En bok som stått i min bokhylla i åratal är ”Alkemisten” av Paulo Coelho, jag har liksom aldrig riktigt kommit förbi de första sidorna. Men nu äntligen har jag läst den och den var enkel och gick jättesnabbt att läsa. Jag tycker inte boken var så ”wow” som så många tycker, den full av vardaglig visdom och att man ska vara uppmärksammad på ”tecken” runt omkring oss.

Samma morgon som jag läst klart boken, satt jag på båten långt ute i södra skärgården, vårt batteri hade tagit slut, så jag kunde inte lyssna på radioprogrammet ”Ring så spelar vi” (ett MÅSTE för mig på lördagsmornar)…. satt uppe på däck, det var knäpptyst i den lilla viken och alldeles vindstilla… jag önskade sååååå att jag kunde lyssna på programmet med min morgonkaffe där jag satt i solen.

Plötsligt, bara någon minut efter min önskan, sätter en båt några meter längre bort på Ring så spelar vi… och ni vet ju hur ljudet färdas perfekt över sjön! Ååh så glad jag blev!!!

Även när vi några timmar senare skulle bege oss hem, så var vi för första gången lite slarviga att kolla på både sjökort och plotter…. då vi plötsligt ser en fågel stå på vattnet, några meter framför båten…. den stod ju på en grynna! Vilken TUR att fågeln stod där, så vi hann vika undan, annars hade vi garanterat fått ringa sjöräddningen!

Ja boken ”Alkemisten” är just full av tecken och vägvisningar, att man ska vara uppmärksam och följa sitt hjärta.

Så här kommer ett ordspråk ur boken……