Ingen har väl missat filmen med mamman som blir sparkad och spottad på för att hon försöker stoppa en ficktjuv? (Se det här annars) Det är riktigt obehagligt att se klippet och man undrar HUR en människa kan vara så hemsk som den där killen. 

Det är också hemskt hur en hel del personer än en gång använder en sån här händelse för att stärka sina åsikter om invandring. På Facebook igår såg jag att en bekant till mig postat videon och skrivit att det var sjukt läskigt att se, vilket det är. Men kommentarerna under var för jävliga. Det stod bland annat “Ja, detta är det nya Sverige, skyll er själva som röstar på något annat än på SD” och “Ut med packet!” and so on.

För er som skriver om “det nya Sverige” kan jag berätta att jag också blivit spottad på – av två vita svenskfödda män. 2010 jobbade jag på Nyheter24 och var redaktör för en resesajt. Vi anordnade under vintern en tävling för våra läsare där man kunde vinna en jorden runt resa. I finalen kom 8 finalister till Stockholm för att genomföra en tävling i form av en skattjakt där vinnaren skulle utses. Det var flera stationer runt om i stan och vid en station skulle jag sitta med en skylt utanför en ambassad där finalisterna skulle komma fram och få ett lösenord för att fortsätta tävlingen.

Eftersom det var svinkallt ute och eftersom jag var tvungen att sitta utomhus och vänta på finalisterna i flera timmar fick jag låna en jacka och en filt av ambassaden. Jag satt sedan med en alldeles för stor jacka med luvan uppdragen och en filt omvirad runt mig utanför ambassaden för att vänta på att de olika lagen skulle komma förbi. Kanske såg det ut som jag var hemlös och satt och tiggde i kylan, men det var inget jag tänkte på då.

Mängder av människor passerade mig under de timmar jag satt där i porten och jag kände mig mer och mer osynlig. Folk började prata om mig fast de visste att jag hörde (“Så hemskt det är att människor ska behöva tigga”) och någon la pengar framför mig fast jag bara satt där. Det som började som en tävling blev alltså ett socialt experiment.

När jag suttit några timmar i kylan närmade sig två killar som kanske var i 30-årsåldern. Två killar med rågblont hår, blå ögon, stora dunjackor och jeans. Jag hörde deras grova stockholmsdialekt på håll och när de närmade sig mig saktade de ner. Den ena killar spottade då på mig samtidigt som den andra sparkade till mitt ben. Den ena killen sa även nåt i stil med “fy fan för sånna som dig, hora!”.

Samtidigt som jag lyfte blicken och kollade efter killarna var jag i chock. Vad fan hände? Chockad och gråtfärdig lämnade jag min plats i porten och tänkte på de människor som inte bara kan ställa sig upp och gå utan som säkert är med om det här konstant.

Jag vet att jag är priviligerad som en vit kvinna i ett av världens bästa länder. Hemskheter händer flickor, tjejer och kvinnor varje sekund, året om. Jag vet det.

Ändå var det här bara EN händelse i mitt liv där jag som kvinna blivit utsatt av män på detta sätt. Jag skulle kunna göra mängder av blogginlägg om hur jag blivit förnedrad, illa behandlad och kränkt av män. Och jag skulle tyvärr kunna göra ännu fler inlägg om jag skulle berätta mina tjejkompisars hemska historier om män. Män från Italien, män från Turkiet, män från USA, män från Danmark, män från Grekland, män från Rumänien och ja, män från Sverige. Så snälla ni “Detta är det nya Sverige-människor”, FATTA att den här killens etnicitet inte har ett skit att göra med hans hemska handlingar. Det är ju för fan helt sjukt att ni är så puckade att ni tror det.