Det gick förbi en massa hemska utspökade människor på Götgatan idag. Stockholm Zombie Walk kallade de den. Läskigt! Blod och otäcka ögon…

Flera av mina underbara vänner möttes upp på Nordic Light på Vasagatan. Verkligen inte något favorithak, men det bara blev så. Nä, Nordic Light kan man vara utan även om det bjöd på lite eld i baken och schysst inredning. Promenerade från Sturebadet in på Anglais och tog en te och sedan vidare upp på Kungsgatan mötte upp Primadonnan, sneddade över Hötorget och inhandladade lite bär, sedan vidare till Nordic Light. Träffade och kramade exakt 10 personer på vägen dit. Stockholm är såååå litet och man är sååå oanonym. Väldigt ovanligt på något sätt. Alla känner alla känns det som. Jag både älskar det samtidigt som det är en stor omställning från mitt Miamiliv. Träffade bland annat Anders (se bild), en gammal kollega från Kungsängen Golf Club, som numera jobbar på Golfförbundet. Träffade också Denise Lopez och hennes kille. Som sagt alla känner alla. Nu är det Kungsträdgården och Carola som gäller. Tänkte bara säga hej så det blir inte sent¨.

Eller?

Idag blev jag bjuden på lunch av underbara Birgitta från Stureplandsgruppen. Hon är bland de högsta hönsen där på huvudkontoret. Birgitta är faktiskt min första chef. Jag minns min anställningsintervju som ekonomiassistent hos henne. Det klickade liksom och jag fick jobbet. Det var många år sedan jag lämnade den koncernen, men vi har lyckats hålla kontakten. Sturebadet ingår i Stureplansgruppen. Visste ni det? Det gjorde inte jag. Känns som om de äger varenda restaurang i Stockholm. Otroligt mysig lunch hur som haver i härlig atmosfär. Självklart med vin i glaset. Det är ju fredag… Tack Birgitta! För god lunch och för alla kloka ord längs vägen.

Nu är vi i hamn på Orust. Trött. Tjejerna är otroligt duktiga seglare, vilket har varit mycket tacksamt. Ska upp till Ljungskile nu och sen lite shopping i Resteröd på just Resteröd, innan jag styr vidare till Borås och lunchar med en duktig affärsman. Ska bli härligt, ja fantastiskt härligt, att få komma hem till mitt underbara hem ikväll, dock missar jag en säkert mycket trevlig tillställning på Birgerjarlsgatan. Men man kan inte vara överallt. Visst är det så?

I regn och rusk la mina fantastiska seglarkollegor till i en naturhamn med bästa precision. Jag vet inte exakt var vi är men inte långt ifrån Tjörn. Ön, som vi lagt till vid är helt öde och närmare naturen än så här kommer man inte. Regnet är nu borta och havet ligger spegelblankt. Allt är tyst förutom göken som galer.

Imorrn är det Stockholm som gäller med några pitstops på vägen.

Och ikväll spelade en av världens bästa sångerskor, Whitney Houston, i Globen. Me love. Frågan är om hon är så bra ännu? Jag hade gärna sett henne on stage ikväll, men man kan inte vara överallt.

God natt från västkustens paradis. Nu faller mörkret. Lycka.

Har det okej… på väg till en naturhamn. Tjejerna dricker öl och jag myser på soldäck. Hoppas ni har det okej därhemma. Kapten och styrman vill segla resten av livet, säger de. De säljer sina tjänster hejvilt just nu…

Morgonen började med ett härligt, men svinkallt morgondopp. Jag fick använda min nya Baywatch baddräkt… Efter det en varm dusch (kors i taket). Vi fick trevligt frukostsällskap av några dykare. Jag var halvvägs ner i den svarta sörjan…innan de stoppade mig. Var är min Miamistrand med det turkosa vattnet? Nu kastar vi loss…

Det stod några grabbar och väntade. Gäster tills bords är aldrig fel. Enjoy your night. We will.

It is raining MEN mycket mysigt. Vi lyssnar på sjörapporten på P1 och lensar. Hur har ni det? Fick precis samtal från Frida och Jerry i Miami som satt på min balkong och gassade i 30-gradigt solsken. Snacka om kontraster. Men båda med 100 procent lyckokänslor. C’est la vie.

Mina älskade nyinköpta gummistövlar har nu åkt på. Kapten Gunér är mycket nöjd med mitt inköp. Nu ska vi segla! Skepp O’hoj!