Oui, c’est ca.
avJag är så vidrigt trött.
Och mår så illa.
Jag vill verkligen, verkligen inte åka hem från Paris.
Men det är precis vad jag måste göra. Precis nu. Precis.
Jag är så vidrigt trött.
Och mår så illa.
Jag vill verkligen, verkligen inte åka hem från Paris.
Men det är precis vad jag måste göra. Precis nu. Precis.
Sista kvällen i Paris.
Först: jobb. Skriva Sofis mode-krönika och skicka in den.
Sedan:
Paljettklänning.
Hummer och rödvin (jodå, det funkar ihop), nattlig promenad.
Några öl på uteservering.
Bråk på hotellrummet.
Bli sams igen.
Mer än så krävs det inte för en fulländad sistakväll.
Klockan är kvart i fem och jag är tillbaka på hotellrummet.
Kvällen har varit legen-waaait for it-dary.
En sådan kväll man minns. För att uttrycka det milt.
Svindyr, vansinnig, och alldeles…
Ja, ni hajar.
Men för er som inte gör det:
Alldeles underbar.
Lördagseftermiddag på hotellrummet i ett regngrått Paris.
Snart kväll.
Lättsaltade chips och italiensk varm macka med parmaskinka och soltorkade tomater agerar frukost. Den äts i sängen.
Håkan Hellström sjunger ur högtalarna från en av två likadana MacBooks.
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn.
Natt, nej, morgon.
Att ligga i en lagom mjuk säng i Paris med en lagom mjuk hand i sin och kolla på tidernas bästa ungdomsserie på dvd.
Sämre än så kan man ha det.
Däremot är jag inte helt säker på att man kan ha det bättre.
Vilken jäkla klyscha det är att jag föll handlöst för Montmartre.
Husen, gatorna, restaurangerna, barerna, människorna. Hell, jag gillade till och med porrkvarteren.
Det blev en ganska oprententiös middag och sedan en öl (den var billigare än colan jag drack tidigare under dagen) uppe på berget, nära Les Deux Moulins (där jag naturligtvis ville tillbringa kvällen, men det hade möjligen fått klyschbägaren att rinna över, enligt mitt sällskap). Sedan iskall nattpromenad i jakt på tandkräm (man kan inte komma ihåg att packa allt).
Vad är dealen med att man utan undantag luktar död hund i käften efter flygresor? Den som förklarar det för mig har min eviga tacksamhet.
Jag glömde dessutom att packa usb-sladden till kameran, så om jag inte råkar gå förbi någon datorbutik är risken stor att jag får vänta med att lägga upp bilder tills på måndag. Förhoppningsvis kan ni leva med det.
Något säger mig att ni har bättre saker för er i helgen ändå än att gråta över bristen på vackra Parisvyer i min blogg.
Nu ska jag borsta tänderna med min nya, svindyra tandkräm. Och sedan ska jag sova.
Ungefär som de flesta andra kvällar.
Men just i natt är det skillnad.
För jag är i Paris. För första gången.
Det kan aldrig någonsin bli första gången igen.
I natt sov jag en sisådär två-tre timmar.
Det räcker inte långt för mig.
Så det första jag gjorde när jag kom till hotellet – okej, näst efter att jag kollat att det fanns trådlöst nät i rummet – var att byta om till nattlinne och lägga mig och vila.
Eller, ja, surfa.
Nätet härinne är ljuvligt. Jag har suttit på mitt mobila 3-nät hela veckan (eftersom Bredbandsbolaget och Inkasso stängt av mitt bredband), där en sida laddas på tio minuter, så det här är som att dö och komma till bredbandshimlen.
Men nu ska jag lägga mig och sova i en timme, sedan blir det middag någonstans i Montmartre.
Jag måste säga att jag har det lite för bra.
Snabbt trådlöst bredband, mat och kärlek.
That’s all you need, kids.
That’s all.
Tack för Paristipsen, förresten! Kanon! Kom gärna med fler idéer.
Jag kan göra precis vad jag vill här. Problemet är att jag inte riktigt vet vad det är jag vill göra. Jag vill mest gå omkring i staden och titta på folk och hus.
Det var då själva fan vad gammal jag blivit.
Jag är framme.
Betalade precis 125 kronor för en cola light och en toast.
Nu ska jag leta upp hotellet i Montmartre. Så länge tycker jag att ni kan läsa min krönika som nyss lades upp på nätet. Den är bra. Tycker jag, i alla fall. Säg gärna till om ni håller med.
Alla mina kära Parisexperter där ute, kom gärna med tips! Jag stannar tills på måndag morgon – vad får jag inte missa?
Au revoir, mes chéries!
(Japp, skolfranskan är… på topp.)
Nu är jag lite sen till Skavstabussen.
Well, må så vara.
Jag kunde ju inte åka utan att lämna er med det ljuvligaste Paris någonsin haft att erbjuda.
Nu, mina kära vänner och alla ni andra som bara klickar in här för att jag ligger på Aftonbladet Bloggs startsida – nu åker jag till Paris.
Jag har aldrig varit i Paris.
Om några timmar kan jag aldrig mer säga den meningen utan att ljuga.
Reseklädsel: Blus från Forever 21, skärp, kjol och tights från H&M. Svårare än så är det inte. Men jävlar vad jag ska gå klädd i basker.