Som ni ser är jag helt död och tom i blicken idag. Tror det beror på att det är ångestväder. Grått och duggregn är nog mitt sämsta väder faktiskt. Hellre ösregn och blåst då. En sån här dag skulle jag helst vilja kolla fjorton serier under en filt men det går ju inte. Man måste ju jobba…

Kul och mindre okul grejer som hänt idag då…

– Även om det varit rykten länge så har ingen vetat hundra procent. Men nu är Vettel är klar för Ferrari och Alonso lämnar. Jag kan inte hålla på Ferrari längre för jag ogillar verkligen Vettel. OKUL.

– Jag skar mig precis på en vass kniv. Helvete vad känslig man är på fingertopparna alltså. OKUL.

– Fick ett mail i morse från en kille som tyckte att jag kunde åka till Skövde för att bli hans fru. Verkligen pang på och inga krusiduller! Jag gillar sånt. KUL.

– Kollade lite Ika i rutan i morse. Asså topp 3 bästa barnprogram ever, loves it. KUL.

– Mina ögon har helt plötsligt fått för sig att gråta. Eller, jag är inte ledsen eller så utan det verkar vara nån allergi typ. Nu undrar jag vad jag är allergisk mot ??? Kan det vara livet? Livsallergin finns den? OKUL.

– Lyssnat sönder LOVE och Blister in the sun. Verkligen schizofren musiksmak idag. KUL.

– Var nere på ICA nyss och hamnade bakom ett par som pratade om hur gott det var med korv stroganoff och snackade ingående om smaken och konsistensen på rätten. Jag fick kvälvningar och fick byta kö. OKUL.

Ja det var den dagen so far. Nu ska jag iväg och unna mig nåt gött.

Love/Soffan

Nu drar jag till Malmö igen och jobbar. Åh ljuva pendlarliv… 

Jag åker nästan alltid tåg mellan Stockholm och Malmö för jag gillar att man kommer från centrum till centrum direkt och att man dessutom kan jobba på vägen. Och jag bokar alltid tyst avdelning med fönster så man kan vila/jobba i lugn och ro (Malmö-Stockholm vagn 4 plats 2 är min!). Jag har sällan otur med SJ som jag vet att många har men jag kommer väl råka ut för 50 timmars försening idag bara för det…

När man åker mycket tåg träffar man för det mesta på trevliga typer. Men det finns också många icke-tåg-människor som inte riktigt vet hur man beter sig på spåret. För ni vet väl att det finns en hel del oskrivna regler när det kommer till tågåkning? JODÅ.

Och jaaaa jag vet, klarar man inte av att folk lever om ska man såklart inte åka kollektivt, men här är mina värsta tågmänniskor i alla fall. /Mvh Tågpolisen.

– Folk som brer ut sig extremt i sätet brevid. Jag sitter knappt så nära mina vänner så snälla ta bort din arm från min sida och flytta ditt kaffe från mitt bord.

– Sånna som bokat fönsterplats men som envisas med att konstant gå ifrån sin plats så att den som sitter ytterst måste flytta på sig HELA TIDEN.

– De som inte stänger dörren efter sig när de varit på toa. Asså….

– Folk som tar “arty” bilder av landskapet längs vägen. HAAHAAHHAHHA. Dessa är i&fs lite gulliga (plus, har själv varit en sån).

– Människor som äter apelsin eller ägg. Överlag mat som skalas och luktar mycket är kanske inte den ultimata födan på ett tåg?

– De som inte fattar att tyst avdelning är TYST avdelning och babblar på/kollar på film UTAN hörlurar (detta är ju även extremt störigt om man åker i “vanlig” vagn…)

– Människor som envisas med att prata i telefon väldigt högt under hela resan. Snälla gå till bistron om du ska berätta hela ditt liv för din kompis.

– Folk som i princip tömt sin lägenhet och packar upp den på sin plats. Det är 20 tidningar, böcker, tusen matlådor och drickor som de sedan placerar ut runt omkring sig.

– De som tar av sig skorna. Nej, bara nej.

Hur jag själv är som tågmänniska? Givetvis den PERFEKTA resenären som ler och pratar artigt, hjälper till att lägga gamla människors resväskor på hatthyllan och sitter rak i ryggen och knäpptyst hela tågresan utan att äta nåt. SÅKLART.

Sånt jag tänker på den här onsdagen…

– Alla människor klär inte i keps.

– Ser Bonde söker fru och har så himla svårt för att förstå hur människor inte kan prata med varandra?! De sitter där fyra personer och är helt tysta typ? De känner inte varandra men har INGET att säga?? Väldigt förundrad över sånt…

– Jag klär inte i halsduk och mössa.

– Alexander Wang för H&M är verkligen inte alls min kopp te. Första gången jag inte tyckt ett enda plagg varit snyggt i ett designsamarbete.

– Walking dead är typ som Lost fast svagare karaktärer?

– Dubbelnougat är typ det godaste choklad jag vet.

– Riktigt trött på att vänta på en ny Iphone, huuuur kan det ta sååå låååång tiiid…

– Sjukt sugen på en kall öl just nu. Kan bero på att jag legat sjuk i ca två veckor nu och endast matat min kropp med cola light. Den behöver lite öl nu asså.

– Skrattanfall är det bästa jag vet.

Det är så tråkigt att behöva skriva det här egentligen. För jag har skrivit detta så många gånger innan. Tråkigt, tjatigt och tröttsamt. Men jag måste ändå pga en lam kommentar som en ytlig bekant sa till mig för någon vecka sedan.

Ibland hade det varit skönt med ett bandage runt armen. Ja eller något annat som signalerat att här har vi en person som är lite skadad eller har ont på något sätt. Men det finns som bekant inget själsligt plåster.

Även om jag den mesta tiden inte behöver snacka om mitt mående längre, det räcker att prata med min psykolog och att skriva, så skulle det vara befriande att någon gång då och då ha ett yttre plåster som visar att jag inte alltid mår så bra. Och inte för att jag skulle vilja ha några medlidande blickar eller så, men det hade varit lite skönt att ha det där som en vägg att luta mig mot de där där dagarna jag mår skit. Något som visar de där människorna som säger “ryck upp dig” att jag faktiskt mår dåligt PÅ RIKTIGT även om det kanske inte syns.

Det anses inte fult att trilla och slå sig, åka på årets influensa eller lida av migrän. För alla har varit med om det någon gång och alla vet ju att det där kan man inte hjälpa. Men att må dåligt psykiskt…ja det är något annat. Det är svårt och luddigt och besvärligt. Och även om folk inte säger det så vet jag vad många tänker. De som aldrig varit på botten och inte har någon som lider av depression i sin närhet, det är klart som fan att de inte fattar. Det är väl bara att gå upp ur sängen att gå till jobbet? Det är väl bara att ta ansvar? Är du svag eller?

Jag skulle aldrig önska min värsta fiende en sekund av ångest och depression. Aldrig nånsin. Men jag skulle önska att vissa människor fick krypa in i min eller någon annans skalle som lider av sånt här en stund bara för att förstå.

En text om hur vissa dagar känns

Nä jag ska inte iväg på nån Halloweenfest, det är bara en lermask som torkat lite halvt. Jag kör en hemmahelg för jag är fortfarande hostig och hängig så det får bli en lugn lördagkväll. Tråkigt men men, lika bra att bli helt frisk. Passar på att köra någon slags hemmaspa med scrub, fotbad, peeling, hårinpackning och sånt där trams. Man måste ju ta hand om sig va.

För övrigt gillar jag inte Halloween, eller, jag gillar inte hela grejen att klä ut mig. Inte när det är påtvingat i alla fall. Människor blir ofta förvånade när jag säger det för att jag gillar att spela teater och stå i centrum och sådär men nä, maskerad är inget för mig. Tema däremot, DET är så jävla kul. Att ha temakvällar med mat, dryck, musik, dukning, dekoration och i en röd tråd. Det ÄLSKAR jag.

Nu ska jag fortsätta mitt lilla spa här, hoppas vakna superfrisk och supersnygg imorgon. Mirakel kan faktiskt ske hörrni.

Bra spatisha. Suffer my desire for you.

Tänkte häromdagen på hur sjukt viktigt det är att omge sig med människor man gillar. Ja, att omge sig med folk över huvud taget är viktigt, i alla fall för mig. Jag har märkt detta mycket det senaste året eftersom jag frilansar och inte har något fast kontor att gå till. Det blir så tydligt då – hur mycket det betyder att ha människor runt sig varje dag.

Jag har aldrig haft problem att göra saker själv, jag tycker det är skönt att vara ensam och kan absolut gilla att gå på bio själv, äta lunch själv osv. Men det där vardagsmötet med kollegor är mycket mer betydande än jag tänkt innan. Min lösning nu är att sitta på café och jobba så man får den där rutinen att gå iväg och sen träffa folk ute. Det går givetvis inte att jämföra med daglig kontakt med kollegor men jag är i alla fall ute bland folk och ser annat än min lägenhet om dagarna.

Herregud vad deppigt det lät nu, det är det inte. Jag gillar att vara frilans och ha mina egna tider och regler. Men baksidan är definitivt att jag saknar kollegor. Så vad gör jag då? Ja förutom att snacka sönder cafébiträden och stammisar på fik så försöker jag tex träffa min familj och mina kompisar mer. Och det är inte fy skam att kunna ägna mycket tid åt vänner.

Mina vänner…dessa viktiga varelser i mitt liv. Utan vänner är jag ingen. Vem är jag helt ensam liksom? Jag värderar vänskap väldigt högt vilket har varit problem i mina tidigare förhållanden. Vänskap för mig är en relation precis som en kärleksrelation (nåja, nästan) och relationer kräver ju en hel del vilket mina ex genom åren har haft svårt att fatta.

En gammal vän skrev ett sms till mig för ett tag sedan om att han tyckte ingen stimulerade honom längre, han ville hellre vara själv än att umgås med folk. Väldigt ärligt att skriva så men också så himla sorgligt på något vis. Såklart att man kan tröttna på människor runt om sig då och då…men att säga att man blir ostimulerad av ens vänner, är inte det väldigt överlägset? Som om man är så himla intressant själv liksom? Han tyckte jag var dum i huvudet när jag skrev att jag tyckte han var arrogant och sedan dess har vi inte hörts. Så jag var nog inte så intressant och stimulerande för honom. Synd för jag gillade den här personen. Men ärligt talat så behöver jag inte sånna människor i mitt liv, för jag är en grymt stimulerande och kul vän om jag får säga det själv.

Godnatt lovers!

Ligger i en lägenhet i Västra Hamen och kollar på Dicte. Så jäkla bra serie det är. Love danska. Min helg har varit helt galet bra och grym att jag nästan känner mig lite deppig.

Har fått nya vänner i Malmö den senaste tiden som jag är så extremt glad att jag lärt känna så det är lite trist att dra härifrån nu. Lite mer än vanligt faktiskt. Vänner är fan det bästa jag vet. Nu kommer det dock bli lite mer Malmö för mig framöver då jag kommer ha lite frilansjobb här nere. Jippie för detta! Jag vill plocka russinen ur både mitt älskade Stockholm och mitt älskade Malmö.

Okej nu ska ni få veta vad jag lärt mig denna helgen. 

– Jag är extremt kass på rundpingins. Dock ingen nyhet men jag var så fruktansvärt kass i fredags att det var löjligt.

– Vissa människor går omkring med sadelstolpar på stan helt naturligt.

– Att inte ha en fungerande kamera på telefonen (kan endast ta selfies nu hahah) har gjort att jag känner mig lite halv. Sorgligt jag vet.

– Folk i Malmö vill gärna envisas med att kalla mig “Carrie i sex and the city” pga mina krönikor. Lite gulligt ändå.

– Jag innehar läskrekordet på Uggla Kaffebar. i lördags drack jag 7 olika sorters ekologiska läsk på en timme. Det skumma var att jag inte kunde kissa sen.

– Tjejer som heter Anna är nästan uteslutande trevliga enligt min privata spaning.

– Jag är väldigt bra på att spilla mat och dryck över mig. Denna helg visade det sig att även andra är bra på att spilla och hälla vätskor över MIG.

– Det är bättre för killar att sitta ner och kissa än att stå. Detta förebygger problem med prostatan tydligen.

– Iphoneladdare är troligen gjorda för att man ska få psykiska problem.

Jag satt på en middag för ett tag sedan med en massa nya människor. En kille i sällskapet snackade med en tjej han inte träffat innan och efter en stund hörde jag att han frågade henne “Vad är du bra på?”. Tjejen skrattade och frågade vad han menade och han sa “Ja, precis det jag sa, vad är du bra på? Vad tycker du själv att du är bra på?”.

Jag tänkte först att det var en sjukt konstig fråga men när jag åkte hem den kvällen kom jag fram till att det var ganska kul och funderade på vad jag själv hade svarat. Jag tror det är ganska viktigt att kunna säga vad man själv är bra på. Inte vad man tror att alla andra skulle säga om en utan att veta det själv. Ofta har man ganska bra koll på sina mindre bra sidor (ja okej inte alla men många av oss har det). Jag vet själv att det är enklare att prata om hur kass jag är på att komma i tid, vilket ju är en dålig egenskap, än att säga typ “Jag kan hjälpa dig sätta ihop din IKEA-hylla om du vill för jag är grymt bra på det.” Och då ska sägas att jag är en ganska självsäker person men ändå är jag faktiskt urusel på att säga vad jag är bra på.

Jag tror det handlar om att det anses vara så fult och lite “divigt” att säga bra saker om sig själv. Men det är ju tvärtom. Att vara medveten om både sina dåliga OCH sina bra sidor gör att man får självinsikt och självinsikt är tummen upp. Nu ska jag sätta mig här och göra en lista på vad jag är bra på tänkte jag. 1 timme senare…. (Förresten, när jag började skriva den här listan blev det typ bara “Jag är bra på att försova mig, jag är bra på att ha avbryta folk som pratar etc. Jag skrev alltså indirekt om mina dåliga sidor. Sjukt att tom när jag ska skriva ett sånt här inlägg om vad jag är bra på är mina jävla dåliga sidor så pass inpräntade i min hjärna och de var det första som kom upp.)

Detta är jag bra på!

– Jag är bra på att analysera filmer.

– Jag är bra på att pyssla.

– Jag är bra på att prata om allt med människor jag inte känner.

– Jag är bra på att sjunga och kan memorera texter jag bara hört några gånger.

– Jag är bra på att göra collage.

– Jag är bra på att laga god mat utifrån det som finns i min kyl.

– Jag är bra på att leka med barn.

– Jag är bra på att äta skaldjur (typ bäst faktiskt).

– Jag är bra på att köra bil på motorväg.

– Jag är bra på att göra fina paket.

– Jag är bra på att fynda på loppisar.

– Jag är bra på att jobba med service.

– Jag är bra på att flirta.

– Jag är bra på att anordna tävlingar som femkamp, quiz och specialare.

– Jag är bra på att måla eyeliner.

– Jag är bra på att vara ett brutalt ärligt smakråd när folk ska handla kläder.

– Jag är bra på att göra saker själv. Shoppa själv, dricka öl ute själv, gå på bio själv.

– Jag är bra på att baka bröd.

– Jag är bra på att berätta om pinsamma händelser.

– Jag är bra på att vara uppe sent.

– Jag är bra på att ge komplimanger.

– Jag är bra på att dansa till Håkan.

– Jag är bra på att säga klumpiga saker som kanske låter ganska hårt först men som oftast blir kul till slut.

– Jag är bra på att skriva.

– Jag är bra på att duscha sjukt snabbt.

– Jag är bra på att göra det mysigt hemma.

– Jag är bra på att göra peppiga spotifylistor.

– Jag är bra på att hångla.

– Jag är bra på att öppna ostron.

– Jag är bra på att färga mitt hår själv.

– Jag är bra på att bada och att göra bomben.

– Jag är bra på Back Gammon.

Det var det hela. Kan vara totalt ointressant för er vad JAG är bra på men försök att göra en egen lista. För det var fan inte det enklaste alltså, men nu när jag sitter här och läser min blir jag glad. Och glad är bra! 

5 saker jag är fett sugen på idag! Känns dock som endast en av dessa kommer genomföras just nu…

1. Äta kronärtskocka med smör.

2. Åka skidor i Alperna.

3. Shoppa massa kläder.

4. Hänga på landstället och laga en gryta, mysa vid brasan och läsa en deckare.

5. Få en ny Mac så jag kan kassera min sega Macbook.

Amen sluta! Läste precis på sajten att en mäklarbyrå nu kallar området Sveavägen, Birger Jarlsgatan, Odengatan och Hamngatan för “Midtown”….Hahaha alltså på riktigt jag orkar inte…

Varför VARFÖR måste allt i Stockholm kopieras från New York?! Tycker det är brutalt tröttsamt och löjligt. Jag kommer aldrig säga att jag åker till “Sofo” när jag åker till Folkungagatan eller kalla Hornstull för “Stockholms Brooklyn”. Och jag kommer absolut inte säga att “Jag är på H&M i Midtown!” när jag shoppar på H&M vid Hamngatan. Skulle känna mig supertöntig.

Klart man kan inspireras av New York, men detta med att kopiera namn rakt av är ju så tramsigt att jag vet inte vad. Liknande känsla får jag när folk blir helt galna av att kaffekedjan Starbucks öppnar i stan. Alltså det är en kedja som Espresso house, Waynes eller Coffeehouse by George. ALLT som kommer från USA och New York är inte världsbäst och måste hurras för.

Kan vi inte bara låta Stockholm vara Stockholm ibland?