I förra veckan testade jag att köra en cleanse från Juica. Jag kände att det var passande då jag legat sjuk och behövde kicka igång mig lite extra.

Jag har gjort en cleanse en gång innan men tror jag gick för hårt ut eftersom jag gjorde det i tre dagar och mådde inte alls bra av det under tiden. Det blev för jobbigt helt enkelt. Efteråt mådde jag toppen men de där tre dagarna var fett jobbiga. Den här cleansen körde jag bara i en dag vilket kändes lagom. Bättre att köra en endagars då och då istället för att må kass i tre dagar tycker jag.

Jag testade den som heter Mjukstart och som innehåller sex juicer. Både den gröna, röda och gula juicen är gjorda på ekologiska grönsaker och frukter och är fullproppade med bra grejer. Man känner ju riktigt hur nyttiga de är när man dricker dem, inga konstiga ämne eller skumma ingredienser här inte…

Schemat såg ut såhär:

08.00 Grön juice

10.00 Gul juice

12.00 Röd juice

15.00 Grön juice

18.00 Röd juice

21.00 Gul juice

Eftersom jag inte är känd för att ha världens bästa tålamod direkt så tänkte jag faktiskt för mig själv att jag inte skulle klara en hel dag. Riktigt rutten inställning I know men jag tänkte faktiskt så. Men det hela gick vägen och var faktiskt inte alls så jobbigt. Den största utmaningen trodde jag skulle vara middagen då jag satt med två personer som åt hamburgare medans jag drack min rödbetsjuice. Men det var faktiskt inga problem. Den här cleansen och jag kommer absolut att ses igen. Gillade som fan!

Ser aningen trött ut med mörka ringar under ögonen på “reklambilden” nedan, men jag såg betydligt piggare ut dagen efter faktiskt. Skulle gjort före- och efterbild hehe.

Det är så tråkigt att behöva skriva det här egentligen. För jag har skrivit detta så många gånger innan. Tråkigt, tjatigt och tröttsamt. Men jag måste ändå pga en lam kommentar som en ytlig bekant sa till mig för någon vecka sedan.

Ibland hade det varit skönt med ett bandage runt armen. Ja eller något annat som signalerat att här har vi en person som är lite skadad eller har ont på något sätt. Men det finns som bekant inget själsligt plåster.

Även om jag den mesta tiden inte behöver snacka om mitt mående längre, det räcker att prata med min psykolog och att skriva, så skulle det vara befriande att någon gång då och då ha ett yttre plåster som visar att jag inte alltid mår så bra. Och inte för att jag skulle vilja ha några medlidande blickar eller så, men det hade varit lite skönt att ha det där som en vägg att luta mig mot de där där dagarna jag mår skit. Något som visar de där människorna som säger “ryck upp dig” att jag faktiskt mår dåligt PÅ RIKTIGT även om det kanske inte syns.

Det anses inte fult att trilla och slå sig, åka på årets influensa eller lida av migrän. För alla har varit med om det någon gång och alla vet ju att det där kan man inte hjälpa. Men att må dåligt psykiskt…ja det är något annat. Det är svårt och luddigt och besvärligt. Och även om folk inte säger det så vet jag vad många tänker. De som aldrig varit på botten och inte har någon som lider av depression i sin närhet, det är klart som fan att de inte fattar. Det är väl bara att gå upp ur sängen att gå till jobbet? Det är väl bara att ta ansvar? Är du svag eller?

Jag skulle aldrig önska min värsta fiende en sekund av ångest och depression. Aldrig nånsin. Men jag skulle önska att vissa människor fick krypa in i min eller någon annans skalle som lider av sånt här en stund bara för att förstå.

En text om hur vissa dagar känns

Hej tisdag din lilla skitdag. Dig gillar jag inte över huvud taget just nu. Kanske för jag ligger här i soffan med en hemsk hosta som retar mig enormt.

Har hostat i flera veckor nu och börjar tro det är något i lägenheten som jag är allergisk mot. Undrar vad?? I natt sov jag på soffan för att kolla om det var något i sovrummet som kanske gör att jag hostar. Men nope, hostade lika mycket i vardagsrummet. Så jag fick väl en 3 timmars sömn, inte konstigt att jag går här som en tickande bomb. Blir sjukt irriterad om jag får för lite sömn eller om något eller någon hindrar mig från att sova. Sånt barn jag är.

Är speciellt sur för idag är det ju Kransen-night som jag sett fram emot, är sååå nyfiken på Gyllenborgens mat som öppnade igår och hade tänkt att gå dit och käka ikväll. Nu blir det deckare på Nettan och käk i soffan istället för jag känner mig som en sopsäck. BLÄ.

Annat som jag brukar pyssla med när jag är krasslig är följande:

– Duscha typ 4 ggr pga känner mig ofräsch och uttråkad.

– Äta snacks eller godis till middag.

– Leta recept på nätet eller läsa och kolla i fina kokböcker. Tex den här Fransk Bistro som är helt magisk inspirerande.

– Måla naglarna och göra ansiktsmask – allt för att inte bli sjuksunkig. Tartarin orange från & other stories är den perfekta orangeröda nyansen.

– Köpa hem blommor så att inte lägenheten förvandlas till ett sjukhem.

– Sträckkolla en ny serie eller se om en favorit. Just nu har jag kollat om säsong 5 och 6 av min favoritserie Mad Men.

– Internetshoppa. Igår blev det en sminkbeställning med bland annat favoriten Toché Éclat från YSL.

– Skriva vykort till nån jag gillar. Som sånna här grymma låtvykort tex.

Helskotta vad jag är trött på min lägenhet nu. Har i princip inte lämnat soffan sedan förra söndagen. Jag har varit här inne i 8 dagar nu och jag tror på riktigt att jag börjar bli galen.

Idag är det första dagen jag börjar känna mig som en människa igen vilket är skönt. Men jag oroar mig för imorgon då jag antagligen ska ta på mig normala kläder och gå ut ur mitt fort. Jag kommer snacka sönder folk. Det kommer kvitta om det är han i kiosken eller nån polare – ingen går säker. Jag varnar er.

Det verkar dock som många ligger sjuka i hemska förkylningar just nu. Antar att det är vädret. Här kommer mina bästa tips om du är förkyld och har ont i halsen. Ni kan lita på mig eftersom jag nu är proffs på detta plus att min mamma är en sån där superbra apoteksmänniska.

1. Gå till Apoteket och handla allt som kan hjälpa dig där. Bisolvon om du behöver få upp slem (frääääscht!), Nipaxon om du har rethosta och inte kan sova på natten, Ibumetin som är febernedsättande och inflamationsdämpande, nässpray för att kunna andas över huvud taget och strepsils för att slippa känslan av att ha sandpapper i halsen.

2. Drick sjukt mycket te med honung även om du hatar det.

3. VILA. Det är liksom A & O att bara ligga och vila. Sjukt trist men du måste.

4. Köp hem massa bär och frukter som du sedan gör en juice på. Riv sedan ner mängder av ingefära och drick. MÄNGDER av ingefära.

5. Ät soppor och glass. Det känns skönt för halsen. Är du sugen får du äta godis. Det får man nämligen när man är sjuk.

Krya på dig!

Fan jag har legat sjuk i diverse sjukdomar sedan i måndags och jag är fett trött på det. Vill inte sova, vill inte vara vaken. Vill ingenting – bara bli frisk.

Det är såå längsen jag var såhär sjuk och jag blir så ynglig och patetisk när jag är sjuk så ni anar inte. Proppar i mig tranbärsjuice, ingefära, citron, nässpray, penicillin och ipren men just nu känns det skit ändå. BLÄ. Hoppas snart på bättring.

Det här talesättet stämmer så himla bra: “När man är frisk vill man tusen saker, när man är sjuk vill man bara en”. Nu ska jag försöka tänka positivt och hoppas på lite friskhet.

Jag hade i alla fall kul i fredags och lördags innan jag blev sjuker. Alltid nåt.

Snacka om att jag blev överraskad i lördags. Jag satt hemma och höll på med lite bröllopsgrejer när min sambo kom hem efter att varit ute på “ärende”. I vardagsrummet stod helt plötsligt en cross och han sa bara “Här är en lite för tidig morgongåva till dig baby”.

Ehm. För det första så hade jag liksom inte förväntat mig någon “morgongåva” över huvud taget då varken han eller jag är särskilt traditionella av oss. Men en gång när han frågade vad jag skulle vilja ha sa jag på skoj “Ja det skulle vara en cross i så fall”. Han tog det tydligen på allvar.

Jag har bara testat att köra en gång men då med en större och tyngre cross och det var lite svårt för mig att öva. Men NU blir det förhoppningsvis ändring på det! Jag blev så himla glad och jag längtar tills om några veckor när jag ska ta ut den på en testrunda.

Är inne i en “bra period” nu och det känns skönt och lugnt. Jag vill skriva harmoniskt men fy fan känner mig så präktig när jag använder sånna ord (min rädsla för att vara och verka präktig är kanske något jag måste jobba på…). Men lite så är det fan. 

Trots att jag känner mig obetydlig, tjock, tråkig, ful, trött, ointressant och stressad är jag ändå lugn och lycklig? För vissa kanske det är helt normalt men för mig är det något som endast händer i mina uppåt perioder. Får jag EN motgång kan jag känna att hela världen rasar för mig om jag är inne i “fel” period. Det kan vara att jag lova ringa en kompis men glömmer det och känner mig som världens sämsta vän eller om jag struntat i att städa lägenheten eller om jag fått en löjlig finne i pannan …ja då kan allt raseras den dagen. Ja, jag vet. Att en finne i pannan kan vara en motgång låter ju helt stört men så är det under vissa perioder.

Är det däremot som nu kan jag ha tusen motgångar utan att det rör mig i ryggen. I dag har jag både mensvärk, känner mig extremt omotiverad att göra saker jag måste, är hur trött som helst och känner mig dessutom meningslös. Men trots detta känner jag mig ändå sjukt jävla glad och lycklig. Jag kan tänka klart och ha vettiga tankar och fattar hur tacksam jag är över allt. Jag är frisk, har familj och vänner som älskar mig och jobbar med det jag tycker är kul. Att en finne i pannan kan ha sån stor betydelse i vissa perioder har jag sjukt svårt att förstå just nu om vi säger så.

Vi hanterar ju alla våra “spöken” på olika sätt. En sak som hjälper mig och som alltid hjälpt mig är att skriva. När jag skriver, dagbok eller blogg eller bara en anteckning i telefonen, ja då får jag ut allt och det känns som lungorna fylls med syre igen. Att se en text svart på vitt om hur jag mår hjälper mig.

När jag fick min diagnos för cirka 6 månader sedan blev jag inte så förvånad. Jag hade nyligen läst gamla dagböcker från när jag var runt 19 och det var så tydligt att jag varit bipolär sedan då (om inte tidigare). Två veckor i dagboken var pepp pepp pepp, “jag är bäst” och allt var rosa moln. Dagarna efter de där toppenveckorna var allt svart i dagboken. Sura gubbar ritade i kanterna av böckerna, texterna var negativa och jag hade cirka noll livslust.

Hur som.

Som jag skrev innan, jag kan fortfarande känna mig sjukt sänkt och att världen rasar över något litet och obetydligt i mina jobbiga perioder. Jag är där nere på botten och försöker se trots att det är bäckmörkt. Men den senaste tiden har jag sällan känt att det är så djupt att jag inte kommer upp till ytan igen. Och fan vilken befrielse det är.

Kanske är det präktigt med mellis men fan så bra det är. Sedan jag började med det blir jag aldrig sådär vrålhungrig och galen som man kan bli.

Här kommer några superenkla tips på nyttiga mellanmål om ni har noll inspiration…

Matmuffins är så jäkla gott och bra. Gör en plåt och frys in. Ha sedan med en två stycken i en påse i väskan eller i kylen. De mättar mer än ett äpple och är de fyllda med tex spenat och broccoli är de nyttiga också. Mitt absolut bästa mellistips.

Ett tips till er som tex kör 5:2 är Renée Voltaires snabbmiso som mättar skitbra. Det är bara att hälla en påse i en kopp med varmt vatten och sen har du världens bästa mellis. Dessutom är det bara 27 kcal per portion.

Om jag inte har något bra mellanmål hemma käkar jag en skål oliver till mellis. Har alltid älskat oliver.

Ett mellis man kanske inte gör på jobbet men om man är hemma, är lite ägghack. Knäck ett ägg i stekpannan som om du skulle göra lite scrambled eggs, blanda ned lite turkisk yoghurt, hackad rödlök, lite dill och några kräftstjärtar och rör runt. Smaksätt med citron, salt och peppar. Klart!

Bäst att ha i väskan är en sån här ask med torkad frukt. Älskar!

Nädå, helt koko är jag inte. Bara lite hehe.

Idag har varit en så himla bra dag för jag har äntligen hittat en ny läkare! Det kanske låter lite knäppt att vara glad över en sån sak, men ni som varit runt och letat efter en psykiatriker eller samtalsterapeut vet hur svårt det kan vara att hitta någon som man känner förtroende för. Men nu, efter att varit runt ett tag, har jag i alla fall hittat en bra och det är en lättnad.

Det är 4 år sedan jag hade regelbunden kontakt med en psykiatriker så det är liksom på tiden. Jag har fått diagnosen bipolär och nu ska jag utredas igen och få veta vilken typ jag har. Jag ska även börja med nya tabletter som komplement till mina antidepressiva (som jag gått på i massa år!).

Så otroligt SKÖNT det ska bli och se om den här kombinationen av läkemedel gör att jag kommer på rätt nivå. För ni som har koll på bipolär sjukdom vet kanske att man har väldigt djupa dalar och extremt höga toppar och för att jämna ut dem behöver man lite hjälp på vägen. Jag är lite orolig att mina toppar ska försvinna helt (de är ju topparna som är otroligt trevliga om vi säger så) men det är väl priset man får betala för att slippa det där svarta mörkret antar jag.

Jag har alltid varit öppen med mitt mående och det kommer jag fortsätta vara. Alla människor har sina issues och jag tror på att prata och berätta istället för att vara tyst, det gör ju att vi alla kan förstå varandra bättre. Och förståelse för andra människor är ju som vi vet det bästa som finns. Förståelse = LOVE.

Får skriva mer om min kokohjärna en annan dag, nu måste jag sova. PUSS.