Det blir som väntat ett extra toppmöte i Bryssel på onsdag, med medlemmarnas stats- och regeringschefer. Innan dess, på tisdagen möts inrikesministrarna. Förslaget på agendan är fortfarande de tvingande flyktingkvoter som kommissionen har föreslagit men som det inte finns enighet om.

Vanligtvis fattas beslut av den här digniteten med konsensus; om inte alla är med på det så blir det inget – som i måndags. Men nu glunkas det om att man i stället kommer att ta beslut med så kallad ”QMV”, qualified majority voting, alltså att man skulle nöja sig med en kvalificerad majoritet. Detta är en regel som finns inom EU som säger att det räcker om minst 55 procent av medlemsstaterna säger ja, om de motsvarar minst 65 procent av befolkningen inom EU. Men det är en extraordinär åtgärd. ”Jag kan inte påminna mig om att den någonsin använts i en så känslig fråga som den om migration”, kommenterar en senior diplomat.

Läs gärna mer om möjliga konsekvenser här. Detta utmärkta lästips fick jag av statsvetaren Göran von Sydow, alla med minsta lilla intresse för EU-frågor bör följa honom på Twitter där han heter @gvonsydow.

För tre år sen, 2012, fick EU fredspriset. I dag satte medlemslandet Ungern in tårgas mot flyktingar som försökte ta sig över den gräns mot Serbien som Ungern har satt upp ett stängsel mot.

Det finns naturligtvis inget samband och ingen ska komma och säga att migrationsfrågorna är enkla. Men EU har verkligen inte imponerat under den pågående flyktingkrisen.

Förutom stängslet mot Serbien planerar Ungern att även bygga ett på gränsen mot Rumänien (som visserligen inte är en del av Schengenområdet men ändå ett EU-land).

Tyskland, Österrike och Slovakien har alla infört gränskontroller, trots att de saknar yttre gränser.

Finland skärper gränskontrollen mot Sverige.

Gränskontrollerna ska vara tillfälliga och är i enlighet med Schengenavtalet men det säger ändå något om hur lätt det är att upphäva ett av EU:s fundament: människors fria rörlighet. Notera också att begränsad rörlighet inom EU är ett av Camerons krav inför förhandlingarna om nya medlemsvillkor för Storbritannien.

Så vad händer rent faktiskt i EU-maskineriet? Intrycket är: inte så mycket. I måndags hölls ett ministermöte om tvingande flyktingkvoter för alla medlemmar. Resultat: noll och intet. Ungern, Tjeckien, Polen, Slovakien, Lettland och Rumänien säger nej.

Ordförandelandet Luxemburg har redan kallat till ett nytt ministermöte i samma fråga, som ska hållas på tisdag den 22 september. Dessutom har Tyskland och Österrike att kräva ett toppmöte med stats- och regeringschefer.

I nöden prövas vännen, heter det ju, och det verkar vara lite si och så med vänskapen i EU. Frågan är vad det får för följder i framtiden. Vad ska vi ha en union till om den inte fungerar när det verkligen gäller?

Uppdatering 17/9: Nej, det stämmer inte att Finland kommer att skärpa gränskontrollen mot Sverige men man behåller beredskap för detta. Finland kommer också att upprätta en flyktingsluss vid gränsen Haparanda/Torneå.

Strax före förra vårens EU-val gick denna blogg in i dvala (ja före, jag kommer inte riktigt ihåg varför det blev så). Men dramatiken runt valet är ju ingenting mot de ödesfrågor unionen nu står inför. Jag skakar därför liv i bloggen nu, för att oregelbundet lyfta fram frågor som dryftas i Bryssel och Strasbourg men som i allra högsta grad påverkar oss.

Jag passar på i dag, då kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll sitt första state of the union-tal. Han kunde konstatera att EU har en del att ta tag i, och började med den fråga som blivit så brännande under bara de senaste veckorna: flyktingkrisen. Den har nu högsta prioritet.

Jag ska verkligen inte tråka ut er med allt han sa (jag skrev ut talet; 14 sidor, den hugade kan läsa hela här) men i korthet: hittills i år har knappt en halv miljon människor flytt till EU. Givet läget i främst Syrien och Libyen finns det inget som tyder på att strömmen av människor kommer att sina – tvärtom nämnde han en passant att det inte är otroligt att fler människor från Ukraina kommer att söka sig till EU.

Flest har förstås kommit till länder med yttre gränser: Grekland, Italien och Ungern. Det är ohållbart att dessa länder få ta ett så stort ansvar, utan flyktingarna måste fördelas över hela unionen. Redan före sommaren försökte kommissionen få till en fördelning av 40 000 flyktingar men fick då nobben av medlemmarna – men, konstaterade Juncker, stämningen är nu en annan och han föreslår nu att man fördelar 40 000 + 120 000, alltså totalt 160 000 personer, över EU. Kom igen nu, visa lite solidaritet, sa han inte men det var innebörden.

Han flaggade också för fler förändringar av det gemensamma flyktingsystemet, bland annat med en lista över ”säkra länder” (detta återkommer jag till vid tillfälle) och att det måste skapas trygga, legala vägar för att migrera in i EU. Det senare låtsades han inte ens handlade om dagens akuta läge utan om att EU av demografiska skäl på sikt kommer att behöva arbetskraftsinvandring.

Flyktingfrågan har alltså högsta prioritet och Juncker ägnade en stor del av sitt tal till den. Men det finns ju mer att bita i, och som han också tog upp: den pågående krisen i Grekland, de förhandlingar som Storbritannien kräver inför den folkomröstning om EU-medlemskapet de ska ha, utvecklingen i Ukraina och så framåt jul är det dags för FN:s klimatmöte i Paris.

Det blir en sålunda het EU-höst och jag ska göra mitt bästa för att ni ska få en åtminstone rudimentär orientering över vad som händer.