Här är jag.

Ännu en bild från bläckfiskplåtningen. Fast, ja, utan bläckfisk. Med tantkrull, clownsminkning och hönsnät framför ansiktet istället.
Förfärligt tråkig bild, och inte blir den roligare av att jag är retuscherad för att se ut som en vaxdocka heller.

Det är intressant, tycker jag. Att det vidrigaste modebranschen vet verkar vara människors hud. Ja, näst efter livsviktigt underhudsfett, förstås.
Jag misstänker att de önskar att tekniken gjorde det möjligt att bara göra bilderna direkt i datorn istället.

För en halv evighet sedan åkte jag till en enorm studio i Berlin och poserade framför en kamera iklädd svart målarfärg, plastfolie och död bläckfisk.

Idag fick jag se två bilder från den dagen.

Och då är det klart att jag delar med mig.

Rockfoto-Emma Svensson har snackat med mig om foto.
Resultatet kan ni läsa här.

(Framför katedralen i Köln.)

Det här är en av de varmaste, vackraste, ärligaste och mest storslagna unga kvinnor jag någonsin träffat.
Hon heter Erika och jag är så innerligt tacksam att hon är min vän.

Vi promenerade en dag genom ett Stockholm som inte var sig likt.
En grådisig spökstad som kanske aldrig varit vackrare.