Här är några sammanfattande funderingar kring årets festival från dagens tidning:

Vi älskar hjältar på bio. Och historier om människor som gör hjältedåd i verkliga livet.
Ruben Östlund sätter strålkastaren på de andra. De som bara tänker på sig själva och flyr i panik.
Svenska ”Turist” är en av de bästa filmerna på årets festival och borde varit med i huvudtävlingen.
Mamma, pappa, barn på skidsemester i Alperna. Fem dagars avkoppling blir ångest efter dag två. En lavin närmar sig uterestaurangen där de lunchar. När snömassan ser ut att nå fram flyr fadern i panik och lämnar fru och barn. Han återvänder, med sin iPhone i hand, men då är stämningen ändrad.
”Turist” sätter igång tankar om våra förväntningar på oss själva och andra.
Det gör fler filmer här i Cannes. En av de bästa är brödernas Dardennes ”Två dagar, en natt” med Marion Cotillard. Hon spelar gift tvåbarnsmamma som varit sjuk på grund av depression. När hon ska börja igen vill fabriken skära ner och hennes 16 arbetskamrater ställs inför ett val och måste rösta: Hon får stanna, men då mister de sin bonus på 1000 euro. Eller hon får sparken.
En stark historia om människor som hamnar i val de inte borde behöva göra. Om solidaritet och förmågan att göra det som känns rätt även om det kostar pengar.
Michel Hazanavicius har gjort en helt annan film efter genombrottet med svartvita stumma ”The artist”. Mörka och brutala ”The search” handlar om kriget i Tjetjenien 1999. Bérénice Bejo och Annette Benings rollfigurer försöker på olika sätt hjälpa och göra det rätta. Men hur?
Det gäller också Tommy Lee Jones västern ”The homesman” där några människor förs samman av en god gärning. Hans cowboy blir en sorts ofrivillig hjälte.
Det är lätt att gripas av filmer när vi dras in i personernas bekymmer. Vad skulle jag göra i samma situation? Även ”Grace of Monaco”, som invigde festivalen och har svensk biopremiär idag, handlar om en kvinna som måste välja. Om prinsesslivet, jobbet och en politisk kris för ett litet furstendöme.
Snart ska juryn välja. Vilka filmer och skådespelare får pris i helgen?
Jag tror ”Foxcathcer” ligger bra till, både Steve Carell och Channing Tatum imponerar. Julianne Moore är briljant i den knasigt ojämna ”Maps to the stars”.
Och förstås Marion Cotillard och bröderna Dardennes film. Om möjliga hjältar i vardagen.
De vi älskar. De vi vill att vi är.

Det ordnas många kalas av olika sorter under Cannes-festivalen.
Hotellen har magnifika balsalar, och det finns ett pärlband av restauranger utmed strandpromenaden. En del tillhör lyxhotellen, en del är egna krogar.
Där filmbolag och andra hyr in sig för party.
Göteborgs filmfestival höll gemensam tillställning med kollegan i Haugesund på Long beach restaurant. Start klockan 22 på kvällen. Det brukar vara sent. Då har solen gått ner och alla lyktor speglar sig i Medelhavet.
Varje dag under filmfestivalen kommer det ut tre branschtidningar i Cannes. Variety, Screen och Hollywood reporter gör varsin tidning som man kan plocka upp på många hotell.
Hollywood Reporter recenserar även festerna.
De bästa får fem vinglas i betyg.
Partyt för ”Expendables 3” fick bara ett vinglas. Domen var ”Amateur hour”.
Så här står det i recensionen av den festen:
”Massvis köade för att komma in på festen för den testoronstinna uppföljaren, men de som kom in blev besvikna. Stjärnorna var mest inte där och gästerna fick hålla sig i ett utomhustält de första två timmarna, en trång röra där köerna till baren var brutala. De som hade turen att få tag i en drink erbjöds ett mycket litet champagneglas som lätt kunde krossats i valfri Expendables hand.”.
Då blev det bättre betyg för premiärfesten för ”Draktränaren 2”. Fyra vin av fem möjliga hos Hollywood Reporter.
Cannesbloggen var också på plats hos drakarna, mest för att iaktta. Jag avstod från att äta och dricka, andra uppdrag väntade, men noterade att flera av skådespelarrösterna i filmen var på plats och minglade, liksom regissören och Dreamworkschefen Katzenberg.
En kock stod och fixade färsk pasta med tryffel och sparris.
Ett dessertbord såg ut så här:

Morgonens första tävlingsfilm var mycket bra.
Marion Cotillard har huvudrollen i bröderna Dardennes nya film, vars svenska titel borde vara ”Två dagar, en natt”. Hon är som alltid utmärkt och historien griper tag.
Trots att filmen är 95 minuter hinner den berätta mycket. Cotillard spelar Sandra, en gift tvåbarnsmamma som varit sjukskriven i depression. När hon ska börja jobba igen vill chefen att hon ska sluta.
De hon arbetar med ställs inför ett val: Avstå er bonus på 1000 euro och då får Sandra jobba kvar. Eller ta bonusen, men då måste Sandra sluta.
En första omröstning väljer bonusen, men en ny sluten omröstning tvingas fram. Det är fredag och hon har till måndag morgon på sig att prata med sina jobbarkompisar.
Hennes man övertalar henne att söka upp alla och argumentera för sin sak. Sandra är svag och gråter mycket, men ger sig motvilligt ut till olika adresser för att prata.
En väldigt bra film om de val människor ställs inför. Utan att de vill göra de valen.
Bröderna Dardennes har vunnit Guldpalmen, det finaste priset i Cannes, två gånger. På lördag kan de bli de första som får den för tredje gången.

På språng mellan intervjuer i Cannes. Vandrar nedför Rue D´Antibes medan jag äter en Royal Cheese från McDonalds. Snabb gående lunch med ”Pulp fiction”-referens.
Det regnar.
En flock paparazzi häckar utanför en modebutik.
Hinner inte stanna och se vilken kändis som kanske kommer ut.

Mads Mikkelsen och Mikael Persbrandt spelar bröder i ”The Salvation” som har världspremiär i Cannes. En sevärd hårdkokt film som hyllar Sergio Leones syn på genren.
Här berättar Mads Mikkelsen på Film i Västs presentation lite om filmen.

Det har blivit mycket bio de senaste dagarna.
Dygnet runt. Nästan.
Så här har mitt schema sett ut under lördag och söndag:
LÖRDAG
08.30 ”Saint Laurent”. Tävlingsfilm om modeskaparen.
11.00 ”The Rover”. Hård australiensare av regissören till ”Animal kingdom”.
Sedan gjorde jag intervjuer, filmade Hannes Holm och Mads Mikkelsen, la ut nyheter på nätet och direktsände Studio Cannes klockan 17.
22.00 ”The disappearance of Eleonor Rigby”. Starkt drama med Jessica Chastain.
00.30 ”The Salvation” med Mads Mikkelsen och Mikael Persbrandt.
Ja, den skulle börja 00.30. Men hela röda mattan och presentation av skådespelarna tog tid, så filmen startade 00.55.
Klockan 03.00 var jag hemma i lägenheten vi hyr.
SÖNDAG
07.00 Väckning för att hinna till
08.30 ”The Homesman”. Västern av och med Tommy Lee Jones. Hilary Swank. David Dencik.
11.00 ”Turist/Force majeur”. Ruben Östlunds fina tävlingsfilm möttes av jubel.
Nu är det paus från biotittande en stund, och jag ska iväg och göra intervjuer.
Men klockan 19 i kväll är det dags för nästa sittning i salongen: David Cronenbergs ”Maps to the stars”.

Hannes Holm gör film efter bästsäljare boken ”En man som heter Ove”.
Här är busfärska rörliga bilder där han berättar om det på en takterass i Cannes.

17:e maj och norrmännen firar var de än är. I Cannes fick norska filmfolket extra feststämning av en manskör som är på festivalen. De är med i en kortfilm och fick 17:e maj som lämpligt premiärdatum.
De tog ton och hurrade. Till alla förbipasserandes glädje.

Cate Blanchett spelar mamma till Hicke i ”Draktränaren 2”.
Då får hon en fråga som bara kvinnliga skådespelare får. Skulle hon själv kunna lämna ett litet barn?
– Som om alla kvinnor är lika. Som om det bara finns en sorts mamma, en arketyp, säger Cate Blanchett.
Hon säger att hon är förvånad över att det fortfarande är så ojämställt i världen. Och att bara kvinnliga skådespelare får frågan om hur man balanserar familjelivet och karriären.
Hon är rätt rolig också.
När någon frågar om hon låter sina barn leka med Oscar hon fått svarar hon:
– Ja, varje dag tar jag fram mina två Oscar och så får barnen klappa på dem i 15 minuter innan de går till skolan.
De som såg första ”Draktränaren” vet att mamman inte förekommer i den historien. Hicke är son till hövdingen i en sorts vikingaby som lever i ständig strid med drakar. I tvåan lever de i samförstånd, och Hicke gör en resa där han stöter på sin mamma. Hon visar sig också ha fin kontakt med drakar av alla de slag.
– Jag och mina barn såg första filmen och älskade den, säger Cate Blanchett.
Som också berättar att hennes äldste son, 12 år, gillar att läsa manus och ger henne råd om vilka roller hon bör ta.
– Jag vill göra många olika sorters filmer, säger Cate Blanchett. Jag gillar också att se både stora blockbusters och smalare festivalfilmer. Jag tycker om att gråta på bio. Sedan jag fick barn gråter jag hur lätt som helst.
”Draktränaren 2” har galavisning i Cannes i kväll. Den får svensk biopremiär 4 juli.

På väg till första visningen, Atom Egoyans ”Captives”.
Mycket film och intervjuer idag. På Croisetten städas natten bort och några sista festare släntrar hemåt. Vägen mot filmpalatset kantas av folk som hoppas få överblivna biljetter.
Solig morgon i Cannes.