Cannes. Blåsigt som tusan idag.

Och mycket film igår.

Ruben Östlunds Turist om en lavin i alperna som utlöser äktenskaplig kris
Sådär, tyckte jag. Mest såg det ut som dom åkte skidor i Säfsen, eller något. Men den internationella pressen var förtjust. Inklusive Variety.

Expendables 3. Sly, Arnold, Harrison Ford, Mel Gibson. Dolph Lundgren.
Såg bara en halvtimme, typ. Men det ser fett ut när actionikonerna drabbar samman.

The Homesman. Grym western med Tommy Lee Jones och Hillary Swank. Lite som en blandning av Clintan och Jan Troells Utvandrarna.

Maps to the Stars av David Cronenberg. Bisarr incesthistoria med den mest motbjudande samling figurer jag sett i modern tid. Filmen saknar inte poänger och är rätt rolig mellan hemskheterna. Men, Weird.

Foxcatcher. Bäst hittills bland tävlingsfilmerna. Baserad på en verklig historia om Bröderna Schultz som vann OS-guld i brottning 1984. Dock utan Sovjetblockets närvaro. Efter guldet lunkar vardagen på med flera timmars träning varje dag och små hopplösa jobb för brödfödan. Plötsligt bestämmer sig en excentrisk miljardär för att hjälpa VM-laget och bröderna till stordåd i Seul. Tyvärr är han inte bara excentrisk, utan fullständigt galen. Channing Tatum och Mark Ruffalo är bra som bröderna och Steve Carell är närmast briljant som miljardären.

/Hans Wiklund, Viasat Film

Stor PR-cirkus i morse när hela gänget från Expendables 3 rullade fram med pansarvagn för Croisetten. Dolph. Sly, Arnold, Harrison Ford, Mel Gibson, Wesley Snipes… alla ikoner inom action var där. Fick se en liten bit ur filmen och hörde Sylvester Stallone säga att scenerna iden här filmen nog var bland det tuffaste han gjort.

”Med undantag från duschscenerna med Sharon Stone i The Specialist”, medgav han dock.

Inte så många kvinnor med i Expendables 3 givetvis, med ett lysande undantag: UFC-stjärnan Ronda Rousey. Pound-for-pound den bästa kvinnliga fightern i världen just nu. En av få personer här nere som fick mig totalt starstruck.

/Hans Wiklund, Viasat Film

Lördag i Cannes – och filmcirkusen är i full sving.

All världens film trängs på en liten ort vid Côte d’azur.

All världens pengar trängs på en liten ort vid Côte d’Azur.

Ute vid Hotell Eden Roc ligger båtar stora som Finlandsfärjor. Flygplatsen i Nice är full av ettriga privatjet. Och man ser folk i horder som formligen stinker stålar.

Alla försöker tjäna en Euro i Cannes. Afrikanska paraplyförsäljare, krämare av filmrättigheter, barer som serverar en bira för 15 Euro. En liten bira.

Redaktör-Mathias tappade sina glasögon – på ett närmast Mr Bean-artat vis – ner genom ett avloppsgaller på Croisetten. Vips dök några småkillar upp och erbjöd sig att klättra ner i gatan med risk för liv å lem.

En blind blev seende igen och killarna som inte har ett skit mitt i överflödet fick 25 Euro. Win-Win.

/Hans Wiklund, Viasat Film

Saknar klubben där hemma å träningen lite. Men när jag går genom parken till morgonvisningen så ser jag varför folk inte riktigt går på gym här. Fullt med folk som tränar olika Freerunning-influerade sporter. Hänger i klätterställningar, går på händer och tillochmed tränar fighting med svärd.

Medelhavet. Solen.

Nåja, morgonvisningen var snö och slask å utspelade sig i Niagara falls.

Atom Egoyan. Veteran i Cannes.

Typisk Kanadensare. Armenier född i Egypten. Atom Egoyan tävlar med

Captives, en kidnappningsmelodram där pars dotter plötsligt förvinner. Det är snyggt berättat med fram och återblickar… Samtidigt jag var i Cannes när Egoyan visade sin andra långfilm Speaking Parts 1989. Och inget har hänt. Samma trevande bildberättande, kontaktlöshet… Även när han gör något i Crime genren.

Lite trist.

Å andra sidan: Jag gör exakt samma sak i Cannes i år som jag gjorde 1989. Tittar på film och snackar om det.

Nu Mads Mikkelsen och Persbrandt i The Salvation. En Westernfilm… Aja.

Sen ut till Eden Rock, Antibes å hänga med min homegirl Viktoria Silvstedt. En Cannes-veteran hon också.

/Hans Wiklund, Viasat Film

Klarblå himmel. Blir nog varmt idag.

Hämtat mig från invigningsfilmen Grace of Monaco. Ju mer jag tänker på den, desto larvigare blir den. Grace Kelly – Hitchcocks favoritaktris – träffar Furst Rainer på filmfestivalen i Cannes i slutet på 50-talet. Gifter sig, blir prinsessa och har jättetråkigt och det blir jättejobbigt.

Silly.

Å ännu larvigare blev det när Nicole Kidman på presskonferensen skulle försvara sig mot pappers-furstendömet Monaco, som inte var nöjda med bilden av sig själva

Mike Leigh gick in i tävlingen idag.

En av Europas lätt bästa regissörer.

Britten känd för sina diskbänksrealistiska knegarskildringar i mästerverk som Hemligheter och Lögner och Naked. Båda tidigare Cannes-vinnare.

Den här gången är det dock ett kostymspektakel, inte spektakel förresten, en riktigt bra film. Mr Turner handlar om den senromantiske målaren J M W Turner. Leigh-bekantingen Tim Spall spelar titelrollen.

Den här filmen blir farlig i kampen om Guldpalmen.

Minns när jag gjorde tv-intervju med den tämligen dystre Leigh i Cannes i mitten på 90-talet och han fick en plötslig hostattack mitt i intervjun och min fotograf Kalle Bäckström omedelbart frågade:

Vill du ha en cigarett. Sir?

Han höll på att skratta ihjäl sig och dysterheten var som bortblåst.

/Hans Wiklund, Viasat Film