Fick gästa Josefins podd i veckan vilket var skoj!! Både Quetzala och Josefin är ju mina vänner så det blev väldigt bra stämning tyckte jag. Lyssna på podden så blir jag superglad. PUSS
Här hittar ni avsnittet:
Radio play: http://bit.ly/137v4D8
iTunes: http://bit.ly/1AiiNvb
Lite tankar & frågor denna häääääliga dag där det i princip varit mörkt sedan, ja hela dagen. Jippie! Man måste ju verkligen älska mörkret. Okej here we go…
– Kärnor i clementiner är RÄTT SÅ STÖRIGT.
– Finns det någon i min ålder som fortfarande skickar julkort eller är det helt ute?
– Homeland avsnitt 9. Herregud vad den serien bara blir bättre och bättre.
– Att sitta i fotbad hemma, känns inte det väldigt 90-tal på nåt vis?
– Vad är grejjen med att jag alltid måste snacka med random skåningar jag stöter på här i Stockholm? Som om vi vore svenskar på en charterresa liksom. Töntsoffan.
– Är det inte märkligt när människor inte tar av klistermärkena på sina Ittalaglas?
– Jag har gjort så mycket kolor och chilimandlar nu att jag börjar tröttna. Gör alltid samma misstag varje år och startar nån slags fabrik här hemma som jag sedan inte kan hantera?? Tur jag har vänner som står på kö för lite klassiskt julgodis a la soffan.
– Man är inte 20 längre.
Glömde ju länka till krönikan i förra veckan! Och tro nu inte att jag lider av hybris eller nåt, för så är det inte..Men ja, hoppas ni fattar hur jag menar…
Helgen har innehållit ganska mycket firande så jag är fortfarande mör idag…
Fredagen började med att min bror bjöd mig på champagne på Champagnebaren i Moodgallerian.
Sen blev det aw på Riche med bla de här två göttisarna.
Och inne i stora satt som vanligt den här mannen och var söt.
Efter Riche åkte jag & Q på inflyttningsaw hos Cesar. Riktigt stökigt blev det.
Därefter dansades det på Vassa & vid två bar det av till spy där Theo var på megadanshumör.
I lördags var det släkttajm. Jag & min kusin tog upp en gammal tradition och firade Lucia ihop med våra bröder. Så himla mysigt.
Även söndagen bjöd på göttigheter. Det var födelsedagsfest i Djursholm!
Skaldjursfrossa med allt jag älskar. Havskräftor, ostron, krabba, hummer… Bra söndag och mycket bra helg!
Förra fredagen blev jag bjuden på en grym chili hos min kompis och i lördags blev jag så sugen på att göra en egen för det var så längesedan. Så här kommer receptet på en supergod chili på högrev.
Du behöver för ca 6 portioner:
1 gul lök
3 klyftor vitlök
100 g rökt sidfläsk i bit
1 torkad anchochili
1 jalapeno, utan kärnor
2 tsk chiliflakes
1 tsk chilipulver
1/2 msk oregano, torkad
1/2 msk spiskummin, malen
1/2 msk koriander, malen
1 kg högrev
1/2 msk mjöl till pudring
1 ljus öl (33 cl)
1 tärning mörk oxbuljong
Gör såhär:
1. Skala och hacka löken och vitlök, strimla sidfläsket och lägg i en skål.
2. Hacka anchochili och jalapeno, mät upp de torra kryddorna & lägg allt i en skål.
3. Fräs lök, vitlök och sidfläsk i lite olivolja i stekpanna utan att löken tar färg, cirka 5 minuter. Häll i kryddorna och fräs ytterligare ett par minuter. Lägg över i en gryta med lock.
4. Skär köttet i grova tärningar. Stek i olivolja i riktigt het panna, det ska brynas hårt runtom, salta och peppra en aning under stekning och pudra över mjöl mot slutet av stekningen.
5. Lägg över köttet i grytan och vispa ur pannan med lite av ölen, häll över i grytan tillsammans med resten av ölen och buljongtärningen.
6. Koka upp, sänk sedan tempraturen och låt allt puttra i cirka 3 timmar. Köttet ska bli mört och falla sönder. Sen är det bara att servera! Denna gången hade jag tomatsalsa, guacamole & nachos som tillbehör.
Tomatsalsa & Guacumole är ju inte särskilt svårt och det finns mängder av olika sätt att göra på, men här kommer mina recept.
Guaccen: Mosa 4 avokado i en skål och rör ner ca 1/3 finhackad chili, 1 klyfta pressad vitlök, saften av 1/2 citron, 1/2 finhackad tomat, 1/2 finhackad rödlök, salt & peppar.
Tomatsalsan: Finhacka ca 3 tomater och rör ner hackad rödlök, olivolja, chiliflakes, rivet citronskal, salt & peppar. Grymt gott med hackad koriander i också men det struntade jag i denna gången.
Här kommer 5 bilder som får sammanfatta min onsdag och torsdag.
Julmust är fan något av det bästa i dessa tider. Speciellt om man får dricka ur sånna här fina flaskor. Synd att det är så mycket socker i läsk bara…
Kristian Lundberg är en av mina favoritförfattare och hans skildringar av Malmö är <333 Har helt missat “En hemstad” av honom. Får bli en bok att läsa i jul tror jag.
Åt kräftor igår surprise surprise.
Inte direkt vanligt att handkrämer får vara med på bloggen men både den här handtvålen och handkrämen (som jag smetar på i smyg pga tycker det är obehagligt) är så jäkla grymma. Älskar både ingefära och lime. De kommer från Naturally European och jag köpte dom på 2 little spoons i Midsommarkransen.
Igår packade jag in en massa kitschiga paket som bland annat ska få åka ner till Malmö snart. Slå in paket är så jävla KUUUUL. Skulle kunna jobba som paketinslagare såhär i jultider.
Sitter och kollar igenom gamla krönikor som jag skrivit för Allt Om Stockholm. Innan jag började skriva texter inriktade på sex & relationer för AoS skrev jag om lite vad som helst som jag var med om i mitt liv.
En av de mest uppskattade krönikorna var en jag skrev i slutet på 2012 & som jag fortfarande får frågor om – “Är den verkligen sann?”. De som frågar känner inte mig så väl, för om de hade känt mig hade de inte behövt undra detta – mina vänner är vana vid att sånt här händer mig typ dagligen. De blir inte ens chockade längre utan frågar mer “Berätta om nåt sjukt som hänt dig den senaste tiden”. Ja mitt liv är lite så.
Här kommer krönikan om en lite udda hotellmorgon som jag var med om:
Medans ni andra avslutade 2012 med knäck, julklappar och härliga stunder framför brasan, har jag kört lite klantighet a la Sofie. Sådär för att slutföra 2012 med flaggan i topp. Eller helt utan flagga, det beror på hur man ser det.
Veckan innan julafton checkar jag in på ett hotell i Malmö. Dagen efter vaknar jag av ett starkt tutande ljud vid niotiden – hotellets brandlarm. Jag, som är fruktansvärt rädd för bränder och allt vad det innebär, får fullständig panik.
Eftersom jag bara ska bo på hotellet en natt har jag inte packat upp något utan bara krupit ner i sängen kvällen innan enbart i trosor. Så när jag vaknar där i panik av brandlarmet tar jag bara täcket om min ganska nakna kropp och springer ut ur rummet.
Precis när dörren stängs igen fastar täckhelvetet i dörren. Jag bryr mig inte ett skit utan fortsätter bara springa med brösten i vädret. Det brinner ju liksom. Och jag bryr mig inte om någon ser mig för vem fan tittar på en halvnaken tjej när det gäller liv och död?
Eftersom jag är på tredje våningen och inte vet hur länge brandlarmet pågått (jag sover djupt) har jag bara en tanke i mitt huvud och det är att komma ut levande. Dramatiskt jag vet.
Jag möter inga andra människor när jag springer i korridoren och det gör mig ännu mer nervös. När jag ser en brandsläckare i hallen tänker jag att den ska jag ha med mig. Kanske behöver jag släcka något på vägen? Efter flertal försök att få loss brandsläckaren slår jag liksom den upp i skallen så jag får ett jack som börjar blöda. Den går typ sönder så jag skiter i brandsläckaren och springer vidare.
När jag kommer ner för trapporna möts jag av flera andra hotellgäster. Men de är inte lika panikslagna som jag. Och inte lika nakna. Nä, de går lugnt ner för trappan fullt påklädda och har till och med hunnit få på sig mössor, handskar och kappor? Jag fattar ingenting och rusar ner mot folkmassan och skriker VAR BRINNER DET??? Jag vrålar även av någon jävla anledning på engelska WHERE IS THE FIRE????
Folk tittar på mig som om jag vore helt jävla dum i huvudet. Vissa skrattar, vissa tittar bort. Vissa går vidare. En dam tittar på mig uppifrån och ner och säger sen med lugn röst att det är en brandövning. Att det finns lappar som berättar detta överallt på hotellet. “Har du missat det?” Eh, ja kära dam, det verkar som jag missat dessa lappar…
Helt plötsligt inser jag hur jag ser ut. Jag står där i trappen med damen, nästan spritt språngande naken och ser komplett galen ut. Mina små genomskinliga hipster-trosor täcker inte så mycket om man säger så, mitt blonda hår står åt alla håll – ser ut som ett fågelbo typ, jag är helt naken på överkroppen och blodet i pannan rinner ner lite lätt ner för pannan. Jag tänker att även om det hade varit en riktig brand hade folk är inte varit rädda för den – de hade varit rädda för mig och tänkt “Se upp för det blonda psykfallet , det är säkert hon som startat branden”.
Och som inte detta vore jobbigt nog. När jag väl går tillbaka till mitt rum har jag givetvis glömt nyckeln i min panik och får gå hela vägen tillbaka till receptionen för att be någon öppna mitt rum.
Nu skulle man ju kunna tro att jag skäms ihjäl här, och visst, det är inte mitt mest stolta ögonblick i livet när jag står där helt blottad. Men. När jag förklarar i receptionen vad som hänt, skrattar jag faktiskt mest. För det här är så himla typiskt mig. Att göra bort mig och panika är väldigt mycket JAG.
Vaktmästaren som följer mig till rummet skrattar så han kiknar när jag berättar. Och sen säger han att han kommer ha en rolig historia att återge runt julbordet nästa vecka och att fler borde bjuda på sig själv.
Ja nu var det ju inte tanken att jag skulle bjuda på mig själv. Men kanske borde det vara så, att folk inte skulle vara så himla rädda för att göra bort sig. Om inte annat så blir det ju en jäkla rolig historia att berätta någon gång.
Det här fotot är taget precis innan jag ska gå och lägga mig kvällen innan “incidenten”. Jag ser aningen kaxig, störig och svår ut och anar inte att jag ska bjuda hotellets gäster på en tuttchock om några timmar. DÅ var Soffan inte lika kaxig näääää….
Om ni inte fått någon julfeeling än, kom till kransen ikväll, 10 december, och skaffa det för sjutton. Här är det julmys så det räcker och blir över.
Jag kommer traska runt och köpa en eller två julklappar hos bla Mimmi Staaf & 2 little spoons och avsluta med en göttig öl eller ett glas prosecco på Gyllenborgen tror jag. Vi ses i bästaste Midsommarkransen!!!
Det finns en kille i Malmö som alltid kallar mig Blondie. Men det är snart slut med det. Jag var och klippte mig för någon vecka sedan och min frisör sa till mig på skarpen. No more blekning för Soffan.
Blekningen har helt enkelt slitit för hårt på mitt hår det senaste året. Det är dock helt sjukt att det har hållt sig så bra i cirka 8 års tid, de flesta som kör platinablont kan bara göra det i typ 2 år sen börjar det bli kass kvalité. Men nu har turen kommit till mig och det är alltså slut med detta vita svall & jag får inte se ut som min idol längre. Nu vet jag inte vad jag ska göra, kanske får bli en “klassisk” blond färg istället. Bläää så trist. Kommer ju känna mig mörkhårig bara genom att gå ner en nyans, men bättre det än att bli skallig antar jag.
Jag satt och snackade med Jazzi och Quetzala om detta – att jag på riktigt kommer tappa min identitet? Vem kommer jag bli nu???? Ska jag ändra klädstil också? Börja gå klädd i dräkt? Käka rawfood? Sluta svära? Kanske till och med börja dricka kaffe?? VAR SKA DETTA SLUTA?
Ni hör ju vilka stora förändringar jag går igenom i mitt liv. Det är en tuff period jag har framför mig. Men klarar jag denna livsprövning så klarar jag allt. Hejdå megablonda Sofie, vi kanske ses i framtiden igen…
Herregud jag är så besatt av Charlotte i Geordie Shore. Programmet i sig är ju bedrövligt – de enda de gör är att borsta håret och sminka sig i hundra år & sen går de ut & super på en bar. Detta i VARJE program vilket är aning enformigt.
Men jag kollar på programmet ändå, och alltså endast för att höra Charlottes helt fantastiska kommentarer (plus dialekt). Ett komiskt geni är vad hon är. Det går ju knappt att beskriva med några screenshots från Pinterest men det är värt ett försök…
