Jag kom nyss hem till min lägenhet på Kungsholmen för första gången på 35 dagar.
Flygresan från Berlin gick snabbt och smärtfritt med Fanny i sätet bredvid.

Om jag skulle råka börja tjäna enorma mängder pengar någon gång skulle jag omedelbart anställa en trevlig person som ständig Medresenär. Någon att prata med, någon som håller flygfobin och ångesten borta.

Värre var det med flygbussen från Skavsta, då blev jag åksjuk och spydde trettio sekunder efter att jag skrivit klart min krönika.

I alla fall.
Nu är jag i lägenheten jag förväntas kalla ”hemma”.
Jag öppnade precis posten.
Det var inte särskilt roligt.