Du hade allt jag ville ha.
avJag spenderar dagen i sängen. Försöker att inte kräkas mer.
Men imorgon måste jag vara frisk igen.
För då ska jag se världens bästa, viktigaste Olle Ljungström spela på Rival med brutna fötter.
Jag spenderar dagen i sängen. Försöker att inte kräkas mer.
Men imorgon måste jag vara frisk igen.
För då ska jag se världens bästa, viktigaste Olle Ljungström spela på Rival med brutna fötter.
Ah. Sista chansen att köpa veckans nummer av Sofis mode idag.
Jag skriver om ätstörningar.
Vilket känns lite pinsamt, med tanke på att den senaste krönikan som lades ut på nätet handlade om samma sak. Men till mitt försvar skrev jag den förra krönikan i februari, och den senaste… ja, häromveckan.
Dessutom är det onekligen ett ämne med många nivåer, lager, ingångar.
Ni får väldigt gärna köpa och läsa den.
Laddaren till mitt kamerabatteri har varit borta i veckor. Nu är den upphittad och jag plåtar i snitt 800 bilder om dagen. För att väga upp.
Bland annat så känner jag att PhotoBooth inte gjorde mina Made By Noemi-strumpor rättvisa. Alltså: här är några ”riktiga” bilder.
Ååh.
Jajamen.
Sådant här lyssnar jag på i natt.
Frågan är om det går att ha vackrare hår än såhär.
(Bilderna gör det inte rättvisa. Det är det ljuvligaste hår jag sett i hela mitt liv. Men magiskt hår kan inte fångas genom kameralinser.)
Så, vad är hemligheten?
”Eeeh… jag tvättade det efter gympan igår?”
Ah.
Jag har älskat Lena Sundströms krönikor i snart halva mitt liv. Det är ganska länge.
Ändå lyckas hon bli bättre och bättre.
Hur går det till?
Om jag någon gång träffar henne ska jag göra mitt yttersta för att hälla i henne alldeles för många glas Pinot Noir och få henne att avslöja alla sina hemligheter.
Läs hennes alldeles fantastiska krönika om jämställdhet i förhållanden här.
Här är jag.