Hon berättar allt. Det är vad de tror.
Springer omkring i massan. Känner alla känner ingen.
Stenar faller från skyn. Alla ser solen men inte hon.
Hon andas aldrig.
Hundra ord på en minut.
Fyller på och känslodödar. Hundra ord till.
De tror hon är sann.
Alla faller. Ner på hård mark.
En efter en utan skydd.
“Fånga henne!” ropar någon.
Det tutar upptaget i telefonen. Men hon har inte att säga honom ändå.
Hittade lite fler bilder från de gångna veckorna. Så här kommer lite mer!
Fina Eija fyllde ungt och firade med hemmafest och Vassa eggen-fest!
Jag och min finaste bror. Kan man tro att vi är 35 och 42 år? Snarare 25 och 32 säger jag hehe.
Dra på trissor – mer träning! Gillar mina Energy Boost från Adidas.
Middag på Riche med de här typerna <3
Va hos Sofia på Ljusberg Olsson och färgade rötterna. Blondie!
En lördag hos bästa Q!
Köpte ett nytt armband från Syster P. Gillar tydligen fjädrar nu ?
Skaldjurskväll hemma en torsdag. Loves it.
Och lite posande på Gubbrummet med Jazzi! (bild Stureplan.se)
Här kommer bilder från veckorna som gått…
Min 35-årspresent av Zeke o Eija var skaldjur på Riche. Mina vänner känner mig <3
En spelkväll med vänner som spårade!
Här blev jag smygfotad på jobbet av Farzad. Att man kan se så koncentrerad och sur ut. Otroligt va!
När Oscar fyllde år käkade vi på Nybrogatan 38! Kvarterskrogar ftw.
En av mina favvismiddagar att göra hemma! Salmalax-sallad med thai-dressing.
Aw med kollegorna på Hillenberg.
Jag har verkligen inga ursäkter när det kommer till träning eftersom mitt gym ligger rakt över gatan från där jag bor, men ibland är det ändå så jävla tufft. Tur man har en snygg tisha att träna i iaf.
En onsdag på Vassa med det här stökiga gänget.
Hansi fyllde 50 år en tisdag och jag & Oscar började med skaldjur på Sturehof..
Sen firade vi Hansi på Obaren! Maria Andersson uppträdde, Hansi fick fina presenter & jag hängde med vänner!
Och jag står och tittar ut över fälten och ser inget slut någonstans. Ingen början inget slut bara oändliga fält och det känns exakt så inuti mig också. Ingen början inget slut.
Det börjar ljusna men det är fortfarande natt. Mina ögon letar efter ljuspunkter men hittar bara få och jag tänker att du är en av dem. Jag kisar och försöker få ett ljus långt borta att bli klart och starkt men det försvinner ju mer jag kämpar för att se det.
Du har inte gjort mig illa men ändå sårat mig precis sådär lagom nog för att det ska kännas in i märgen. Jag tror du vet om det, att det precis är på gränsen. Och det är skönt för dig att det är så. Egentligen är det bara jag som kan avgöra om du bränt mig men jag tänker inte låta det bli så. Jag är inte sån som blir bränd. Jag bränner.
Träden och marken börjar återfå sin färg från natten. Från svart och grått till alla nyanser av grönt, brunt och blått. Det ljusnar nu. Jag tittar på punkten av ljus igen. Det är tydligare nu men det blir allt blekare och till slut är det helt borta. Eller låtsas jag att jag inte ser det, så kan det också vara.
Jag bestämmer mig för att inte se det. Jag drar min hand mot ett träd och vänder mig om för att gå hem igen. Kanske har du också sett natten bli morgon. Kanske står du vid ett fält precis som jag. Men antagligen sover du utan att ha en aning om att du för en kort sekund var ett ljus jag ville se.
