Ja, det är inte helt lätt att andas. Men ibland lyckas man. Och just nu andas jag med ett leende på läpparna. Har varit utan det ett tag. Faktum är att jag har haft en liten svacka ett par månader. Ja, det händer även de bästa, hälsningar från ödmjuka Arne. Blir glad och lycklig av denna bild tagen en fantastisk kväll i mitt liv. En kväll i Miami denna vår. Ni vet väl att man måste ramla ner för att kunna klättra upp? Man kan ju inte klättra upp hela tiden. Så långa stegar finns liksom inte, så därför är det helt naturligt att man ramlar ner ibland. Låter dramatiskt, men så drömmer jag om en skådiskarriär också. Eller?