Ibland frågar folk mig hur och var jag får inspiration och idéer till mina krönikor då jag uppenbarligen inte varit med om allt själv som jag skriver.

Det finns ju en del man kan skriva om när det gäller relationer, sex och raggning men det är ju ändå ämnen som kan vara privata och som folk mer eller mindre håller för sig själva. Jag skulle vilja säga att jag använder mig av fyra olika sätt att få fram ett ämne när jag ska skriva en krönika.

1. Jag utgår jag från något jag läst eller sett eller en händelse/tanke jag själv varit med om. Nyligen eller för flera år sedan spelar ingen roll.

2. Jag utgår från vad en vän eller bekant varit med om, sett eller funderat på.

3. Jag tjuvlyssnar jag på folk i barer/caféer/på tunnelbanan etc.

4. Jag sätter mig i en bar eller någon annanstans där jag kan höra vad folk snackar om. Om någon säger något intressant i “mitt ämne” smiter jag lite snyggt in i deras samtal.

Nummer 4 är nog min favorit för folk blir ofta lite paffa då. Nyligen var jag på Obaren och satt och väntade på mina vänner när ett gäng på tre killar och en tjej kom och satte sig vid bordet brevid. De började pratade om hur den ena killen blivit dumpad via sms och jag tyckte de hade så roliga analyser att jag var tvungen att “hoppa in” i samtalet och få mer analyser och delta i analyserandet själv. Det slutade med att jag satt med det där gänget en timme och snickesnackade. Liknande brukar hände på tunnelbanan, på busshållsplatsen, i mataffären och så. Jag gillar det.

När människor säger att vi svenskar är så slutna och stela håller jag aldrig med. Kanske för att jag själv är en sån som nästan alltid snackar med folk när jag tex åker tunnelbana men också för att jag inte tycker att folk är så svåra. Jag har många gånger avbrutit när människor suttit mitt uppe i privata samtal på krogen eller på andra ställen och det har faktiskt aldrig hänt att någon varit otrevlig, sagt “mind your own business” eller vänt ryggen. Tvärtom har jag alltid blivit välkomnad in i samtalet och fått nyfikna frågor tillbaka. Visst, det finns säkert personer som bara varit artiga mot mig, men sånt känner man ju av ganska snabbt och då ber man om ursäkt att man störde och går tillbaka till sitt. Men det händer väldigt sällan.

Nä, mer möte mellan människor tycker jag. Mer förståelse, mer utbyte av erfarenheter och mer snack.

Här är jag (crazyeyes) och en av de många taxichaufförer som jag mött, snackat skit med och tagit selfies med under åren.

ÄNTLIGEN kan jag posta stora bilder här på AOS-bloggen! Skönt att slippa de där små frimärkesbilderna…Och ny header har jag också fått. Hatar min bylinebild men men, det är är larvigt problem. Nu är det söndagkväll och jag ska sätta mig och spåna på nästa veckas krönika och fila på lite andra jobbgrejer som behöver fixas.

Puss & love /Soffan

Hello lovers!

Jag är så sjukt seg idag. Igår kom jag till Stockholm igen och firade med prosecco och skaldjur från Hav i Hötorgshallen med min karl. Gött var det men var ganska opepp i morse att vakna trött och sen kolla ut på en grå massa utanför fönstret. Men men, klaga är trist så det var bara att göra sig i ordning och ta sig ut i dimman. Nu sitter jag på smørrebrødsbaren Klingborn & Co i kransen och jobbar. Hade satt på mig matchande tröja dagen till ära helt omedvetet faktiskt. Danmark for life!

Jag gillar inte att fika eller sitta på café egentligen men det är skönt när jag ska jobba eftersom jag inte har något kontor att gå till. Och anledningen till att jag ogillar fik och så är för att jag inte dricker kaffe eller någon annan varm dryck och då blir ofta den här “fikagrejen” ganska meningslös för mig. Men SanPellegrino och andra goda citron- och limedrycker finns i alla fall.

Till lunch blev det givetvis smørrebrød (dom har glutenfritt bröd här yey!) med sylta. Sylta är något många ogillar men kanske äter till jul. Personligen tycker jag det är extremt gott och äter det året om. Det är dessutom inte alls onyttigt som många tror utan ganska kalorisnålt. Intressant va? Bla bla bla nu försöker jag bara skriva massa skit här när jag egentligen borde ta tag i ett tråååååkigt mail….så nu måste jag säga adjöken. Eller som vi säger i Danmark – FARVEL!

PS. Glöm inte detta ikväll…

Hallåå ja! Är hos min pappa idag och försöker jobba men känner mig så oinspirerad när det kommer till den här typen av text som jag ska skriva. 

Har under dagen suttit i olika rum och 5 olika ställningar för att få till en text. Men NEJ det gick inte som ni ser av bilderna. Vissa dagar går det liksom inte. Noll inspiration och är inne i fredagsmode fast det är torsdag himla knäppt.

Nu ska jag käka nåt och sen möta upp lite vänner för att se fotbollen. Hoppas ni har varit mer produktiva!

Här var jag fokuserad. Typ i 10 minuter. Sen gick det åt skogen.

Här försökte jag “like a boss” stilen men det funkade inte.

Här försökte jag bara vara lite flirtig och peppa igång mig själv. Gick sådär, skrev en mening.

Här tänkte jag att jag borde slappna av och försöka vara het för att komma i skrivmode. Började endast tänka på att mitt hår så slitet ut så det var totalt misslyckat.

Här är jag riktigt irriterad. Raderade det lilla jag skrivit.

Hejhej!

Något jag varit lite besatt av sedan väldigt länge är att gå på loppisar. Mina föräldrar kallade mig “lumpesamlare” när jag var yngre för jag samlade på precis allt.

I dag är det inte lika illa – jag handlar med andra ord inte allt jag tycker om när jag är på en loppis. Men jag får däremot fortfarande pirr i magen när jag är ute och kör och ser en loppisskylt längs vägkanten eller när jag hittar något jag letat efter länge.

Under mina loppisår har jag fyndat allt från Rörstrandservis och fina 50-talsmöbler till kitschiga prylar som jag nästan fått gratis. Hur som helst, för 2 år sedan var jag med i en liten dokumentär om loppisar på svt. Jag är bara med i cirka 5 minuter men kolla in om ni vill se mig tjöta…

Här ligger programet Livet är loppis . Om ni inte vill/kan/orkar/bryr er att se hela så är jag med runt 42 minuter in och 5 minuter fram därifrån…

Det finns tre kategorier av mail som trillar in i min mailbox angående mina krönikor på Allt Om Stockholm. Mail som är snälla & gulliga , mail som är knäppa & taskiga & mail där personer ska berätta för mig att jag inte ska berätta för andra vad de ska tycka (hängde ni med på den?).

Den där tredje kategorin får mig alltid att skratta. För är det inte lite lustigt att skriva till mig och klaga på att JAG inte ska säga vad DE ska tycka & sen göra exakt samma sak? DE berättar för MIG att jag inte ska göra si eller så. Jag snackade om den här typen av “mailare” med en kollega som också får liknande brev och vi kom bara på en anledning till att dessa mail skrivs: Personen förstår inte skillnaden mellan en krönika/kolumn och en artikel. Någon annan förklaring kom vi inte på. I alla fall. Denna typ av person skrev ett mail till mig i helgen angående min alla hjärtans dag-text. Han skrev att jag och andra krönikörer ska sluta bestämma över vad andra ska tycka för vi lever i Sverige och här får man tycka vad man vill. Till dig: Jag blir väldigt förvirrad av ditt argument eftersom det är exakt därför jag skriver en krönika. För att jag faktiskt får tycka och skriva vad jag vill. I min krönika utgår jag från MIG SJÄLV och vad JAG TYCKER och då och då kan jag säkert skriva en krönika där jag försöker påverka mina läsare (allt annat vore ju dumt). Men jag bestämmer aldrig vad DU ska tänka eller tycka. Däremot kommer här ett tips till dig: Om du inte gillar att läsa andra människors åsikter borde du förslagsvis sluta läsa krönikor. Men det bestämmer du givetvis HELT SJÄLV.