Paris pyser av dubbelmoral. Exempel: ”Jojo, det är en fransk tradition att ha älskarinnor, det är ingen biggie”. Men kvinnor då? Är det lika ok? ”Nä, kvinnor har inte älskare.”

Nähä. Lustigt. Så alla gifta män hänger med singeltjejer då?

Paris är vildsint ologiskt. Exempel: Hollande tas på sängen med sin älskarinna. Pressen rasar. Men när president Mitterrand begravdes 1995 stod både hustrun Danielle Gouze vid graven tillsammans med de gemensamma sönerna – sida vid sida med älskarinnan sedan många år, och deras gemensamma dotter, Mazarine. Då höjde ingen fransman på ögonbrynen. ”Herregud, vaddå, det är ju liksom Frankrikes bägge första damer.”

Fransk logik.

Jag har en stark känsla att Paris är hemligt stolt över sitt historia som syndfull, ohämmad och gränsöverskridande stad. Konstnärskollektivet i Montmartre, sotade ögonlock, cigarettförlängare och vågade burlesqueshower, med Kikis ande svävande över alltihop. Prostitution är legalt i Frankrike – såvida bara sexarbetaren lever på sitt värv. Med andra ord: hallickar och bordellmammor är olagliga liksom andra mellanhänder som gör sig pengar på aktiviteterna. Resten är ok i lagens ögon.

Men vad har då hänt med symbolen för synden i Paris: Pigalle!

Detta beryktade red light district är numera mer turistmagnet än sexträsk. Bordeller byggs om till snajdiga klubbar, boutiquehotell och cocktailbarer. Och bopriserna har ränt i höjden.

Från stripp till hipp, kan man säga.

Så inte ens Pigalle är Pigalle längre. Men…om någon trodde att köpsexet försvunnit bara för att fastigheten numera säljer ”Screaming Orgasm” på glas … sorry!

De har bara flyttat.

Det fick jag handgripligt illustrerat en dag.

Det var en vanlig tisdag. Jag skulle gå hem till min svärmor i hennes lägenhet i tjusiga stadsdelen Villier. Utanför porten stod en kvinna och rökte. Hon återvände in just som jag kom fram. Jag tryckte in portkoden och just som jag skulle gå in såg jag en telefon liggande vid blomkrukan vid porten. Kanske var det kvinnans?

Jag tog telefonen med mig och ringde på dörren där jag såg att hon just gått in.

När dörren öppnas är det inte kvinnan som står där, utan en parodi på bordellmamma. En stilig, juvelbehängd dam med tung makeup som släpigt undrar vad hon kan hjälpa till med.

Bakom henne skymtar en ytterst smakfullt inredd våning med dämpad belysning. Och några kvinnor.

Det känns rätt overkligt. Jaha, här mellan ostmarknaden och mäklaren och i samma hus som min svärmor finns det en bordell. Jaha, det är så här de ser ut. En del, i alla fall. Jaha!

Jag lämnar tillbaka telefonen och känner att Paris tröttnar man i alla fall inte på i första taget.