Hallå i värmen!

Fan vilken fantastisk sommar vi har. Helt underbar! De varma kvällarna är så magiska och sköna att man knappt tror att man är i Sverige. Ni som klagar, vi hörs i januari när tunnelbanorna är inställda pga snöstorm och det är minus hundra grader…

Nu är klockan tolv och jag ligger i soffan med datorn på magen. Sex and the city rullar på tv:n, haha sån kliché att just JAG kollar på det. Jag har dock aldrig varit en “Sex and the city-tjej”. Inte för det är något fel men jag tycker den serien ibland handlar lite väl mycket om tjejer som pratar om män. Men den är lite småkul då och då och jag älskar givetvis Samantha som typ gör hela serien.

Aja, skit i Sex and the city…Imorgon tänkte jag att jag skulle börja min semester. Ja alltså, jag kommer blogga och skriva krönikor som vanligt för man är ju aldrig helt ledig som frilans. Det blir bad och grillning med några vänner imorgonkväll, på lördag ska jag nog träffa Q och på söndag åker jag ner till Skåne i två veckor. Det ska bli riktigt skönt att komma ner till havet och mina vänner och min familj. Jag ser bland annat fram emot att gå på loppisar på Österlen, bada i Falsterbo, dricka cava på Belle Epoque och äta kebab på möllan.

Nä, nu ska jag ta en kall dusch innan jag kryper ner i sängen. Ses snart igen!

Är inne i en “bra period” nu och det känns skönt och lugnt. Jag vill skriva harmoniskt men fy fan känner mig så präktig när jag använder sånna ord (min rädsla för att vara och verka präktig är kanske något jag måste jobba på…). Men lite så är det fan. 

Trots att jag känner mig obetydlig, tjock, tråkig, ful, trött, ointressant och stressad är jag ändå lugn och lycklig? För vissa kanske det är helt normalt men för mig är det något som endast händer i mina uppåt perioder. Får jag EN motgång kan jag känna att hela världen rasar för mig om jag är inne i “fel” period. Det kan vara att jag lova ringa en kompis men glömmer det och känner mig som världens sämsta vän eller om jag struntat i att städa lägenheten eller om jag fått en löjlig finne i pannan …ja då kan allt raseras den dagen. Ja, jag vet. Att en finne i pannan kan vara en motgång låter ju helt stört men så är det under vissa perioder.

Är det däremot som nu kan jag ha tusen motgångar utan att det rör mig i ryggen. I dag har jag både mensvärk, känner mig extremt omotiverad att göra saker jag måste, är hur trött som helst och känner mig dessutom meningslös. Men trots detta känner jag mig ändå sjukt jävla glad och lycklig. Jag kan tänka klart och ha vettiga tankar och fattar hur tacksam jag är över allt. Jag är frisk, har familj och vänner som älskar mig och jobbar med det jag tycker är kul. Att en finne i pannan kan ha sån stor betydelse i vissa perioder har jag sjukt svårt att förstå just nu om vi säger så.

Vi hanterar ju alla våra “spöken” på olika sätt. En sak som hjälper mig och som alltid hjälpt mig är att skriva. När jag skriver, dagbok eller blogg eller bara en anteckning i telefonen, ja då får jag ut allt och det känns som lungorna fylls med syre igen. Att se en text svart på vitt om hur jag mår hjälper mig.

När jag fick min diagnos för cirka 6 månader sedan blev jag inte så förvånad. Jag hade nyligen läst gamla dagböcker från när jag var runt 19 och det var så tydligt att jag varit bipolär sedan då (om inte tidigare). Två veckor i dagboken var pepp pepp pepp, “jag är bäst” och allt var rosa moln. Dagarna efter de där toppenveckorna var allt svart i dagboken. Sura gubbar ritade i kanterna av böckerna, texterna var negativa och jag hade cirka noll livslust.

Hur som.

Som jag skrev innan, jag kan fortfarande känna mig sjukt sänkt och att världen rasar över något litet och obetydligt i mina jobbiga perioder. Jag är där nere på botten och försöker se trots att det är bäckmörkt. Men den senaste tiden har jag sällan känt att det är så djupt att jag inte kommer upp till ytan igen. Och fan vilken befrielse det är.

Här är några tankar och frågor som snurrat runt i min lilla skalle idag…

…Det är verkligen en viss typ av människor som handlar på Indiska??! Ja alltså alla butiker har väl sin målgrupp men jag känner mig heelt felplacerad när jag går in där.

…Juice efter att man borstat tänderna är ju som bekant ingen hit. Och ändå gör jag om misstaget igen och igen och igen. IDIOT.

…Stör mig extremt mycket på hon som spelar den kristna i OITNB. Helt usel är hon.

…Jag är verkligen beroende av nagelklippare?! Jag vet att jag klipper mina naglar alldeles för ofta men jag får panik om de blir för långa. I går skulle jag klippa dem men hittade helt plötsligt inte min nagelklippare som ALLTID ligger på samma plats. Jag vågar inte ens berätta för er hur stressad jag blev för då ringer ni psyket. Vände upp och ner på hela lägenheten när jag letade efter den och hade inte affärerna haft stängt hade jag sprungit ut och köpt en. Efter några timmar hittade jag den och jag sa PÅ RIKTIGT “Tack gode jävla gud” när jag såg den där bakom tvättmaskinen. Vem fan e man?

…Varför ser mina ögon nästan alltid svarta ut på bild? (som ovan tex, helt kolsvarta?)

…Gick förbi ett solarium idag och det var kö utanför. KÖ till ett solarium i midsommarkransen? Vad fan e det om? Fattar absolut att folk vill bli sommarbruna, men solarium, really?

…Är det bara jag som inte kan öppna en makrill-i-tomatsås-burk utan att se ut som Dexter när han slaktar folk? Ska jag behöva ha på mig regnkläder varje gång jag är sugen på göttig makrill?

Jag har lite smånöjen och skumma tidsfördriv som jag pysslar med när jag är uttråkad och vill underhållas snabbt (antagligen en extremt provocernade lista för småbarnsföräldrar då jag alltså har TID till sånt här). Det kanske inte är något som jag är speciellt stolt över att jag roar mig med men här kommer de i alla fall mina guilty pleasures…

1. Att kolla mingelbilder på Stureplan.se och liknande sajter är så jävla kul. Att se vad folk har för “fräcka outfits” och fotominer är något som får mig på gött humör (nu ska det sägas att jag själv alltid blir ful på foto så detta är ingen diss mot någon).

2. Ibland äter jag kalla fiskbullar direkt ur burken (kanske inte när jag är uttråkad men däremot när jag är väldigt hungrig och vill ha mat snabbt). Japp, det är riktigt gross och smutsigt. Speciellt med tanke på att jag är en sån som för det mesta lagar ganska god mat och alltid lägger upp fint för att man ju “äter med ögat också”. Men även solen har sina fläckar så att säga.

3. Om jag är riktigt uttråkad tar jag ut alla mina svarta plagg ur garderoben och rollar dem med en klädroller så att inte ett enda dammkorn syns till. Väldigt väldigt behaglig känsla när det är klart. I samma kategori har vi även detta med att noppra plagg med en klädnopprare (yes – äger en). Mycket tillfredställande att se nopprorna på ens kläder bli “uppätna” av maskinen.

4. Jag är ingen person som lägger huvudet på sned och säger “naaaw” när jag ser ett youtubeklipp på en kattunge som försöker komma upp ur en tvättkorg. Däremot är jag besatt av gulliga ungar som gör roliga saker. Kan titta om och om igen på barnklipp.

5. Kräftor äter jag cirka 2 gånger i veckan året om. Hela kräftätandet i sig är ju inte särskilt “smutsigt” eller något jag skäms över. Men att jag sitter framför tv:n och kollar Mad Men, sörplar kräftor och dricker Pepsi max är det inte många som kan förstå tjusningen i. Men jag gör. Oj oj oj vad jag gör.

6. Att läsa vad någon förvirrad SD:are skriver på twitter eller facebook är alltid lika underhållande. Idiotiskt att lägga tid på men ack så roligt.

7. Något jag ofta gör är att leta efter recept med så hälsosamma ingredienser som möjligt men som samtidigt ser asgott ut. Blir helt till mig när jag hittar ett recept som får det att vattnas i munnen samtidigt som jag ser att ingredienserna är typ spenat, selleri och kål typ. Sjuk grej.

8. Jag har en grej för att stryka under fina/bra/vackra meningar i böcker jag gillar. Äkta pretto guilty pleasure men sån jävla myskänsla.

9. Pormaskplåster. Behöver väl inte gå in på det mer än så tycker jag.

10. Det är väldigt dumt att kolla på lägenheter i Malmö men jag knarkar Hemnet så fort jag får en minut över (detta “nöje” är jag nog inte ensam om…). Stora, vackra lägenheter precis där jag vill bo för typ inga pengar alls (jämfört med Stockholm då, lite verklighetsuppfattning har jag). Blir galen när jag tänker på vilken typ av lägenhet jag kan få i min hemstad för de pengar jag lagt på den jag har här (även om jag trivs väldigt bra i denna…).

11. Alla skönhetsjunkies kommer ju dö nu men ibland river jag av mitt nagellack istället för att använda aceton. Big no no jag vet, men det är äkta guilty pleasure alltså.

Ja det var NÅGRA av mina nöjen som jag pysslar med när jag är uttråkad. De barnförbjudna fick däremot inte komma med. Då hade vi nog sprängt 20-spärren höhö.

Miss Guilty…

Idag är ingen vanlig dag för idag fyller min lilla stumpa 30 bast! Hurra hurra hurra! 

Imorgon ska vi fira med buller och bång och det kommer bli så himla skoj. Älskar dig min underbara vän! Hoppas du kommer bli nöjd med presenten hehe…

Fuck så jävla mycket off du som kommer med pekfinger om hur jag ska leva mitt liv. Du som “snällt” ska berätta att jag borde göra si eller så eller va fan vet jag. Blir så fruktansvärt jävla provocerad av dig trots att jag bara borde stänga av och inte lyssna. Jag skiter fullständigt hur du lever ditt liv och du borde göra detsamma. Det finns ingen rätt eller fel väg att gå fattar du inte det?? Vill du ha 8 ungar innan du fyllt 40 år tycker jag att du ska ha det. Vill du spela fotboll och röka tusen cigg samtidigt –  GÖR DET. Vill du jobba 8-17 varje dag i resten av ditt liv så köööör på för fan. Jag får panik på dig och när du ska berätta för mig om HUR JAG SKA LEVA när jag aldrig ens bett om din åsikt. Döm aldrig mig för jag dömer aldrig dig. 

Okej. Ganska arg men jag skrev det där i min telefon när jag träffat en gammal bekant nyligen. Och jag blir fortfarande arg när jag tänker på hur vissa människor tar sig sånna friheter. Det är ju en sak om man frågar om råd eller så, men när bekanta som man kanske mest har en ytlig relation med säger till en att “man borde skaffa barn snart och att man borde växa upp” och ifrågasätter andra livsval man gör och gjort – ja då blir jag jävligt förbannad helt enkelt.

Jag vet att jag inte borde bry mig det minsta och jag inte borde ödsla energi på sånt där men fuck vad svårt det är att ignorera idioter?! Just den här personen som agerade “livscoach” hatar sitt jobb så jävla mycket och har tusen problem med sitt ex som han egentligen vill ha tillbaka. Men inte fan säger jag till honom att han kanske borde säga upp sig och söka ett jobb som inte gör honom så bitter och att han verkligen borde sluta älta om sitt ex och börja dejta lite?. Nej, han har inte bett om min åsikt och därför skulle jag aldrig yttra mig eller ge honom “goda råd”.

Nä tack ska du ha för din “omtanke” men jag vet precis hur jag vill leva mitt liv och skulle aldrig låta någon ytlig bekant få mig att ändra på varken mig, mina val eller mina beslut. Men om jag ska tacka dig för något så är det detta – jag har äntligen hittat ett ordspråk som jag känner att jag kan identifiera mig med och som jag ofta tänker på…

“Död fisk följer strömmen”

Åker snart från det här vackra landskapet. Men det ska bli skönt att komma upp till Stockholm igen, här nere blir det lite väl mycket semester även om jag jobbar.

Hoppas det kan bli varmare snart för här i söder har det fan känts som höst de senaste dagarna. Men det får gärna vara lite molnigt för på torsdag och fredag har jag en del som ska fixas:

– Köra en – två detoxdagar.

– Färga rötterna pga fetaste utväxten.

– Skicka en ansökan till ett skoj jobb.

– Äta middag grande på Kung Carls bakficka på onsdag.

– Fixa 2 texter till en tidning.

– Svara på era mail.

– Kolla senaste Mad Men & Got. 

– Planera en rolig fest.

– Gå på en “jobblunch” på torsdag.

– Fila på en krönika tills nästa vecka.

– Träffa folk jag älskar.

– Träna bort Malmöfettet.

– Storhandla & städa (ser verkligen fram emot…).

– Träffa min psykolog på fredag.

– Blogga!

– Planera roligheter inför sommaren.

– Hämta spännande paket på posten.

Jag ÄLSKAR verkligen listor och har alltid gjort. Och jag skulle aldrig få för mig att skriva mina listor i telefonen utan det måste skrivas upp i en kalender och sen STRYKAS med en PENNA. Sån jävla njut att bara se ett blått bläckstreck över något man utfört. Ibland skriver jag även till något som jag redan gjort för att sedan stryka det direkt. Normal man e…

Vissa grejer händer liksom bara mig känns det som. Orkar ofta inte med mig själv. 

I förra veckan hade jag en jävla pissdag rent ut sagt. Efter att jag typ gjort INGENTING pga var så jävla nere, skulle jag slänga sopor och gick till soprummet i huset med två påsar. I samma hand som jag hade påsarna hade jag mina nycklar. Jag har väldigt ofta tänkt tanken att det vore typiskt mig att råka kasta nycklarna i containern men det har tidigare aldrig hänt. Men den här dagen händer det då givetvis.

Jag sträcker mig ner för att få tag i nycklarna men de glider bara längre och längre ner bland övriga sopor. Jag svär och blir förbannad för jag har universums sämsta tålamod och blir sur om saker inte löser sig på en sekund. Jag kämpar, står på tå med huvudet nere i containern och försöker att få så långa armar jag bara kan men nycklarna vill verkligen inte bli uppfångade.

När jag till slut nuddar nycklarna blir jag så ivrig att jag tappar balansen. Och i samma sekund trillar jag i. Poff sa det bara och hela underbara jag ligger på rygg i en container tillsammans med mina grannars sopor. Det luktar bajsblöjor, spaghettirester och annat äckligt. Jag får PANIK och vill hoppa ur men samtidigt måste jag få tag i mina nycklar. Jag rullar runt i några sekunder innan jag får tag på dem och tar mig därefter ur den jävla sophögen.

När jag kommit på fötterna börjar jag skratta så jävla mycket och jag kan inte sluta. Och när jag sedan ställer mig i hissen och ser mig själv i spegeln med tomatpuré i håret och en stor gul fläck på t-shirten som jag inte ens vill gissa vad det är, fortsätter mitt skrattanfall. Ja för va fan ska man göra om inte skratta?

Ibland tror jag universum vill säga mig något när sånt här händer. För trots att dagen började som ett jävla skämt och jag mådde som en sopa, blev det faktiskt extremt mycket bättre efter att jag tagit ett dopp i containern. Ibland (men absolut inte alltid) kan man faktiskt välja att ta sig upp ur skiten och skratta åt det istället för att sjunka längre ner i skiten och begrava sig där.

Insåg i helgen att jag typ bara klär mig i svart nuförtiden. Det är lite kul för jag levde princip i färgade och mönstrade outfits förr – hela min garderob såg typ ut som en jävla cirkus! Det enda negativa med svarta kläder är att jag får psykbryt på damm och måste jämt ha hundra klädrollers hemma. Känner mig liksom smutsig om jag har damm på kläderna?! Fan, har så många störiga (och väldigt YTLIGA) issues att jag borde gå på nån avvänjning. Förutom damm på kläderna söker detta mig:

– Oklippta naglar. Måste typ klippa naglarna varannan eller var tredje dag annars får jag panik.

– När folk vill snacka “smycken” med mig. Avskyr ordet och använder ej smycken mer än armband.

– När jag ser hår/papper etcetera ligger i duschar vill jag spy. Även mat och vått papper i diskhon är så fruktansvärt…

– Doften av korv stroganoff får mig att må väldigt illa och jag kan liksom inte vara i samma rum som någon som äter det.

– Skulle aldrig kunna smörja in mig på stranden för jag får panik om det kommer sand i solskyddsfaktorn.

– Att äta ägg med kaviar och sen yoghurt med samma sked….asså fy fan…

– Handkräm. Paniken när någon står och smörjer in sina händer framför mig är obeskrivlig. Och man kan ofta inte säga något för då tror folk på allvar att man är gravt störd (vilket jag antagligen är) så jag får alltid titta bort. Kan heller inte titta när jag smörjer in mina egna händer och skulle aldrig göra det inför folk.

– När det liksom blir en torr gammal grej på en tub som man måste ta bort (tex tandkräm, räkost, bodylotion). Kan knappt skriva det..mår så illa.

Här e jag – go och gla’ i helsvart outfit utan ett endaste dammkorn, med nyklippta naglar och endast armband som “smycken”.

Nädå, helt koko är jag inte. Bara lite hehe.

Idag har varit en så himla bra dag för jag har äntligen hittat en ny läkare! Det kanske låter lite knäppt att vara glad över en sån sak, men ni som varit runt och letat efter en psykiatriker eller samtalsterapeut vet hur svårt det kan vara att hitta någon som man känner förtroende för. Men nu, efter att varit runt ett tag, har jag i alla fall hittat en bra och det är en lättnad.

Det är 4 år sedan jag hade regelbunden kontakt med en psykiatriker så det är liksom på tiden. Jag har fått diagnosen bipolär och nu ska jag utredas igen och få veta vilken typ jag har. Jag ska även börja med nya tabletter som komplement till mina antidepressiva (som jag gått på i massa år!).

Så otroligt SKÖNT det ska bli och se om den här kombinationen av läkemedel gör att jag kommer på rätt nivå. För ni som har koll på bipolär sjukdom vet kanske att man har väldigt djupa dalar och extremt höga toppar och för att jämna ut dem behöver man lite hjälp på vägen. Jag är lite orolig att mina toppar ska försvinna helt (de är ju topparna som är otroligt trevliga om vi säger så) men det är väl priset man får betala för att slippa det där svarta mörkret antar jag.

Jag har alltid varit öppen med mitt mående och det kommer jag fortsätta vara. Alla människor har sina issues och jag tror på att prata och berätta istället för att vara tyst, det gör ju att vi alla kan förstå varandra bättre. Och förståelse för andra människor är ju som vi vet det bästa som finns. Förståelse = LOVE.

Får skriva mer om min kokohjärna en annan dag, nu måste jag sova. PUSS.