Väldigt sällan men då och då går jag och gör manikyr. Och alltid är det samma visa. Personen som ska fixa naglarna tittar skitkonstigt på mig eftersom jag inte vill bygga naglar eller ha långa naglar. Jag gillar mina korta naglar som jag kan skriva och pyssla med utan att “en nagel bryts”.

Kanske är det en vanesak men jag tycker det känns extremt konstigt och omständigt med långa naglar. Hur som helst, idag var jag på manikyr. Samma visa igen. Kvinnan som gjorde mina naglar tyckte jag var rolig som inte ville ha “toppar” (eller heter det “tippar”???). Ska man inte som kortnaglad kunna gå och få sig en liten mani eller va i helskotta? Jag vill bara att de filar, klipper nagelband och målar sen är jag nöjd. Aja. Det blev bra i alla fall.

Passade även på att få lite pedikyr idag. Alltså jag tycker ju ikke om det där med att nån pillar med mina fötter. Jag fick sitta och titta i min telefon hela tiden för jag tycker det är sjukt jobbigt. Speciellt avslutningen när hon smorde in fötterna och göttade in krämen. Alltså fy fan fruktansvärt. Dock skönt efteråt det måste jag medge.

Tänkte på en sak när jag satt där. Varför anses det förresten fint att ha långa naglar på fingrarna men inte på fötterna? Inte så praktiskt kanske, men ändå. Kul att tänka så ibland tycker jag. Varför anses det tex fint med massa hår runt ögonen (ögonfransar och ögonbryn) och på huvudet men inte någon annanstans på kroppen? Och varför anses det snyggt med massa fett på rumpan och läpparna men inte runt magen? Det kan ni ju tänka på nu och återkomma med en analys så säger jag godnatt. PUSS.