Inte mycket bloggande nu. Antagligen kommer jag inte igång förrän vi kommit in ordentligt i huset, i mars – det är helt enkelt alldeles, alldeles för mycket att göra. När jag sitter vid datorn är det för att jobbajobbajobba, och då får jag så förfärligt dåligt samvete om jag går in på bloggen eller svarar på mail.

Alltså: ingen bloggpaus. Det kommer bara att fortsätta att komma ganska sporadiska uppdateringar. Ärligt talas känns det skönt. Jag har raderat min (i och för sig sanslöst inaktiva) Twitter, tagit uppehåll från Facebook och alla andra sajter jag brukade gå in på då och då (läs: alldeles för ofta). För att kunna fokusera. Tro mig – det behövs. Det är så lätt att sugas in i nätvärlden, och så går tiden utan att man märker det och rätt vad det är så flyger hela livet förbi.

Det vill jag inte. Jag vill vara med.

Det här är bland det vackraste jag vet.

Det måste jag säga: för att vara såhär sjuk har jag en otroligt trevlig fredagskväll. Jag äter Piggelin och lakrits i min flanellpyjamas, kollar på Let’s Dance och blir vansinnigt sugen på att lära mig dansa, och snart kommer min käraste lillebror hit och för att se på film med mig. (Har jag riktig tur har han med sig chips.)

Ja, det var nog mest det jag ville meddela. Ibland behöver man inte ha något viktigt att säga. Så det så! Jo – så hoppas jag förstås att ni också har en fin kväll. PUSS PÅ ER!

Idag har jag varit sängliggande i fjorton dagar. Det ska jag fira genom att äta extra många Piggelin.

Två minuter och tjugonio sekunder av mina tonår. Vakuumförpackade.

Finast.

God jul, älskade vänner och främlingar.

Som ni kanske märker så blir det inte många uppdateringar just nu. Och så kommer det förmodligen att fortsätta tills efter nyår. Jag kommer inte att ha särskilt mycket tillgång till vare sig dator eller nät tills dess. Blir bara sporadiska inlägg när tid och lust infinner sig.

Men! Det är okej. För jag tycker att vi ska ta hand om oss själva och människorna vi älskar istället för att läsa bloggar i ett par veckor nu. Deal?

Alla ni som går i högstadiet eller gymnasiet och tycker att matte är förbaskat tråkigt: försök att lära er ordentligt i alla fall. Så att ni faktiskt kommer ihåg något när ni slutar skolan.

Jag gick natur på gymnasiet men nu, sju och ett halvt år efter studenten, håller min hjärna på att koka över för att jag måste räkna ut kvadratmeter och volym inför renoveringen av vårt hus. Varje gång jag fakturerar måste jag sitta och söka på internetforum när jag ska räkna ut procentsatser. Jag har glömt allt. Allt.

Inte nog med att jag känner mig så fruktansvärt dum – det tar så vansinnigt lång tid. Tid som jag skulle kunnat använda till något mycket, mycket trevligare.

Ikväll åt jag, kärleken och min fina lillebror Axel ett lite underligt – men mestadels väldigt gott – julbord på ett öde Östermalmshotell. Sedan åkte vi hem och såg The Shining. En strålande idé. Eller hade varit. Om det inte vore så att jag skulle ha velat kunna sova i natt.

Två timmar sedan eftertexterna rullade och jag har fortfarande hjärtklappning.