Här ligger jag i soffan klockan 02.10 och försöker få ihop en krönika. Är noll trött så lika bra att jobba lite. Sen släppte ju Håkan ännu en låt klockan 00.00 (3:e låten från sin EP 1974 som kommer nästa fredag) så jag stannade uppe lite för att lyssna på den med ska jag erkänna.

Än så länge är “Hon är en runaway” min favvis från EP:n, men ibland krävs det ju några lyssningar innan låtar når fram. Älskar ju alltid Håkans texter MEN den här (Brinner in the shit alltså) känns kanske inte helt klockren. Det känns lite som han verkligen kämpat och ansträngt fram orden liksom…Forcerat & konstlat på nåt vis? Det gillar jag inte alls.

Jag tror detta är första gången sedan 2001 när jag började lyssna på Håkan som jag sågar en av hans låtar. Lite sorgligt på nåt vis…

Puss i natten.