För en halv evighet sedan åkte jag till en enorm studio i Berlin och poserade framför en kamera iklädd svart målarfärg, plastfolie och död bläckfisk.

Idag fick jag se två bilder från den dagen.

Och då är det klart att jag delar med mig.

Det bästa med att ha en blogg måste väl ändå vara att man får lägga upp webcambilder på sin frukost?

Himlen är alldeles vit. Det är skönt.
Enligt min planering ska jag nämligen skriva en krönika idag och en imorgon, och min erfarenhet säger mig att det är ganska mycket lättare att sitta hemma vid skrivbordet när det duggregnar utanför fönstret.

Nu iigger min krönika om Top Model uppe på nätet, här.

Min dators skärm är täckt av pollen.
Det känns helt okej.

Ja, här sitter jag alltså.
Med lockigt hår och rufsiga ögonbryn.

Det har varit en väldigt, väldigt, väldigt lång dag.

En sådan där tvådygnslång dag som bara kan avslutas på ett sätt:
Ihopkrupna på en madrass på golvet, somnandes till How I Met Your Mother.
Jo. Så måste det bli.

Imorgon ska jag utföra stordåd, hade jag tänkt.

Jag har inte sovit sedan natten till tisdag och är alldeles för nära att svimma av trötthet.
Sitter på en bar och låtsas dricka öl för att få använda deras trådlösa internet. Hoppas att de inte märker att vätskan i glaset inte minskar, trots att jag ofta lyfter glaset till munnen. Med tunga armar.

I alla fall så är jag på tok för trött för att kunna tänka en enda konstruktiv tanke, än mindre blogga om någonting vettigt.
Så vi kör ett modebloggigt inlägg till.

Skorna är alltså desamma som i förra inlägget. Från Scorett. Och kanske de allra läckraste skor jag äger.

Synd att jag aldrig längre får för mig att faktiskt gå i högklackat.
Men framför spegeln… åh, framför spegeln.

Jag köpte en stor tröja/klänning på Monki.
Det är en sådan man åker och badar i.

Fast kanske med andra skor.

Och nu är det tisdag! Så nu får ni hemskt gärna köpa veckans Sofis mode och läsa min nya krönika.

Jag tycker att Belinda Olssons senaste krönika sätter fingret på något intressant. Läs den.