Jag vet att jag skrev att jag skulle bli glad. Om ni tog er tid att skriva om er själva, vilka ni är, vad ni tycker om, längtar efter och drömmer om.

Jag hade fel.
Jag blev så jävla mycket mer än glad.

Ni är så fantastiska att jag saknar ord.

Kanske skulle orden finnas där om jag det inte var 28 timmar sedan jag senast sov. Jag vet inte. Men just nu saknar jag dem.

Det enda jag vet är att det är en ära att få ta del av era liv.

Svarar så snart jag piggnat till lite – just nu gungar min lägenhet som vore jag ombord en segelbåt i storm. Inte för att jag varit det, men lite fantasi har man väl ändå.

Jo, en sak till vet jag.
Min blogg må inte ha flest antal läsare, men utan minsta tvekan de finaste.
(Och det är inte fjäsk, det är kärlek.)