Hemma hos mig bres det skinkmackor och kokas potatisochpurjolökspulversoppa.
(En maträtt med ett lixvärde på 101.)
Min huvudvärk har inte släppt. Den är inne på fjärde dagen nu. Jag kan inte gå ur sängen. Men måste – vem ska annars röra i min potatisochpurjolökspulversoppa?

Och bara så att ni vet så är jag inte alls snygg i håret. Gårdagens bild var från tidigare i veckan. Så det så. Jag tyckte bara att minen passade min sinnesstämning.
Sanningen ser ut såhär.

När man är sjuk får man dra dåliga ordvitsar.
Eller, det hör snarast till.

Något annat som hör till när man är sjuk är att bära väst. Gärna stickad och lite noppig.

Så, nu är det slut på dagens lektion i spymode.

Damn you, delicious pancakes!

Jag har mått lite illa den senaste veckan.
Magkatarr-illa. Sådär så att spärren mellan magsäcken och matstrupen inte riktigt funkar, vilket gör att magsyran helt enkelt kommer upp i munnen (jag antar att det är det som kallas ”sura uppstötningar”).

Igår var jag på restaurang, beställde in pasta med serranoskinka och champinjoner, och när jag fått in maten insåg jag att jag skulle kräkas om jag åt en enda tugga. Jag vågade inte möta servitrisens blick när hon bar in tallriken i köket igen, lika full som när hon ställt den framför mig.

I morse var hela saken glömd, jag mådde ganska bra och bestämde mig för att grädda pannkakor.
Efter sex pannkakor med hallonsylt och nästan en liter mjölk var det kört.
Jag rusade in på toaletten och kräktes.
En stund senare var det dags igen.
Kontenta: Idag är ingen bra dag.

(Fast jag gillar inte att tänka på mitt hälsotillstånd som ”magkatarr”.
Det låter så… självförvållat.
Jag föredrar att tänka att jag fått en släng av maginfluensa.)