Ok, du har spenderat hela dagen på Louvren (strunta i Louvrens överfyllda och trötta museirestaurang) och är mer än lovligt sugen på annat än andlig spis… Det är då du går till Balm. Några steg från Palais Royal, mitt i smeten där det finns mest halvtråkiga brasserier ligger pigga, nyöppnade och excentriska Balm.

Namnet kommer från krogen Beuf à la mode, som huserade i samma lokaler från slutet av 1700-talet till långt in på 1900-talet. På 1930-talet blev den stolta krogen en bilhall, och det var som sådan den nuvarande krögaren Pierrick Mathon hittade lokalen och transformerade den till fine dining-krog tillsammans med sin fru Kanya.

Stilsäker inredning med stillsamt rinnande vatten på en rumsavdelare, kohudar och en kulörpalett på vitt, ljust trä och vårgrönt. Moderna cocktails, inspirerad meny och gästfritt krögarpar, krögaren Pierrick ser ut som en lillebror till Kenneth Branagh men iklädd perfekt rutig Ture Sventon-kostym i grönt och korall.

Rena, nordiska smaker: kalv, sparris, murkla, vild havsabborre, spenat, svartrot och jordärtskocka tillagad med lätt hand och stor poesi.

Varmrätter ca 30 euro.

Missa inte avsmakningsmenyerna (4 rätter 48 euro, 6 rätter 78 euro.)

Tisdag-lördag 12-15 för lunch

Tisdag-lördag 19-00 för middag

Det kan vara bra att boka i förväg.

En kväll på Balm är att stiga in i en såpbubbla, en helhetsupplevelse utöver det vanliga där allt fungerar tillsammans.

Restaurant Balm, 6, rue de Valois, Paris.

Tel : +33 1 42 60 38 81

Reservera per e-mejl: reservation@restaurant-balm.com

www.balm.fr

Tack till fotografen Patrick Curtet.

Jag har aldrig varit så nära hjärtstopp som förra natten. Av skräck. Den här grejen ”hjärtat höll på att stanna”. Nu vet jag hur det känns.

I går natt lånade jag nämligen en god väns lägenhet för att bo ett par dagar. Eller … egentligen … hans labb. Fabien är i konditoribranchen så hans kontor är ett bakningslaboratorium där han tar fram nya magiska bakelser vars like ingen ännu har ätit.

Lite som haute couture i franska kakbranschen.

Nåväl. Jag får nycklarna, det ligger i lite dodgy kvarter så det är skönt att kunna låsa om mig. Jag går och lägger mig i den lilla sängen i alkoven bakom de enorma köksmaskinerna. Det känns ganska exotiskt att sova i ett laboratorium. Jag tänker på det precis innan jag ska somna. Då och då drar kylarna och frysen igång och frustar och blurpar högljutt ett tag, det låter som en liten fabrik. Allt går på automatik. Till och med fläkten till duschen går på automatik när man går förbi.

Jag somnar till slut vid midnatt.

Plötsligt tänds ljuset. Klockan är 0412. Jag hinner just tänka ”men vad i h-e, går exakt allt automatisk på det här mystiska stället?” Så jag går upp för att se om jag kan släcka. Eller skjuta sönder lampan.

Stapplar upp, klädd i trosor, ett missklädsamt linne, ett par strumpor och bettskena. När jag närmar mig vad jag tror är ljusknappen ser jag.

Innanför dörren står två män. De står inne i lokalen och vi är två meter från varann.

Det är här mitt hjärta nästan stannar. Min hjärna lyckas ändå få till följande tankar (bisarrt nog i denna ordning:)

1. Herregud jag har strumpor och bettskena på mig. Detta som ingen skulle få se mig i.

2. Herregud det har tagit sig in två okända män när jag försöker sova. Har de planerat att a) råna mig b )våldta mig c) baka småkakor.

De två männen är intressanta – som par betraktat. Den ena har anatomin av en semla. Två meter lång och mycket rund åt alla håll. Den andra är 1,60 högst och ser mer ut som en vaniljstång. De är fina ihop. Icke desto mindre har de tagit sig in genom min låsta dörr från gatan.

De ser om möjligt ännu mer skrämda ut än jag. Det känns som en liten, liten tröst i denna horribla stund.

Jag börjar fundera ut en bra mening att säga, ger dem (som tur är) inte de tre alternativen ovan, utan frågar så artigt jag kan för att försöka återskapa något uns av värdighet jag just förlorat hur det kommer sig att de är här.

De säger ursäkta ursäkta verkligen ursäkta (det eliminerar ganska bra både alternativ a) och b). – Vi är här ”pour la television”! Säger vetebullmannen.

Då ser jag att han faktiskt är klädd i bagerijacka. Han passar bra i den. Han ser ut som en sagobagare, så där runda som de bara är i Elsa Beskowböcker.

Som tur var ska de inte filma i själva labbet. (Det känns ju bra.) Däremot ska de göra avancerade bakverk till en tv-morgonsoffa, och hann inte klart i går kväll. Och de hade inte hört att utländska kvinnor med bettskena och strumpor skulle sova där. Är det möjligt att de får fortsätta sitt bakande så att de har något till att ta med till TV-soffan?

Klockan är nu 0417 och jag säger chevalereskt mitt hem är ert hem. Det är ju ändå framför allt ett tempel för bakelser det här, inget hotell.

De tackar och säger ursäkta ursäkta några gånger till. Jag stapplar i säng och får för första gången somna till ljudet av försiktigt slammet av bunkar elvispar och två viskande konditorer.

När jag vaknar klockan nio är de borta. Jag kliver upp och börjar undra om jag har drömt alltihop. Men ett berg av diskade skålar och vispar och tillbringare står på diskbänken som inte stod där när jag gick och la mig.

När jag berättar för Fabien säger han förskräckt:

– Oh herregud, kom de tillbaka? De sa att de skulle vara klara på kvällen, så jag berättade inte ens för dem att du skulle komma. Vet du vem en av dem var?

Det visar sig att mannen formad som en bulle är en av Frankrikes främsta konditorer. En riktig TV-kändis-afficionado.

Tänk. Det känns lite glamouröst.

Möjligen tycker jag att han kunde ha lämnat en bakelse som gest. Det hade varit en lagom pay back för att har sett mig med bettskena.

Paris pyser av dubbelmoral. Exempel: ”Jojo, det är en fransk tradition att ha älskarinnor, det är ingen biggie”. Men kvinnor då? Är det lika ok? ”Nä, kvinnor har inte älskare.”

Nähä. Lustigt. Så alla gifta män hänger med singeltjejer då?

Paris är vildsint ologiskt. Exempel: Hollande tas på sängen med sin älskarinna. Pressen rasar. Men när president Mitterrand begravdes 1995 stod både hustrun Danielle Gouze vid graven tillsammans med de gemensamma sönerna – sida vid sida med älskarinnan sedan många år, och deras gemensamma dotter, Mazarine. Då höjde ingen fransman på ögonbrynen. ”Herregud, vaddå, det är ju liksom Frankrikes bägge första damer.”

Fransk logik.

Jag har en stark känsla att Paris är hemligt stolt över sitt historia som syndfull, ohämmad och gränsöverskridande stad. Konstnärskollektivet i Montmartre, sotade ögonlock, cigarettförlängare och vågade burlesqueshower, med Kikis ande svävande över alltihop. Prostitution är legalt i Frankrike – såvida bara sexarbetaren lever på sitt värv. Med andra ord: hallickar och bordellmammor är olagliga liksom andra mellanhänder som gör sig pengar på aktiviteterna. Resten är ok i lagens ögon.

Men vad har då hänt med symbolen för synden i Paris: Pigalle!

Detta beryktade red light district är numera mer turistmagnet än sexträsk. Bordeller byggs om till snajdiga klubbar, boutiquehotell och cocktailbarer. Och bopriserna har ränt i höjden.

Från stripp till hipp, kan man säga.

Så inte ens Pigalle är Pigalle längre. Men…om någon trodde att köpsexet försvunnit bara för att fastigheten numera säljer ”Screaming Orgasm” på glas … sorry!

De har bara flyttat.

Det fick jag handgripligt illustrerat en dag.

Det var en vanlig tisdag. Jag skulle gå hem till min svärmor i hennes lägenhet i tjusiga stadsdelen Villier. Utanför porten stod en kvinna och rökte. Hon återvände in just som jag kom fram. Jag tryckte in portkoden och just som jag skulle gå in såg jag en telefon liggande vid blomkrukan vid porten. Kanske var det kvinnans?

Jag tog telefonen med mig och ringde på dörren där jag såg att hon just gått in.

När dörren öppnas är det inte kvinnan som står där, utan en parodi på bordellmamma. En stilig, juvelbehängd dam med tung makeup som släpigt undrar vad hon kan hjälpa till med.

Bakom henne skymtar en ytterst smakfullt inredd våning med dämpad belysning. Och några kvinnor.

Det känns rätt overkligt. Jaha, här mellan ostmarknaden och mäklaren och i samma hus som min svärmor finns det en bordell. Jaha, det är så här de ser ut. En del, i alla fall. Jaha!

Jag lämnar tillbaka telefonen och känner att Paris tröttnar man i alla fall inte på i första taget.

Les Berges är Paris nya promenadstråk för alla intressen och läggningar längs Seine. Oavsett om du behöver lite stressterapi, är sugen på en drink, pingis eller lite zumba. För att nämna en bråkdel av utbudet.

Paris är bäst i världen! Lonely planet publicerar varje år en lista över världens 10 toppstäder att turista i. 2014 står Paris som vinnare. Med sina 8 miljoner turister per år skulle man ju kunna tänka sig att stan makligt lutade sig tillbaka och knäppte upp en öl i förvissning om att turisterna kommer vad som än händer. Men närå. Paris jobbar hårt på att göra sig maximalt tillgänglig och uppfinningsrik. De senaste satsningarna på ett grönt vandringsstråk utmed Seine och flera nya museer har gjort att staden sammantaget har seglat förbi både Shanghai och Kapstaden på prispallen. 35 miljoner euro har det kostat att förvandla 2,3 km trafikerad kaj till promenadstråk.

Les Berges – den nya sträckan mellan Pont de l’Alma och Pont Royal – kantas nu av restauranger, barer, konsertställen, antistress-stugor, barnkalastipies och plats för jogging, klättring, fiske, zumba, vintagemarknad, pingis… och en massa annat! Mycket är one-offs, under en helg till exempel. Annat är permanent. Enjoy!

Här kan du läsa mer:

www.lesberges.paris.fr

Foto © Emilie Baltz

Vissa tror ju att ett nytt år måste betyda mer fysisk ansträngning och färre godsaker. Jag säger: så lite tid, så mycket smask!

Om det finns någon huvudstad där man tar bakelser på allvar är det Paris. En totalupplevelse för näsa, mun och ögon. (Och i vissa fall, men inte alltid, för plånboken…)

Men vart ska man gå för en extraordinär bakelseupplevelse?

Jag frågade en riktig konnässör, Claire Heitzler, innehavare av prestigetiteln Årets konditor både 2012 och 2013 med en internationell karriär från både London och Tokyo. Sedan några år hyllad chefskonditor på Ritz och tvåstjärniga restaurant Lasserre.

Här är hennes svar, speciellt för dig Resa-läsare!

1. Des Gâteau et du Pain

– Min favorit. Deras produkter är gudomliga. Begåvade konditorn Claire Damon älskar perfektion och klarar balansen mellan lätthet och sötma – helt enkelt fulländade smaker!

63 Boulevard Pasteur, 16:e

www.desgateauxetdupain.com

2. Shangri-La Hotel

– Chefskonditorn Francois Perret gör en av Paris bästa afternoon teas. Alla bakelser är små, vackra och delikata. Jag åt mitt livs tusenbladstårta där och drömde om den efteråt…

10, avenue d’Iéna, Paris, 16:e

www.shangri-la.com/paris/shangrila/

3. Acide Salon de thé

– Första gången jag träffade Jonathan Blot hade han bara en pyttebutik med macarontillverkning. Men han gjorde de bästa! Nu har han öppnat en tesalong i Batignolles där man lätt kan stanna hela dan, från frukost till en kvällsaperitif. Jonathan är en generös person och hans bakelser är precis som han. Därför gillar jag att gå hit.

24 rue des Moines, 17:e

www.acidemacaron.com

Nu är det Le 68 som gäller.

Äntligen en bra anledning att masa sig till Champs Elysées.

Alldeles nyöppnade restaurant Le 68 intar parfymhuset Guerlains återinvigda palats på nr 68 Champs-Elysées, Paris paradgata par préference. Guy Martin, stjärnkrögaren från anrika Le Grand Véfour har fått fria händer och kompletterar parfymkultmärket med lite jobb för smaklökarna.

Här är priserna lägre än på hans Le Grand Véfour. Ok, vi snackar inte McDonaldpriser, men för 70 euro äter man ett par rätter och får ett bra glas vin till.

Att öppna nytt här var för honom en självklarhet: hans mamma bar aldrig annat än Guerlains parfymer …

På vägen ut kan du slå till och köpa en liten flaska Shalimar eau de toilette till mamma.

I Paris gör man det ordentligt. En kulturfestival? Jajamensan, den kan väl få hålla på i fyra månader, varför knussla? Festival d’automne a Paris (”Höstfestival i Paris”) är årlig och en riktig maffig festival med teater, musik, dans, performance, bildkonst och film i världsklass. Festivalen har experimentell prägel med artister från bl a USA, Argentina, Brasilien, Sydafrika och Kina. Och Sverige!

Tunga namn som Robert Wilson, Trisha Brown och vår egen Cullbergbalett i line upen. Cirka 35 venues över hela stan härbärgerar föreställningarna. Det hela pågår till 12 januari!

www.festival-automne.com/?lng=en

Tänk Moderna museet och ett gigantiskt parkeringshus kombinerat. Då har du Palais de Tokyo, ett av Europas största palats för modern konst – 22 000 kvadratmeter experimentyta! Här kan du titta på konst, äta och ta en drink … till midnatt! Varför har inga andra museer i typ hela världen kommit på det? Det är ju bästa tiden på dygnet att flyta omkring och suga i sig ny konst!

2 oktober öppnar utställningen «Virgule, etc« med tema mode. 23 okt–12 januari intar konstnären Philippe Parreno museet. Han har fått carte blanche till en konstnärlig make-over i de maffiga lokalerna. Missa inte!

Liten film så förstår du vad jag menar…

http://www.palaisdetokyo.com/en/general-informations/palais-de-tokyo

13, avenue du Président Wilson

Öppet varje dag (utom tisdag) 12-00.

Restaurangen Tokyo Eat är öppen till 02 varje dag utom tisdag.

13, avenue du Président Wilson, 16:e

www.palaisdetokyo.com

Om du tröttnat på sensommarvarma boulevarder och längtar till grönska i storslagen förpackning, åk till Parc de Buttes Chaumont – Paris ”Central Park”. En romantisk, kuperad, stor, vacker park med både vattenfall, grottor och ett litet romerskt tempel. Plaskdamm,  uteserveringar (t ex klassiska Rosa Bonheur och Café Du Lac). Parken lever från morgon till kväll, från joggare, tai chi-grupper till bröllopsfotograferingar, ponny-ridning och vin-picnicar…

Det var den gode Haussmann, Paris stadsarkitekt par préference som fick i uppdrag av Napoleon III att bygga hela parken. Det var förmodligen ett trevligt avbrott från alla breda avenyer han planerade hela dagarna annars…

Åk dit och njut av den gröna lungan mitt i stan.

19:e arrondissemanget

Njut sensommaren med lite musik utomhus!

Paris bjuder på gratiskonserter i festivalen ”Classique au vert” för stora och små. Det är blandade genrer från 1700-talsmusik till NewYorkhiphop, från Broadwaykomedi till dragspel med Richard Galliano.

Parken är öppen 930 till 20, så passa på att kombinera med en botanisk promenad i samband med besöket.
Inträde till parken kostar 5,50 för vuxen och 2,75 för barn. Konserterna börjar klockan 16 lördagar och söndagar (det är olika program varje gång.) Se hemsidan för mer info.
Konsertserien pågår till och med 15 september.

Åka dit:
Parc Flora, botaniska trädgården
Métro: Château de Vincennes 
eller buss nr 46 och 112
www.classiqueauvert.paris.fr