Foto: Annika Marklund a.k.a jag.
Det kom en kommentar till det här inlägget.
”Ursäkta men är du medveten om att din underläpp är helt sned? Det är som att den är helt avhuggen. Inte så snyggt direkt. Hur folk kan vilja fotografera dig är ett mysterium.”
Kära Ullis!
Ja, jag är medveten om att min underläpp är lite assymetrisk. Sådant får man höra en hel del av när man jobbar som modell. Jag skulle dessutom kunna upplysa dig om väldigt många andra fel med mitt utseende.
Men! Det tänker jag inte göra.
Jag kan nämligen inte tänka mig något som vore mer onödigt.
När jag intervjuade den tyska författaren Charlotte Roche för ett par månader sedan sa hon en sak jag tyckte var väldigt tänkvärd.(Okej, hon sa extremt mycket som var tänkvärt.)
Hon menade att ett sätt att bli mer bekväm med sin kropp och sitt utseende är att verkligen anstränga sig för att heller inte irritera sig på, eller kommentera, andras utseende.
Det tror jag stenhårt på.
Ju mer vi hånar, förlöjligar eller kommenterar andra negativt, desto hårdare blir vi också mot oss själva.
Det ökar vår medvetenhet om sådant som egentligen är totalt jävla irrelevant.
Om vi istället gör tvärtom – verkligen ser till att inte fokusera på att våra medmänniskor har onoppade ögonbryn, kladdig mascara, dålig hy, celluliter, ful kjol eller skor som är so last season – kommer det att påverka vår syn på våra egna kroppar och utseenden positivt.
Jag tycker att du ska prova det, Ullis.
(Själv tycker jag förresten att min underläpp är perfekt. Den är fyllig och trevlig att kyssas med.)
