Sånt jag tänker på den här onsdagen…

– Alla människor klär inte i keps.

– Ser Bonde söker fru och har så himla svårt för att förstå hur människor inte kan prata med varandra?! De sitter där fyra personer och är helt tysta typ? De känner inte varandra men har INGET att säga?? Väldigt förundrad över sånt…

– Jag klär inte i halsduk och mössa.

– Alexander Wang för H&M är verkligen inte alls min kopp te. Första gången jag inte tyckt ett enda plagg varit snyggt i ett designsamarbete.

– Walking dead är typ som Lost fast svagare karaktärer?

– Dubbelnougat är typ det godaste choklad jag vet.

– Riktigt trött på att vänta på en ny Iphone, huuuur kan det ta sååå låååång tiiid…

– Sjukt sugen på en kall öl just nu. Kan bero på att jag legat sjuk i ca två veckor nu och endast matat min kropp med cola light. Den behöver lite öl nu asså.

– Skrattanfall är det bästa jag vet.

Det är så tråkigt att behöva skriva det här egentligen. För jag har skrivit detta så många gånger innan. Tråkigt, tjatigt och tröttsamt. Men jag måste ändå pga en lam kommentar som en ytlig bekant sa till mig för någon vecka sedan.

Ibland hade det varit skönt med ett bandage runt armen. Ja eller något annat som signalerat att här har vi en person som är lite skadad eller har ont på något sätt. Men det finns som bekant inget själsligt plåster.

Även om jag den mesta tiden inte behöver snacka om mitt mående längre, det räcker att prata med min psykolog och att skriva, så skulle det vara befriande att någon gång då och då ha ett yttre plåster som visar att jag inte alltid mår så bra. Och inte för att jag skulle vilja ha några medlidande blickar eller så, men det hade varit lite skönt att ha det där som en vägg att luta mig mot de där där dagarna jag mår skit. Något som visar de där människorna som säger “ryck upp dig” att jag faktiskt mår dåligt PÅ RIKTIGT även om det kanske inte syns.

Det anses inte fult att trilla och slå sig, åka på årets influensa eller lida av migrän. För alla har varit med om det någon gång och alla vet ju att det där kan man inte hjälpa. Men att må dåligt psykiskt…ja det är något annat. Det är svårt och luddigt och besvärligt. Och även om folk inte säger det så vet jag vad många tänker. De som aldrig varit på botten och inte har någon som lider av depression i sin närhet, det är klart som fan att de inte fattar. Det är väl bara att gå upp ur sängen att gå till jobbet? Det är väl bara att ta ansvar? Är du svag eller?

Jag skulle aldrig önska min värsta fiende en sekund av ångest och depression. Aldrig nånsin. Men jag skulle önska att vissa människor fick krypa in i min eller någon annans skalle som lider av sånt här en stund bara för att förstå.

En text om hur vissa dagar känns

Nä jag ska inte iväg på nån Halloweenfest, det är bara en lermask som torkat lite halvt. Jag kör en hemmahelg för jag är fortfarande hostig och hängig så det får bli en lugn lördagkväll. Tråkigt men men, lika bra att bli helt frisk. Passar på att köra någon slags hemmaspa med scrub, fotbad, peeling, hårinpackning och sånt där trams. Man måste ju ta hand om sig va.

För övrigt gillar jag inte Halloween, eller, jag gillar inte hela grejen att klä ut mig. Inte när det är påtvingat i alla fall. Människor blir ofta förvånade när jag säger det för att jag gillar att spela teater och stå i centrum och sådär men nä, maskerad är inget för mig. Tema däremot, DET är så jävla kul. Att ha temakvällar med mat, dryck, musik, dukning, dekoration och i en röd tråd. Det ÄLSKAR jag.

Nu ska jag fortsätta mitt lilla spa här, hoppas vakna superfrisk och supersnygg imorgon. Mirakel kan faktiskt ske hörrni.

Bra spatisha. Suffer my desire for you.

Tänkte häromdagen på hur sjukt viktigt det är att omge sig med människor man gillar. Ja, att omge sig med folk över huvud taget är viktigt, i alla fall för mig. Jag har märkt detta mycket det senaste året eftersom jag frilansar och inte har något fast kontor att gå till. Det blir så tydligt då – hur mycket det betyder att ha människor runt sig varje dag.

Jag har aldrig haft problem att göra saker själv, jag tycker det är skönt att vara ensam och kan absolut gilla att gå på bio själv, äta lunch själv osv. Men det där vardagsmötet med kollegor är mycket mer betydande än jag tänkt innan. Min lösning nu är att sitta på café och jobba så man får den där rutinen att gå iväg och sen träffa folk ute. Det går givetvis inte att jämföra med daglig kontakt med kollegor men jag är i alla fall ute bland folk och ser annat än min lägenhet om dagarna.

Herregud vad deppigt det lät nu, det är det inte. Jag gillar att vara frilans och ha mina egna tider och regler. Men baksidan är definitivt att jag saknar kollegor. Så vad gör jag då? Ja förutom att snacka sönder cafébiträden och stammisar på fik så försöker jag tex träffa min familj och mina kompisar mer. Och det är inte fy skam att kunna ägna mycket tid åt vänner.

Mina vänner…dessa viktiga varelser i mitt liv. Utan vänner är jag ingen. Vem är jag helt ensam liksom? Jag värderar vänskap väldigt högt vilket har varit problem i mina tidigare förhållanden. Vänskap för mig är en relation precis som en kärleksrelation (nåja, nästan) och relationer kräver ju en hel del vilket mina ex genom åren har haft svårt att fatta.

En gammal vän skrev ett sms till mig för ett tag sedan om att han tyckte ingen stimulerade honom längre, han ville hellre vara själv än att umgås med folk. Väldigt ärligt att skriva så men också så himla sorgligt på något vis. Såklart att man kan tröttna på människor runt om sig då och då…men att säga att man blir ostimulerad av ens vänner, är inte det väldigt överlägset? Som om man är så himla intressant själv liksom? Han tyckte jag var dum i huvudet när jag skrev att jag tyckte han var arrogant och sedan dess har vi inte hörts. Så jag var nog inte så intressant och stimulerande för honom. Synd för jag gillade den här personen. Men ärligt talat så behöver jag inte sånna människor i mitt liv, för jag är en grymt stimulerande och kul vän om jag får säga det själv.

Godnatt lovers!

Ligger i en lägenhet i Västra Hamen och kollar på Dicte. Så jäkla bra serie det är. Love danska. Min helg har varit helt galet bra och grym att jag nästan känner mig lite deppig.

Har fått nya vänner i Malmö den senaste tiden som jag är så extremt glad att jag lärt känna så det är lite trist att dra härifrån nu. Lite mer än vanligt faktiskt. Vänner är fan det bästa jag vet. Nu kommer det dock bli lite mer Malmö för mig framöver då jag kommer ha lite frilansjobb här nere. Jippie för detta! Jag vill plocka russinen ur både mitt älskade Stockholm och mitt älskade Malmö.

Okej nu ska ni få veta vad jag lärt mig denna helgen. 

– Jag är extremt kass på rundpingins. Dock ingen nyhet men jag var så fruktansvärt kass i fredags att det var löjligt.

– Vissa människor går omkring med sadelstolpar på stan helt naturligt.

– Att inte ha en fungerande kamera på telefonen (kan endast ta selfies nu hahah) har gjort att jag känner mig lite halv. Sorgligt jag vet.

– Folk i Malmö vill gärna envisas med att kalla mig “Carrie i sex and the city” pga mina krönikor. Lite gulligt ändå.

– Jag innehar läskrekordet på Uggla Kaffebar. i lördags drack jag 7 olika sorters ekologiska läsk på en timme. Det skumma var att jag inte kunde kissa sen.

– Tjejer som heter Anna är nästan uteslutande trevliga enligt min privata spaning.

– Jag är väldigt bra på att spilla mat och dryck över mig. Denna helg visade det sig att även andra är bra på att spilla och hälla vätskor över MIG.

– Det är bättre för killar att sitta ner och kissa än att stå. Detta förebygger problem med prostatan tydligen.

– Iphoneladdare är troligen gjorda för att man ska få psykiska problem.

Jag satt på en middag för ett tag sedan med en massa nya människor. En kille i sällskapet snackade med en tjej han inte träffat innan och efter en stund hörde jag att han frågade henne “Vad är du bra på?”. Tjejen skrattade och frågade vad han menade och han sa “Ja, precis det jag sa, vad är du bra på? Vad tycker du själv att du är bra på?”.

Jag tänkte först att det var en sjukt konstig fråga men när jag åkte hem den kvällen kom jag fram till att det var ganska kul och funderade på vad jag själv hade svarat. Jag tror det är ganska viktigt att kunna säga vad man själv är bra på. Inte vad man tror att alla andra skulle säga om en utan att veta det själv. Ofta har man ganska bra koll på sina mindre bra sidor (ja okej inte alla men många av oss har det). Jag vet själv att det är enklare att prata om hur kass jag är på att komma i tid, vilket ju är en dålig egenskap, än att säga typ “Jag kan hjälpa dig sätta ihop din IKEA-hylla om du vill för jag är grymt bra på det.” Och då ska sägas att jag är en ganska självsäker person men ändå är jag faktiskt urusel på att säga vad jag är bra på.

Jag tror det handlar om att det anses vara så fult och lite “divigt” att säga bra saker om sig själv. Men det är ju tvärtom. Att vara medveten om både sina dåliga OCH sina bra sidor gör att man får självinsikt och självinsikt är tummen upp. Nu ska jag sätta mig här och göra en lista på vad jag är bra på tänkte jag. 1 timme senare…. (Förresten, när jag började skriva den här listan blev det typ bara “Jag är bra på att försova mig, jag är bra på att ha avbryta folk som pratar etc. Jag skrev alltså indirekt om mina dåliga sidor. Sjukt att tom när jag ska skriva ett sånt här inlägg om vad jag är bra på är mina jävla dåliga sidor så pass inpräntade i min hjärna och de var det första som kom upp.)

Detta är jag bra på!

– Jag är bra på att analysera filmer.

– Jag är bra på att pyssla.

– Jag är bra på att prata om allt med människor jag inte känner.

– Jag är bra på att sjunga och kan memorera texter jag bara hört några gånger.

– Jag är bra på att göra collage.

– Jag är bra på att laga god mat utifrån det som finns i min kyl.

– Jag är bra på att leka med barn.

– Jag är bra på att äta skaldjur (typ bäst faktiskt).

– Jag är bra på att köra bil på motorväg.

– Jag är bra på att göra fina paket.

– Jag är bra på att fynda på loppisar.

– Jag är bra på att jobba med service.

– Jag är bra på att flirta.

– Jag är bra på att anordna tävlingar som femkamp, quiz och specialare.

– Jag är bra på att måla eyeliner.

– Jag är bra på att vara ett brutalt ärligt smakråd när folk ska handla kläder.

– Jag är bra på att göra saker själv. Shoppa själv, dricka öl ute själv, gå på bio själv.

– Jag är bra på att baka bröd.

– Jag är bra på att berätta om pinsamma händelser.

– Jag är bra på att vara uppe sent.

– Jag är bra på att ge komplimanger.

– Jag är bra på att dansa till Håkan.

– Jag är bra på att säga klumpiga saker som kanske låter ganska hårt först men som oftast blir kul till slut.

– Jag är bra på att skriva.

– Jag är bra på att duscha sjukt snabbt.

– Jag är bra på att göra det mysigt hemma.

– Jag är bra på att göra peppiga spotifylistor.

– Jag är bra på att hångla.

– Jag är bra på att öppna ostron.

– Jag är bra på att färga mitt hår själv.

– Jag är bra på att bada och att göra bomben.

– Jag är bra på Back Gammon.

Det var det hela. Kan vara totalt ointressant för er vad JAG är bra på men försök att göra en egen lista. För det var fan inte det enklaste alltså, men nu när jag sitter här och läser min blir jag glad. Och glad är bra! 

Hallåå ja! Är hos min pappa idag och försöker jobba men känner mig så oinspirerad när det kommer till den här typen av text som jag ska skriva. 

Har under dagen suttit i olika rum och 5 olika ställningar för att få till en text. Men NEJ det gick inte som ni ser av bilderna. Vissa dagar går det liksom inte. Noll inspiration och är inne i fredagsmode fast det är torsdag himla knäppt.

Nu ska jag käka nåt och sen möta upp lite vänner för att se fotbollen. Hoppas ni har varit mer produktiva!

Här var jag fokuserad. Typ i 10 minuter. Sen gick det åt skogen.

Här försökte jag “like a boss” stilen men det funkade inte.

Här försökte jag bara vara lite flirtig och peppa igång mig själv. Gick sådär, skrev en mening.

Här tänkte jag att jag borde slappna av och försöka vara het för att komma i skrivmode. Började endast tänka på att mitt hår så slitet ut så det var totalt misslyckat.

Här är jag riktigt irriterad. Raderade det lilla jag skrivit.

Hejhej!

Bläääää alltså jag har en sån extremt tråkig fredaaaaaag. Ja det kanske är lite skönt att vara hemma själv och chilla efter en vecka med mycket vin och vänner men jag blir ändå såå uttråkad.

Jag vet att det är viktigt att vara själv och ta det lugnt och så bla bla bla (hej mamma!) – och jag gillar att kolla film, läsa böcker, baka bröd eller pyssla med något när jag är ensam. Men efter några timmar av detta blir jag lätt galen. Speciellt om man varit inne en hel jävla dag liksom. Jag har i alla fall kommit in i en läsperiod nu igen vilket är skönt. Då kopplar man ju bort allt annat vilket jag VET att jag verkligen behöver göra ibland. Sen borde jag ju börja träna IGEN för det hjälper ju till när man är en sån rastlös person som jag. Eller igen och igen men jag är en sån där störig periodare ni vet. “Vardagsmotion” (fruktansvärt provocerande ord) får jag väl till nästan varje dag genom promenader men styrka och konditon…ja det blir typ under en månad och sen en månad paus osv. Det finns ingen som helst ursäkt jag är bara kiss kass på rutiner så enkelt är det.

Nu ska jag krypa ner i sängen och säga bye bye till denna lama fredag. Kanske ska toppa med lite härlig ångest framåt 5-tiden i natt, den brukar nämligen hälsa på mig då om jag haft en så här meningslös dag. Spännande! Nä nu slutar jag innan jag drar ner er alla i fördärvet. Hoppas verkligen att ni har en mycket grymmare fredag än denna dam. Återkommer när jag peppat till mig. PUSS på er!

Varmvattnet är så hett nu att det nästan bränner på huden. Men jag står fortfarande kvar. Tårarna har blandats med schampot och det kliar i ögonen. Men de var röda redan innan så det gör inget.

Jag stänger motvilligt av duschen och torkar mig med den nytvättade handduken. När jag borstat tänderna släcker jag alla lampor i lägenheten och går in i sovrummet. Jag stannar i dörröppningen och tittar på sängen. Det känns som den stirrar hånfullt på mig. Jag vet vad som väntar den här natten och det hugger till i magen.

Sängen som oftast är min kompis är idag min värsta fiende. Jag tar upp boken som ligger på golvet brevid sängen och kryper ner under täcket. Jag fortsätter läsa om den cancersjuka flickan men samtidigt som meningarna flimrar förbi känner jag hela tiden hur mörkret blir svartare och svartare runt mig. Snart är det dags.

Jag tar ett djupt andetag. Skickar ett sms till en kompis men hon svarar inte och på ett sätt blir jag lättad. Jag måste klara av mina ångestattacker själv.

Jag kan inte koncentrera mig på boken och slänger den uppgivet brevid mig.

Den här jävla ångesten. Jag borde kunna kontrollera den vid detta laget. Jag borde kunna säga till den att dra åt helvete. Ibland kan jag det och ibland vinner jag. Men inte i natt. I natt är jag chanslös. Jag är en lätt match och det är inte lönt att streta emot.

Rummet krymper och jag drar täcket över huvudet. Tyst upprepar jag för mig själv att jag inte kommer dö. “Du kommer inte dö, du kommer inte dö, du kommer inte dö….”

Till slut slumrar jag till av utmattning men vaknar plötsligt i panik. Jag vet inte hur länge jag har sovit men min kropp är täckt av svett och jag är säker på att jag ska dö. Jag är lika säker på detta som allt annat jag vet. Hela mitt inre känns som en tickande bomb och jag skakar av rädsla.

Det känns som jag sakta försvinner när jag känner hur Han tar min hand i sin och viskar “Det är ingen fara Sofie…du är trygg här…” Efter en stund blir mina andetag lugnare, tankarna klarnar och jag känner hur jag sakta kommer tillbaka.

Jag förväntar mig aldrig att någon ska rädda mig från ångesten. Det är bara jag själv som kan befria mig. Men den där handen och de där orden. Det gör att jag orkar kämpa.

IDAG TYCKER JAG ATT VI ALLA RÖSTAR PÅ ETT VARMT OCH KÄRLEKSFULLT SVERIGE UTAN RASISTER. PUSS PUSS PUSS!