Förresten så födde jag barn i drömmen i natt. Förstår inte riktigt vad alla klagar på – det var ju en baggis! Och graviditeten märkte jag inte ens av.

Hahahahahahahaha osv.

Nej, men på riktigt så var hon den sötaste bebisen i världshistorien och jag grät i tio minuter när jag vaknade över att behöva lämna henne kvar i drömlandet där vad som helst kan hända.

Hej hormoner, god jul på er också. Tack så hemskt mycket för att jag ska behöva vara ledsen i en halv evighet nu över en liten flickbebis som aldrig funnits.

(Älskling, jag skojar bara, klart jag vet att du finns. I natt kommer mamma och hämtar dig. Ligg bara alldeles stilla och vänta så kommer allt att ordna sig.)