Ferrari presenterar i dag sitt senaste tillskott; FF. En fyrhjulsdriven, fyrsitsig, 12-cylindrig halvkombi.

Jodå, ni hörde rätt: Ferrari goes small family.

Och jodå, ni tänker rätt: Varför?

Ferrari är förmodligen världens mest mytomspunna bilmärke. Alla, och jag menar alla – även de som säger emot, gillar Ferrari. Den italienska hingsten har suttit på världens vackraste bilar.

Det senaste året har vi sett Italia och 599, fantastiskt vackra bilar båda två. Ferrari är i zonen när det gäller att skapa bilhistoria. Trodde man.

Till i dag, då FF presenterades.

Första frågan från kollega Ekroth; varför har de byggt en BMW 1-serie? Frågan är berättigad, eftersom den verkligen ser ut som Münchens lilla hatchback i version monstrum.

Men jag undrar också varför Ferrari över huvud taget anser sig behöva ge sig in i det här segmentet. Ferrari är ingen familjebil, och vad jag har hört har väl knappast någon efterfrågat en Ferrari som man kan köra ungarna till skolan i.

Skomakare – bliv vid din läst. Ferrari – bliv vid din häst. Fortsätt ge oss de vassaste sportbilarna, de läckraste formerna och den mest hissnande körningen. Till skolan tar vi ändå vår V70.

/Jonas

PS: Att sedan FF kommer sälja varje bil som produceras är en annan femma… DS.

Vi har som regel, kör du av banan får du skotta fram bilen också. Hamnar man 14 meter utanför banan blir det en hel del skottande, så Bosse får jobba hårt med skyffeln. Men det ska sägas att Bosse körde riktigt bra, ända fram till det bittra slutet.

Men inte ens med skyffel går det, så Johannes 15 år gamla Range Rover kommer till undsättning ännu en gång. 

Men det var en perfekt dag för vintertest. 22 grader kallt och strålande solsken. Robert visar därför upp sina solbrillor som skyddar mot starkt solsken och en sälskinnsmössa som värmer gott. Mer behövs inte. Eller jo, en välutrustad Mercedes med massage i stolarna funkar ju också.

Dagen hade inte ens börjat innan första bilen satt i diket. Innan frukost hamnade Bosse i snödrivan med Saab 9-5 på den luriga lilla vägen upp till Roberts hus. Men med ett ryck fick Martin loss honom medelst BMW X3.

Dagen slutade betydligt roligare, med whisky hemma hos Robert. Under dagen hann vi träffa en flock renar, ett hundspann och väldigt mycket vinter. Bilarna har redan fått bekänna färg och testlaget har hittat sina favoriter efter många mils körning på små timmervägar runt Norråker. Saab 9-5, som började dagen i en snödriva, har  imponerat starkt under dagen. Fortsättning följer. I morgon blir det körning på plogad isbana.

Det är dags för Bilredaktionens årliga vintertest till Norråker i Jämtland, precis på gränsen till Lappland. Sex bilar (Audi A4, BMW X3, Mercedes E-klass, Saab 9-5, Subaru Outback och Volvo V60) har vi med oss, och vi är åtta som  ska testa kärrorna efter konstens alla regler.

I morse (måndag) satte vi av, och om allt går som det ska landar vi hemmavid i Stockholm igen framåt senkvällen på torsdag. Resultatet av testet läser du i Aftonbladet Bil den 17:e februari.

Ungefär så här såg dag ett ut, en dag som mest bestod i att transportera oss de närmare sjuttio milen till Norråker.

Som ystra barn på julafton (jo, vi gillar verkligen vintertestande…). Robert visar Lasse hur man knyter en bra knut på halsduken när vi samlas på Statoil i Knivsta för att inleda testresan.

Första bilbytet sker vid Dragon Gate där den nybyggda motorvägen möter den gamla på väg mot Gävle. Redan här börjar snacket om bilarna. Hur är de i moddsträngarna? Var det inte någon som verkade ha taskig balans i framvagnen?

Dessvärre ser våra första 10-20 mil på E4 norrut mest ur så här. Efter vargavintern har det slagit om till plusgrader och vattensprutet kommer som ett brev på posten. Inte så kul…

Norr om Gävle spricker det upp, och nästa bilbyte gör vi i solsken. Och vissa av oss gör mer än så.

Efter en lunch på Big Boy i Sundsvall (som alltid med Sveriges, enligt Bilredaktionen, bästa hamburgare) tar vi oss ett par mil norrut, svänger av över Indalsälven och passerar Bergeforsen. I höjd med Lögdö Bruk hittar vi det vi söker; VINTER! Sjukt vackert.

Första stoppet på vinterväg blir vid Viksjö kyrka, och nu har också Johannes (som bor i Norråker men åkt för att möta oss) anslutit med Mercan. Nu är det nästan som att snacket börjar om. Det är slut på stänk och modd. Nu är det halt och vitt. Vintertestet har börjat på allvar.

Nu sänker sig mörkret över oss och ger ytterligare en dimension till testandet. Körningen blir plötsligt än mer utmanande, och det underkylda regnet hjälper inte direkt till att göra underlaget bättre. Icke desto mindre blir det mer intressant. Att testa bilarna i värsta tänkbara väglag är ju det ultimata testet.

Däremot kunde i alla fall undertecknad vara utan timmerbilarna som vi möter på Bävervägen på väg mot Hoting och Norråker. Nervpåfrestande är bara förnamnet.

Med fem mil kvar till vårt mål stannar vi i Hoting och tvättar bort skit och salt – bilarna ska ju vara snygga på bilderna. Regnet har upphört och det är stadiga 6-7 grader kallt. Robert och Lasse sliter medan vi andra försöker se upptagna ut.

Nu är det dags för några timmars sömn innan vi beger oss ut på isbanan för ny körning. Återkommer i morgon med ny rapport.

//Jonas