Strax före förra vårens EU-val gick denna blogg in i dvala (ja före, jag kommer inte riktigt ihåg varför det blev så). Men dramatiken runt valet är ju ingenting mot de ödesfrågor unionen nu står inför. Jag skakar därför liv i bloggen nu, för att oregelbundet lyfta fram frågor som dryftas i Bryssel och Strasbourg men som i allra högsta grad påverkar oss.

Jag passar på i dag, då kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll sitt första state of the union-tal. Han kunde konstatera att EU har en del att ta tag i, och började med den fråga som blivit så brännande under bara de senaste veckorna: flyktingkrisen. Den har nu högsta prioritet.

Jag ska verkligen inte tråka ut er med allt han sa (jag skrev ut talet; 14 sidor, den hugade kan läsa hela här) men i korthet: hittills i år har knappt en halv miljon människor flytt till EU. Givet läget i främst Syrien och Libyen finns det inget som tyder på att strömmen av människor kommer att sina – tvärtom nämnde han en passant att det inte är otroligt att fler människor från Ukraina kommer att söka sig till EU.

Flest har förstås kommit till länder med yttre gränser: Grekland, Italien och Ungern. Det är ohållbart att dessa länder få ta ett så stort ansvar, utan flyktingarna måste fördelas över hela unionen. Redan före sommaren försökte kommissionen få till en fördelning av 40 000 flyktingar men fick då nobben av medlemmarna – men, konstaterade Juncker, stämningen är nu en annan och han föreslår nu att man fördelar 40 000 + 120 000, alltså totalt 160 000 personer, över EU. Kom igen nu, visa lite solidaritet, sa han inte men det var innebörden.

Han flaggade också för fler förändringar av det gemensamma flyktingsystemet, bland annat med en lista över ”säkra länder” (detta återkommer jag till vid tillfälle) och att det måste skapas trygga, legala vägar för att migrera in i EU. Det senare låtsades han inte ens handlade om dagens akuta läge utan om att EU av demografiska skäl på sikt kommer att behöva arbetskraftsinvandring.

Flyktingfrågan har alltså högsta prioritet och Juncker ägnade en stor del av sitt tal till den. Men det finns ju mer att bita i, och som han också tog upp: den pågående krisen i Grekland, de förhandlingar som Storbritannien kräver inför den folkomröstning om EU-medlemskapet de ska ha, utvecklingen i Ukraina och så framåt jul är det dags för FN:s klimatmöte i Paris.

Det blir en sålunda het EU-höst och jag ska göra mitt bästa för att ni ska få en åtminstone rudimentär orientering över vad som händer.