Just exakt precis nu känns som ett bra tillfälle att hyra en film och öppna en påse chips. Så ska jag låta er återgå till era liv.

Förresten.
Jag har det, trots min plötsligt obefintliga alkoholtoleransnivå, sanslöst bra.
Bara så att ni vet.

Jag vaknade med fruktansvärd nackspärr.
Att vrida huvudet mer än två millimeter åt vänster är omöjligt. Det tar tvärstopp och känns som att huvudet ska trilla av.
Att försiktigt vrida det åt höger går, men gör helvetiskt ont.

Men vet ni vad? Jag kan leva med det.
För i natt hade jag snöbollskrig och upplevde ett unikt naturfenomen och pratade med nya människor utan att vara nervös. Och jag kände något väldigt vackert och vaknade trots nackspärren med ett leende.
Sådant är värt rätt mycket.

När magsjukan ger sig och man plötsligt kan sitta upp i sängen och dricka vatten utan att kräkas upp det trettio sekunder senare.
När migränen släpper.
När den djävulska mensvärken klingar av.
När man plötsligt kan fungera som människa igen.

En av livets mest intensiva lättnader.

När ångesten släpper: precis samma känsla.
Strax efter midnatt var jag mig själv igen.

Idag, kära vänner. Idag har jag varit en smula seg. Men väldigt lycklig.
Som jag är alltsom oftast.
Vad man än kan få för sig.