”Jag har ju spelat i nästan 40 år”

Jan-Ove Waldner om karriären, nuet och framtiden.

Legenden Jan-Ove Waldner är i god tid till vår intervju. Han håller alltid tiden, men får ofta vänta på sina skjutsande vänner. Idag är det Jörgen Persson som han får vänta på. Waldner har aldrig haft något körkort. Men så har han vunnit allt man kan vinna istället. Jag träffade det evigt unga trädet och den levande legenden Jan-Ove Waldner.

Alla är eniga. Waldner är världens bästa bordtennisspelare genom tiderna. Det finns ingen som slår honom på fingrarna där. Självklart har det hänt att Waldner har fått se sig besegrad, men det är inte ofta. I USA och Tyskland kallar man honom för bordtennisens Mozart. I Kina, där han för övrigt är helgonförklarad, säger man ”Lao Wao”, som betyder ”det evigt unga trädet”.  

Jag har fått äran att följa Waldner på nära håll i många år. Minns en gång när jag besökte Kina i slutet på 90-talet, iförd landslagsmundering (samma som Waldners), när alla skrek ”La Wao” på gatan efter mig. De var precis efter Waldner hade vunnit VM-guld i Manchester. Så många autografer har jag aldrig skrivit. Vi såg ju nästan likadana ut jag och Waldner i de svenska landslagskläderna. Svensk som svensk. Waldner är dock man och numera 45 år. Han har vunnit 27 SM-guld, 11 EM-guld, 6 VM-guld och ett OS-guld. Det har inte jag.

J-O är en riktig spjuver och har alltid en räv bakom örat. Man vet aldrig vilket hans nästa drag är. Vi tog en fika ihop och pratade om karriären, nuet och framtiden.

Du har hus i Thailand bredvid legenderna Salming och Stenmark. Är du ofta där? – I framtiden blir det nog mer, men jag var där en sväng inför SM i mars. Det var perfekt uppladdning med 5 rundor golf på 6 dagar och någon löprunda, säger J-O och flinar.

Du har ju inte spelat i landslaget på snart 3 år. Blir det någon comeback där tror du? – Nej, jag har inte kroppen för att göra det. Det kräver för mycket. Känns inte heller som om jag har inte tid eller motivation. Motivation är det viktigaste. Jag har ju spelat i nästan 40 år nu&hellip

Hur orkar du motivera dig då? – I Tyskland är det enkelt då jag spelar i det mest publiktätaste laget. Man får stående ovationer varje gång man spelar. Publiken är helt galen. Sen tränar jag inte två pass om dagen heller utan är väldigt sugen när jag väl spelar.

Vad händer framöver? – I sommar är det fotbolls-VM, vilket är väldigt kul. Blir säkert en del golf. Sen är det ju världsutställningen i Kina, där jag ska medverka lite. I juni åker jag och ”Äpplet” (Mikael Appelgren) till New York och lirar pingis med Susan Sarandon också.

Du bor ju själv vid Globen i Stockholm. Längtar du aldrig efter familj och barn? – Puh, det är ett stort ansvar. Skulle det komma så kommer det. Vi får se. Jag planerar inte så.

Vad händer om 5 år? – Svårt att veta. Jag är en sån där kille som tar dag för dag. Säkert blir det pingis på något sätt. Det är ju det som man kan. Jag har kontrakt med min största sponsor Donic i 5 år efter det att jag slutat, så det blir nog en del jobb för dem. Men i den här världen vet man aldrig.

Du har ju spelat bort över 5 miljoner på trav och fotboll . Spelar du aldrig längre? – Nej! Men man kan väl betta några hundringar när man spelar matcher och så.

Varför gick du ut med ditt spelmissbruk? – Det finns ju massor folk som har problem med olika saker, som man inte behöver ta upp. Men sen läckte det och då tänkte jag att jag lika gärna kunde gå ut med det och kallade till presskonferens.

Hur känns det nu? – Det som har varit har varit. Jag hade tur som tjänade bra pengar. För en vanlig människa hade det nog varit jobbigare. Jag har inte varit på Solvalla på 8-10 år. Brollan (Tomas Brolin) tjatar alltid om Elitloppet, men att se hästar springa runt är inte lika kul som att spela på dem.

Just nu är du mitt uppe i finalspelet av Europacupen med ditt lag Fulda i Tyskland. Men vad gör du en vanlig söndag? – Åker till morsan och farsan i söderort eller till brorsan. Spelar Hammarby försöker jag alltid gå på Söderstadion. På sommaren spelar jag golf med ”Äpplet”.

Går du mycket på krogen? – Ytterst sällan. Har varit hos Brollan (Undici) 3 gånger sista 9 månaderna. Ofta tar vi någon öl efter matcherna i Tyskland.

Varför blev du så bra? – En kombination. Men jag hade inga svagheter tror jag. De jag hade, förbättrade jag ganska snabbt. Allt från servereturer till backhandspel. Kollade på de bästa och lärde mig väldigt snabbt.

Vad händer när du är som bäst? – Något klickar. Jag är pingissnabb. Jag vet var bollen kommer och går lite tidigare. Vunnit extremt mycket på min speluppfattning. Sen har jag alltid 100% koll på alla jag ska möta inför matchen. Ser jag en spelare så sitter det i huvudet på mig.

Har du sett nye Waldner än? – Ja, jag tror det. Alexander Franzén i Halmstad är grym och sen har vi en kille i Spårvägen som heter Anthony Tran.

Enligt din parhäst Jörgen Persson står det 51-49 i inbördes möte. Stämmer det? – Jo, det gör det nog. Det är lite uppvisningsmatcher som är inräknade som Jörgen vunnit, men jag låter han ha övertaget. Vi är inte som Holm och Sjöberg. Jag är nöjd med att ha slagit honom 49 gånger. Han är en fantastisk spelare.

Vad händer när du lägger av? – Jag kan välja och vraka bland erbjudanden om jag lägger av. Det hade varit svårare för en medelmåtta, men jag har tur som har ett namn. Pengarmässigt skulle jag nog tjäna på att inte spela bordtennis nu och istället tjänat 5-6 miljoner genom att bara åka till Kina på olika uppdrag. Men jag har aldrig varit så intresserad av pengar.

Vad beror det på? – Pingisen är viktigast och har alltid gått först. Därför har jag gjort bra resultat. Jag vägrade åka på turneringar med en massa prispengar om det störde min uppladdning till skillnad från många stora namn så som Samsonov och Boll. Hellre vann jag ett OS-guld.