She’s afraid she’s gonna lose her stripes.
avJag använder aldrig min zebrat-shirt längre.
Inte den där klänningen heller.
Kanske är de inte, eh, ”jag” längre.
Fast… det känns ju helt ologiskt. När jag ser den här bilden fattar jag inte varför jag någonsin velat se ut på något annat sätt. Hur skulle det här någonsin kunna vara ”inte jag”? Det är ju så mycket jag som det bara kan bli. Jag. Osminkad och dödstrött bredvid pappas tvättmaskin. I zebratröja.
Nu verkar jag bara blogga för att hitta på anledningar till att slippa göra nytta. Återkommer imorgon, kära ni.