Jag älskar verkligen den här tiden på året pga allt pyssel & fix. Jag kan bli lite till mig av allt man kan göra och alla “möjligheter” som finns (sjuk i huvudet). Mest gillar jag att slå in klappar & göra kolor. Här nedan kommer ni få en redogörelse i detta sjuka beteende.

Här har jag då laddat upp för årets inslagning av julklappar. Jag brukar ha tema varje år men julen 2015 blir en aning spretig. Kanske speglar mina inslagningsteman de året som varit? Hmmm, måste tänka om det kan vara så (jävligt jobbigt det året jag hade grått som tema i så fall).

Hur som, inslagningsdagen är en helig dag och sker ofta på en söndag. Jag lägger upp allt material jag har och sedan sätter jag igång.

En rolig anekdot kring detta är att jag älskat att slå in julklappar sedan jag var barn. Då kunde jag handla alla julklappar under sommaren och sedan planera inslagningstemat i slutet av sommaren för att sedan slå in alla julklappar i augusti (verkligen normal unge). Problemet var bara att sen när december kom blev jag så sjukt ledsen då alla andra slog in sina julklappar. Jag blev typ avis att de hade sitt roliga kvar. Så vad gjorde jag då tror ni? Jo, då ÖPPNADE lilla jag alla julklappar jag slagit in för att slå in dem PÅ NYTT igen. Att jag var ett mycket speciellt barn som inte brydde sig om miljön kan vi ju härmed konstatera.

Kolakoket har kommit som en besatthet de senaste 7 åren. Jag gillar inte julgodis över lag men när jag tänkte att jag kan koka kolor som jag sedan slår in och ger bort, ja då blev jag som besatt. Dagarna innan mitt kolakok börjar går jag o köper cellofanpåsar, band och smörpapper som jag sedan klipper i perfekta rutor. Förberedelserna är liksom heliga. Själva kolakoket och delandet av kolorna är ju inte superkul men hela” packa in och lägga i påsar-grejen” älskar jag. Jag har nån fetisch av att leka fabrik typ? Sedan gillar jag ju hela “ge bort en liten fin kolapåse” till de jag gillar.

Japp, där har ni två tydliga bevis på hur sjuk denna människa blir i jultider. Tur att det snart är nytt år så jag kan bli “normal” igen.