samlar på sig och kallar minnen. Och om hur det känns när allt man aldrig skulle klara att skiljas ifrån har förvandlats till en illaluktande sörja. Ungefär så. Härligt, eller hur?

Nu verkar det som att Bredbandsbolaget kan ta FEM VECKOR på sig att installera nät i vårt hus. Det står tydligen i något avtal jag skrivit under att det är okej att de gör så. Hmm.

Menmen. Hur har ni det? Berätta!

Plättlunch.

Snela hestar i motljus.

Hästarna letar fjolårsgräs i snön och värmer sig i solskenet. Själv försöker jag promenera bort min huvudvärk.

Jaha, här ligger jag och svettas. Ni får fortsättningsvis gärna referera till mig som ”Hälsan Själv”.

På isen.

Kis och kyss.