Nädå, helt koko är jag inte. Bara lite hehe.

Idag har varit en så himla bra dag för jag har äntligen hittat en ny läkare! Det kanske låter lite knäppt att vara glad över en sån sak, men ni som varit runt och letat efter en psykiatriker eller samtalsterapeut vet hur svårt det kan vara att hitta någon som man känner förtroende för. Men nu, efter att varit runt ett tag, har jag i alla fall hittat en bra och det är en lättnad.

Det är 4 år sedan jag hade regelbunden kontakt med en psykiatriker så det är liksom på tiden. Jag har fått diagnosen bipolär och nu ska jag utredas igen och få veta vilken typ jag har. Jag ska även börja med nya tabletter som komplement till mina antidepressiva (som jag gått på i massa år!).

Så otroligt SKÖNT det ska bli och se om den här kombinationen av läkemedel gör att jag kommer på rätt nivå. För ni som har koll på bipolär sjukdom vet kanske att man har väldigt djupa dalar och extremt höga toppar och för att jämna ut dem behöver man lite hjälp på vägen. Jag är lite orolig att mina toppar ska försvinna helt (de är ju topparna som är otroligt trevliga om vi säger så) men det är väl priset man får betala för att slippa det där svarta mörkret antar jag.

Jag har alltid varit öppen med mitt mående och det kommer jag fortsätta vara. Alla människor har sina issues och jag tror på att prata och berätta istället för att vara tyst, det gör ju att vi alla kan förstå varandra bättre. Och förståelse för andra människor är ju som vi vet det bästa som finns. Förståelse = LOVE.

Får skriva mer om min kokohjärna en annan dag, nu måste jag sova. PUSS.