Foto: Lillasyster.

Om en halvtimme är det julafton även här hos oss på Barbados.
Jag, mamma och syster har smygfirat genom att sitta på uteplatsen och dricka vin (inte lillasyster) och snacka skit – särskilt jag, som druckit mest vin och därför snackat mest skit.

Nu tänker jag sova ruset av mig, och vara som ny när jag vaknar.

God jul, återigen, kära vänner.

Klänningen köpte jag idag, på någon butik i ett köpcenter. Informativt, va? Nåväl. Jag är småfull. Och jag tycker att klänningen är ganska fantastisk.

Stoppa pressarna! Min antishoppingförbannelse är bruten.
Äntligen.
Jag har inte lyckats hitta någonting jag velat köpa på x antal månader – allt kostar ju multum men känns som billigt skräp och är som sydda för att förolämpa mig och min figur.
Men nu. Nu.. Nu har jag hittat en klänning som är redo att ge mig den ömhet jag är värd.
Efter att ha provat åtta vintageklänningar som satt som skit hade jag en enda kvar i högen. Jag hade egentligen ingen lust att prova den, eftersom sannolikheten är så liten att just den sista skulle passa. Men jag gjorde det ändå. Det var sannerligen tur, eftersom den satt som gjutet – och nu älskar vi varandra.

Så nu kan jag åka hem till Stockholm i några dagar. Och gå runt i min nya prom dress.

Jodå, ni ska få se den snart.

Jag shoppar inte längre.
Det har gått månader sedan sist.
Jag tror att jag har glömt bort hur man gör.

Jag gjorde ju allt rätt! Åt en stadig frukost och tog tunnelbanan in till en sådan där amerikaniserad mastodontgalleria som jag älskar. Plockade på mig säkert tjugo plagg inne på Zara, nästan lika många inne på H&M.
Provade, provade, provade. Med intention att köpa, tro mig.
Men allt såg ut som skräp. Mycket satt okej och såg okej ut, men okej var verkligen nyckelordet här. Och jag kunde inte förmå mig att lägga pengar på något som är okej och bara kommer ta upp plats i resväskan.
Så jag sket i alltihop. Köpte en turkos plånbok på H&M eftersom min gått sönder och pengarna legat löst i väskan i en vecka. Och en dvd-box, första säsongen av bästa House M.D.. Det är ju också trevligt. Men det är svårt att ha dvd-boxar på sig.

Men! Men! När jag var på väg ut ur gallerian fick jag panik och sprang in på en dyr liten underklädesbutik och köpte de här ursnygga strumpbyxorna. Så historien fick ett smålyckligt slut i alla fall. Eller något.
Ursäkta, jag är hungrig. Och hög på socker från all varm choklad jag druckit.

Var snälla mot varandra nu så hörs vi senare.