Min Fanny skickade ett sms igår. Där stod det att veckans krönika i Sofis mode fick fem av fem toasters av henne.

Så den borde ni kolla in.

Ja, lite såhär har jag det.

Kära ni.

Jag har jobbat väldigt mycket de senaste månaderna.
Väldigt, väldigt, väldigt mycket.
Så nu tar jag lite ledigt. En vecka eller så. Kanske en och en halv.
Det var inget jag planerade. Men det var tvunget att bli så.

Det betyder att jag förmodligen inte kommer att blogga särskilt ofta.
Det betyder inte att jag glömt er.

Tvärtom.

Jag måste bara samla kraft att orka. Det gör jag inte just nu. Orkar, alltså.

Förmodligen reser jag bort någonstans. Ut till landet eller kanske till något helt annat land. Jag vet inte.
Men jag vet att jag kommer att sakna er. Och att vi ses snart.

Ta hand om er, alla mina älskade fina.

Jo, just det! Jag tänkte ju fråga er en sak.

Jag skriver ganska många krönikor just nu. Närmare bestämt sex stycken varje månad – fyra krönikor till Sofis mode och två kolumner till Aftonbladet. Det kräver att jag kommer på väldigt många fantastiska idéer. Och det gör jag inte. Vissa av mina idéer är bra, andra är bara… idéer. Och det får räcka, men jag skulle inte tacka nej till fler och bättre. Tvärtom.

Så jag vill alltså ta hjälp av er.

Finns det något ni önskat att jag ska skriva krönika om?
Vad, och varför? Berätta!

Även om jag inte går igång på exakt det ni föreslår kan alla tips hjälpa till att sätta igång nya tankebanor, se företeelser från andra vinklar.

(Det går alltså inte att ”beställa” en krönika. Men man kan hjälpa till att komma med förslag om man vill. Jag är hemskt tacksam för alla tips!)

Underbara Monica Gunne har en väldigt viktig kolumn i Aftonbladet idag. (På samma tema som min första kolumn, faktiskt.)

Ni borde verkligen läsa den, allihop.

Mat-e-mat-ik. Hihi. (Förlåt.)

Pyttipanna plus stekt ägg plus rödbetor är lika med väldigt gött. Bara så att ni vet.

Nu skriver jag kolumn till fredagens Aftonbladet. Min andra ”riktiga” kolumn. Det är svårt och häftigt och jag känner (som så många gånger förut) en enorm respekt för alla som lyckas skriva relevanta, tankeväckande och stilistiskt vackra kolumner. Vecka efter vecka, år efter år.

Själv har jag hunnit skriva nästan femtio krönikor under det senaste året. Femtio.

Tanken på att skriva femtio till är helt ogreppbar. Och om vi ponerar att jag skulle fortsätta skriva lika många krönikor och kolumner som jag gör just nu – en krönika i veckan till Sofis mode och en kolumn varannan vecka till Aftonbladet – skulle det betyda att jag kommer att skriva 78 stycken under det kommande året. Sjuttioåtta. 52 stycken på 2500 tecken, 26 stycken på 3000 tecken. 208 000 genomtänka tecken.

Okej. Jag ska genast sluta upp med mina matematiska krumbukter och skriva istället.
Jag känner att det är absolut nödvändigt.

Men åååååh. Jag lyckades nyss rita ett tre centimeter långt bläckstreck på mina allra finaste byxor. Skit.

Hjälp! Hur får jag bort det?

(Alla förslag som involverar att genast ta av mig byxorna diskvalificeras tyvärr, eftersom jag hellre offrar de fina jeansen än sitter på redaktionen i bara trosor.)

Tidigare ikväll.

D: ”Shit, vad har hänt med Jens Lekman? Både webben och XX (reporter på Aftonbladet) har mailat ut och frågar efter hans telefonnummer.”

A: ”Tja, han lär ju knappast vara död. Då skulle de väl inte vilja ringa just honom?”

D: ”Sant. Tur. Fan, jag har ju hans nummer! Vänta, ska bara maila iväg det.”

…och en liten stund senare:

Till den stackars sjuklingens ära tycker jag att vi tittar på den här fina versionen av ”Your Arms Around Me”. Tjugoåtta sekunder in i klippet kommer ett härligt pinsamt ”förlåt mig”-moment ni inte bör missa.

Bli frisk snart, Jens. Du är så fin. Om jag var åtta år skulle jag skriva att du borde drabbats av fininfluensan istället. Men nu är jag närmare trettio än tjugo, så jag vet att man inte bör skämta om sjukdomar.

Men ändå. Fininfluensan. Tihi.

Nu ska jag sova, för det har jag lovat min mamma. Inte många vuxenpoäng där.

För ett par veckor sedan kunde man läsa en trevlig intervju med ännu trevligare Martin Stenmarck i Aftonbladet Söndag.
Nu kan man läsa den på nätet också. Här.
Gör det om ni vill.

Jo, förresten – det är alltså jag som har skrivit den, om det inte framgick.

En ny fin Sofis mode är ute idag, med en ny fin krönika av mig. Eller, ja, fin och fin. Den är lite rolig, i alla fall. Tycker jag själv. Ehm. Ja. Läs!

Och lyssna.