Den 23 juni röstar Storbritannien om huruvida de ska stanna kvar i EU eller inte.
Resultatet kommer att få konsekvenser för hela Europa.
Frågan delar Storbritannien. Huvudfrågorna i debatten har blivit en hotad ekonomi mot en minskad invandring.
Under en vecka reste Aftonbladets Wolfgang Hansson och Peter van den Berg runt och träffade britter som till varje pris till vill lämna EU – och britter som verkligen vill stanna kvar.

TEXT

FOTO

”500 miljoner har
rätt att vistas här”

KETTERING
Den ilsket röda bussen kör långsamt in på gågatan och parkerar intill klockstapeln i den brittiska småstaden Kettering. En rätt typisk, välmående stad, en dryg timmes bilresa norr om London.
Längs bussens båda långsidor står lämna-sidans kärnbudskap i stora vita bokstäver:
”Varje vecka skickar vi 350 miljoner pund (drygt fyra miljarder kronor) till Bryssel. Låt oss i stället använda pengarna till den brittiska sjukvården”.
Pengarna till Bryssel ses som slöseri. Som om de hamnar i ett svart hål och försvinner. Att närmare hälften kommer tillbaka från Bryssel och satsas i eftersatta områden i ö-riket tycker inte Vote Leave räcker. Då är det nämligen Bryssel och inte britterna som bestämmer hur pengarna används.

Adam är iförd en blå Vote Leave-tröja som tänjs ut av hans generöst rundade mage. Han är lokal ledare för den lilla grupp människor som samlats för att ta emot bussen. De övriga i gruppen får låna röda t-shirts med samma text, med uppmaningen att lämna tillbaka dem när valbussen åkt. Det är många ställen som ska besökas under dagen och man vill vara säker på att tröjorna inte tar slut.
Ur bussen kliver Douglas Carswell, EU-kritiska och främlingsfientliga Ukips enda parlamentsledamot. Det första han säger är: ”Jag är ledsen att jag inte är Boris”.

Många hade hoppats att den karismatiske förre borgmästaren i London, Boris Johnson, lämna-kampanjens affischnamn och mannen som allmänt tippas efterträda David Cameron som konservativ partiledare, skulle ha varit huvudattraktionen.
Men Boris Johnson har tvingats ställa in denna dag. I stället tar en av de andra i bussen på sig en Borismask och lockar de fåtaliga åhörarna till skratt.

I kampanjen inför folkomröstningen har de gamla partibarriärerna rivits ner. Politiker från olika partier som annars är bittra fiender kampanjar ihop. Frågan om EU skär rakt igenom det brittiska samhället. Rakt igenom partierna men också rakt igenom de sociala klasserna. Många arbetare tänker rösta för att lämna men det tänker också många rika konservativa direktörer.

Bland de som vill stanna kvar är det inte ovanligt att politiker från labour, liberalerna och de konservativa kampanjar ihop. Det är ett val som handlar om känslor mer än om fakta och politisk ideologi.
Därför kan en politiker från de konservativa kampanja ihop med det annars pariasmittade Ukip.

Vote Leave kunde ha önskat sig bättre väder. Det duggregnar tillräckligt hårt för att få alla utom de mest hängivna supportrarna att stanna hemma. Faktum är att vi nästan är lika många journalister som aktivister. En från Globe and Mail i Kanada. En från Irish Times, en lokal reporter, Sveriges Radios korrespondent och så vi.

Med uppfällda paraplyer försöker aktivisterna med andra handen dela ut flygblad som ger fem skäl till varför Storbritannien bör lämna EU.
Carswell struntar i paraply trots att han inte ens har en jacka på sig. Han är inte Boris men ändå tillräckligt känd för att folk ska komma fram och ställa frågor till honom. Han tar sig tid. Lyssnar och förklarar tålmodigt sin ståndpunkt i allt som rör EU:s regler och brister. Nyfikna stannar och lyssnar utanför de många småbutikerna som kantar gågatan.
Anhängare av brexit (British exit) anger sällan ekonomiska skäl till hur de tänker rösta. Invandring, ilska mot Bryssel och en vilja att Storbritannien ska kunna kontrollera sitt eget öde är de främsta drivkrafterna.

Jag frågar Carswell varför invandringen är en så viktig fråga för lämna-kampanjen. Vi fortsätter promenera gatan fram. Han delar ut flygblad medan han svarar.
– Vi måste själva kunna kontrollera våra gränser. Nu har 500 miljoner EU-medborgare rätt att vistas här. Så vill vi inte ha det. I dag måste vi säga nej till välutbildade it-specialister från Indien och läkare från Singapore men tvingas att ta emot kriminella från Balkan som vi har väldigt lite gemensamt med.

Samtidigt som duggregnet upphör nämner han restriktiva Australien som ett föredöme när det gäller att kontrollera invandringen.
– Tro det eller ej men de flesta länder kontrollerar faktiskt vilka människor som har rätt att vistas där.

Ser han några fördelar med att vara med i EU? Carswell drar handen genom sitt tunna och nu fuktiga hår innan han tar till orda med välartikulerad stämma. Samtidigt som han vant undviker att svara på frågan.
– Om du frågar andra sidan ger de aldrig något positivt skäl till varför vi är med. De säger själva att det är tur att vi inte är med i Schengensamarbetet eller i euron. Den logiska slutsatsen av deras resonemang är att ju mindre vi styrs av byråkrater från Bryssel desto bättre.

Trots att de flesta ansedda ekonomer anser att landet kommer att förlora ekonomiskt på ett utträde är Carswell inte orolig för vad som ska hända.
– Vi lämnar EU men vi lämnar inte Europa. I stället för att vara besvärliga hyresgäster så kommer vi att vara goda grannar. Vi kommer att ha frihandel med Europa. Vi kommer att kunna samarbeta om det vi behöver. Men det kommer att vara frivilligt.

Efter 20 minuters flygbladsutdelning hoppar Carswell och hans stab upp på den röda bussen igen för att åka vidare till nästa stopp.
Jag hinner aldrig se om aktivisterna lämnar tillbaka sina röda t-shirts eller inte.