Sista kvällen i Paris.

Först: jobb. Skriva Sofis mode-krönika och skicka in den.

Sedan:
Paljettklänning.
Hummer och rödvin (jodå, det funkar ihop), nattlig promenad.
Några öl på uteservering.
Bråk på hotellrummet.
Bli sams igen.

Mer än så krävs det inte för en fulländad sistakväll.

Jag använder aldrig min zebrat-shirt längre.
Inte den där klänningen heller.
Kanske är de inte, eh, ”jag” längre.

Fast… det känns ju helt ologiskt. När jag ser den här bilden fattar jag inte varför jag någonsin velat se ut på något annat sätt. Hur skulle det här någonsin kunna vara ”inte jag”? Det är ju så mycket jag som det bara kan bli. Jag. Osminkad och dödstrött bredvid pappas tvättmaskin. I zebratröja.

Nu verkar jag bara blogga för att hitta på anledningar till att slippa göra nytta. Återkommer imorgon, kära ni.