Läser just nu En Hemstad av en av mina favoritförfattare Kristian Lundberg. Alla hans böcker är en mix av poesi, rå verklighet och fiction och jag tycker så mycket om det. Kan typ bli besatt av meningar som bara slår en på käften för att de är så vackra/råa/sanna. Jag ligger i sängen och stryker under sånt jag gillar för att sedan bläddra tillbaka igen och läsa meningar om och om igen. Nördigt jag vet, men läs dessa liksom:

“Vad händer med en kropp som kränks? Den förlorar sitt värde för sig själv. Den blir ett ting. En vara. En tjänst. Det blir ett hål i verkligheten. Det blir ett hål rakt igenom hjärtat.”

“Du kämpar för att bli fri men snärjer bara in dig än mer.”

“Allt det jag berättar är sant. Jag vet att det är sant eftersom det gör ont.”

“Min brist äter mig från insidan. Begränsningen. Den snävar in mig.”

“Att vara sin egen förbannelse. Att aldrig bli fri. Att vara fången i sitt eget minne.”

“Drömmarna löser av varandra. En ny dag, ändå samma som igår. Allt förändras och står ändå kvar.”

 “Den som vägrar att minnas är inte fri.”

(Verkligen uppiggande böcker jag läser hahaha)