Klockan är 7 på morgonen och solen har letat sig in mellan persiennerna. På väg till badrummet går jag förbi spegeln i hallen och stannar till. Jag ser för jävlig ut. Mitt sovlinne har ett stort hål på vänster sida som jag inte upptäckt tidigare. Mitt blonda hår står åt alla håll och jag vet att jag borde boka en tid hos min frisör. Ringarna under ögonen hade kunnat tillhöra en extremt trött ensamstående mamma eller pappa och min hy ser ut som den inte sett ljus på flera veckor. Men det som verkligen gör mig ful är den tydliga sorgen i ögonen .

Jag tar av mig det söndriga linnet och slänger det och går sen in i garderoben och börjar rensa ut. Strumpor som inte har haft en kompis på länge åker i soporna precis som missfärgade t-shirts och för stora jeans som aldrig kommer användas igen. Det känns bättre när jag fyllt två stora påsar med skit. Som om jag, hur klyschigt det än låter, rensat mitt inre.

Men det hjälper ändå inte.

Jag tar en dusch och använder en löjligt dyr inpackning som kanske kan hjälpa mitt toviga slitna hår på traven. Använder alldeles för mycket duschtvål och skrubbar ansiktet med en mirakelprodukt som lovar att göra underverk.

Torkar av mig snabbt och går ut från badrummet. Tittar mig i spegeln igen. Ingen förändring. Går in i min nystädade garderob och tar på mig de snyggaste underkläderna jag äger, svarta jeans och ett svart linne. Jag målar naglarna röda och sminkar mig som om jag skulle gå på nyårsfest. Jag lockar håret för att dölja de slitna topparna. När jag är klar och kollar jag mig i spegeln igen ser jag fortfarande ingen snygg och glad tjej. Jag ser bara någon som försökt måla om en tavla och misslyckats totalt.

Uppgivet börjar jag plocka ner disk i diskmaskinen och när det är gjort tar jag fram rengöringsmedel och skrubbar varje hörn av lägenheten. Dammsuger, skurar och svabbar. Efter några timmar är lägenheten skinande ren.

Jag går till mataffären runt hörnet och handlar. Fyller korgen med grönsaker, frukt och blommor. Kommer hem och lägger upp frukten i skålar och fyller kylen samtidigt som jag ser en trasig spegling av mig själv i fönstret. Jag tittar bort och snittar istället rosorna och sätter dem i olika vaser överallt i lägenheten.

När jag är klar finns inget mer att göra. Allt är skinande rent och fint. Jag sätter mig vid köksbordet vid datorn och försöker skriva en text men allt känns bara meningslöst, tomt och patetiskt. Vem fan är jag att tycka en massa?

Stänger igen datorn och ställer mig framför spegeln igen. Där står jag bland rosor, färsk frukt och skinande golv med svart eyeliner som rinner ner längs kinderna och känner mig mer trasig än linnet jag slängde i soporna några timmar tidigare.