Ibland måste man bara pausa. Det har varit så oerhört mycket de senaste veckorna, jobb, familj och den vardagliga logistiken som i bland bara helt trasslar ihop sig. Därav har bloggen fått stå åt sidan lite den senaste veckan.

Men mitt i allting så är jag så oerhört lycklig… jag är så glad och tacksam för allt jag har, och allt jag gör.

Och känslan att ”jag gör mitt bästa”… är grunden till min lycka. Och lyckas man inte alla gånger så är inte det hela världen, ”vad gör det om 100 år” brukar jag tänka…

I helgen som var hämtade vi hem två jättefina katter från uppfödaren Torparkattens. De var omplaceringskatter som behövde ett nytt hem. Och jag som redan har två kattherrar hemma… det har varit en liten utmaning, men nu ser jag ljuset i tunneln. I går satt alla fyra och åt bredvid varandra utan vare sig fräs eller morr.

Här har vi Casper och Lille Bill!

 

Ha en fin torsdag vänner!