Fuck så jävla mycket off du som kommer med pekfinger om hur jag ska leva mitt liv. Du som “snällt” ska berätta att jag borde göra si eller så eller va fan vet jag. Blir så fruktansvärt jävla provocerad av dig trots att jag bara borde stänga av och inte lyssna. Jag skiter fullständigt hur du lever ditt liv och du borde göra detsamma. Det finns ingen rätt eller fel väg att gå fattar du inte det?? Vill du ha 8 ungar innan du fyllt 40 år tycker jag att du ska ha det. Vill du spela fotboll och röka tusen cigg samtidigt –  GÖR DET. Vill du jobba 8-17 varje dag i resten av ditt liv så köööör på för fan. Jag får panik på dig och när du ska berätta för mig om HUR JAG SKA LEVA när jag aldrig ens bett om din åsikt. Döm aldrig mig för jag dömer aldrig dig. 

Okej. Ganska arg men jag skrev det där i min telefon när jag träffat en gammal bekant nyligen. Och jag blir fortfarande arg när jag tänker på hur vissa människor tar sig sånna friheter. Det är ju en sak om man frågar om råd eller så, men när bekanta som man kanske mest har en ytlig relation med säger till en att “man borde skaffa barn snart och att man borde växa upp” och ifrågasätter andra livsval man gör och gjort – ja då blir jag jävligt förbannad helt enkelt.

Jag vet att jag inte borde bry mig det minsta och jag inte borde ödsla energi på sånt där men fuck vad svårt det är att ignorera idioter?! Just den här personen som agerade “livscoach” hatar sitt jobb så jävla mycket och har tusen problem med sitt ex som han egentligen vill ha tillbaka. Men inte fan säger jag till honom att han kanske borde säga upp sig och söka ett jobb som inte gör honom så bitter och att han verkligen borde sluta älta om sitt ex och börja dejta lite?. Nej, han har inte bett om min åsikt och därför skulle jag aldrig yttra mig eller ge honom “goda råd”.

Nä tack ska du ha för din “omtanke” men jag vet precis hur jag vill leva mitt liv och skulle aldrig låta någon ytlig bekant få mig att ändra på varken mig, mina val eller mina beslut. Men om jag ska tacka dig för något så är det detta – jag har äntligen hittat ett ordspråk som jag känner att jag kan identifiera mig med och som jag ofta tänker på…

“Död fisk följer strömmen”