Så jävla trist.
Av alla de inbjudningar jag fått till visningar under Stockholm Fashion Week är jag bara på bild på en enda.
Tur att Sofifi finns.

Och vilken tur att jag, som är så vanvettigt rolig, har en alldeles egen blogg där jag kan dela med mig av all min rolighet till er.

I alla fall så är jag otroligt stolt över min vän Sofie. Hon vågade satsa allt för att bygga upp ett klädmärke, och det hon saknade i pengar och erfarenhet vägde hon upp med drivkraft och talang (och vassa armbågar).
Nu visar hon upp sina kläder på modeveckan. Precis som hon önskat sig.
Jag är ledsen att jag inte kan vara där. Lycka till, kära du.