Den som väntar på något blått…
avJag har suktat efter Johanna Vikmans bikinis i ett och ett halvt år nu.
I förra veckan sydde hon mig en alldeles egen.
Så nu är jag femtiotalsfinast på hela Barbados.
Jag har suktat efter Johanna Vikmans bikinis i ett och ett halvt år nu.
I förra veckan sydde hon mig en alldeles egen.
Så nu är jag femtiotalsfinast på hela Barbados.
(”Jag” till höger.)
Midnatt och här på Barbados regnar det.
Precis som det gjort hela dagen.
Vi har kört omkring i regnet, gått runt i Bridgetown i regnet, badat i poolen i regnet. Ätit Kentucky Fried Chicken-middag i regnet, dock under tak, och lekt familjen i Little Miss Sunshine (jag fick vara emobrorsan som vill bli pilot och vägrar prata – ”du har ju typ svart nagellack och samma frisyr som han”).
Druckit vin och pratat i timmar.
Läst ”Berlinpopplarna” och lyssnat till regnet.
Och nu är det dags att sova, för min kropp tror att klockan är fem på morgonen som hos er i tidszon +1.
Med andra ord: Good morning, good evening and good night.
Lunch inne i Bridgetown. Jag åt flygfisk (ingen hit) och var riktigt härligt semestersvennig i H&M (bikini, linne och shorts).
Jo, just det – alla bilder från semestern är, naturligtvis, copyright Annika Marklund.
I den här sängen sover jag och min syster. Hon sparkas och hostar mycket. I övrigt är hon ljuvlig.
Här är vår uteplats.
Där kan man sitta och hänga.
Och här är poolen.
Där kan man snurra.
Runt runt, fort fort.