Du säger att det alltid kommer vara såhär. Det kommer alltid vara vi på något plan. Du och jag.

Du frågar inte mig, du bestämmer bara att det är så det är. Jag tittar på dig när du pratar men du tittar ut genom den immiga taxirutan.

Din hand trevar efter min men jag stoppar den i jackfickan. Hårt knuten.

Du vet att jag är ledsen och du är ledsen med. Vi säger inget och du försöker inte ens förklara. Det finns inget att förklara.