Minibilen Mitsubishi iMiev. Foto: AP

Elbolaget Fortum och Stockholms Stad basunerar ut att de undanröjer alla hinder för att huvudstaden ska bli en elbilsstad år 2030.

Det är många som snackar om elbilar i dessa dagar, och säkert kommer också elbilarna att dominera vår gatubild – men först om många, många år.

Jag tror inte att tillgången på laddstolpar kommer att vara styrande för om du och jag väljer en bil som surrar eller brummar i framtiden. Jag tror i stället att det är prislappar som kommer att styra våra köp.

Politiker vill ju gärna göra diesel och bensin dyrare för att få oss att välja andra drivmedel. Förut var det etanol som var grejen (tills dess att det visade sig att etanolen var mer skadlig än nyttig för planeten), nu är det el som alla tror på.

Jag tror också på el, men knappast som en storskalig lösning under min livstid. Varför? Det är alldeles för dyrt!

Vid den här tiden förra året var jag på Djurgården och testade Mitsubishis mickro-elbil iMiev. Den är så liten att jag satt ihopkrupen med ratten mellan knäna och kippade efter luft. Men den kommer att kosta någon stans mellan 250 000 och 300 000 kronor när den introduceras på den svenska marknaden i höst.

Det är lika mycket som en Volvo V70 Drive – som släpper ut under 120 g CO2/km.

När Robert Collin testkörde hybridmodellen av VW:s stora stadsjeep Touareg konstaterade han att den kostar 300 000 kronor mer än dieselvaranten, men var knappast snål.

Listan kan göras lång, men kontentan är densamma – det kommer dröja länge innan elbilar blir allemansbilar. Visst, ett gäng företag kommer att använda marknadsföringsbudgeten och köpa in en eller två elbilar för att det ser bra ut, och en och annan välbeställd kommer att göra detsamma av samma anledning. Men i det breda folklagren kommer elbilen att förbli på sin höjd en dröm.

Prislapparna är alldeles för stora för annat.

//Jonas