Så har ytterligare ett år i Berlin gått. Det har varit bra! Ganska stillsamt och vardagsputtrande – fast med en inramning av bohemisk Berlinromantik förstås. Ni vet, akrobater i träden kring lördagsmarknaden, flummiga festivaler, gatukonst, övergivna hus och chica restauranger (allra helst i kombination) och en och annan klubb där inoljade män i spandex dansat på scenen. Berlin as usual, liksom.

Här kommer min alldeles egna Best of Berlin 2013-lista. Vissa saker har jag redan skrivit om tidigare, andra är nykomlingar på bloggen.

Årets resturangnykomling: Feliu i Neukölln. Öppnade i våras och imponerade stort med sin fantastiska mat och de låga priserna. Vardagslyx i ordets rätta bemärkelse.

Årets bar: The Antlered Bunny på Traveplatz i Friedrichshain. Stället är verkligen minimini, men så jäkla snyggt och med riktigt bra drinkar. Och snacksen! Yum. Missa inte dem.

Årets museum: Stasifängelset i Hohenschönhausen. I och för sig inget klassiskt museum – för att besöka det gamla fängelset krävs det att man går en av de guidade turerna.  Jag skäms lite för att det dröjde så många år innan jag kom dit, det jag lärde mig där var så otroligt intressant, viktigt – och fruktansvärt. Guidad tur på engelska varje dag kl 14.30.

Årets plats: Ruinområdet RAW i Friedrichshain. Streetarten, marknaderna, klubbarna, barerna, skatestället (sonens bästa) och klätterstället (äkta hälftens bästa) gör området kring de gamla tågstallsruinerna i Friedrichshain till en favorit för hela familjen.

Årets kafé: Silo. Nytt, snyggt, bra wlan, trevlig personal och ett alldeles underbart gott kaffe. Det här kaféet har varit min räddning när småbarnslivet känts extra slitigt. En Silokaffe, en färsk Berliner Morgenpost, några djupa andetag och jag har varit redo igen att möta småbarnstrots och snoriga näsor igen.

Årets barnaktivitet: MACH Mit-museet är riktigt bra. Inte minst för att halva kyrkan (ja, museet ligger i en gammal kyrka) består av en enorm klätterlabyrint. Kolla in bara, vem som helst kan ju se att det är kul där. I flera timmar!

Årets festival: Karneval der Kulturen i Kreuzberg. Egentligen alldeles för stor och med alldeles för mycket folk för att vara i min smak – men shit, vilken härlig festival det är! Mat, musik, dans och kreativa pysselstationer för barnen, allt i skön multikultianda. Dit går vi igen, 6-9 juni 2014 är inskrivet i kalendern.

Årets Berlinminne: När vi såg Ane Brun i Passionkirche. Vilken konsert och vilken lokal! Den intima atmosfären och akustiken i kyrkan – åh, jag får fortfarande rysningar när jag tänker på det. Jag skulle tro att Passionskirche är Berlins bästa konsertlokal. Jo, så är det nog.

Årets Berlinupplevelse: Loppisen vid Mauerpark. Alltid Mauerpark. På hur många fler ställen i världen kan man, under samma eftermiddag, sjunga kareoke för flera tusen människor, gunga med halva staden som utsikt, shoppa kläder med unik design och se en naken man med hästhuvud spela gitarr?

Vad vi ägnar oss åt i Berlin just nu? Jo det ska jag tala om.

Vi går på julmarknad. Dricker glühwein och äter kålrätter medan snön yr (nåväl, fortfarande grått och trist här), karusellerna snurrar och fötterna fryser. Bjärllermusik i högtalarna, vantar, ulliga tofflor och karamelläpplen i marknadsstånden. You know the drill.

Att tyskar verkligen gillar konceptet julmarknad, det är helt tydligt. Det är pepparkakshus och karuseller och glühwein i stövelformade koppar precis överallt här nu. Sextio julmarknader finns det i Berlin. SEXTIO! Kan vara ett världsrekord.

Här har ni en lista till de största och mest populära marknaderna.
Min favorit? Den vid Kulturbrauerei. Mysig, lagom mycket kul snurr- och hoppsaker för barnen och god mat, som till exempel dinkelpizza, crepe och så de där fläskstekarna jag inte kan låta bli att älska. Serveras i ett bröd bara. Fantastiskt gott.

Vilken helg det blev! Jag hade ju vänner från Sverige här och jisses vad vi maxade. Supper cluben vid var på i fredags var helt jäkla fantastisk. Herregud, vilken god mat. Och så trevligt det var! Att gå på middagsklubb är verkligen ett otroligt bra sätt att träffa nya människor. Vi njöt i fulla drag mellan sju och midnatt. Det ni.

Kvällen avslutades med nattsudd på en kvartersbar här i Friedrichshain. Den heter Lebowski och är någon slags hyllning till filmen The big Lebowski. Inredningen går i bowlinganda, på väggarna sitter stora foton av karaktärerna och atmosfären är väldigt The Dude-ig. Lite töntigt kan man tycka, men jag gillar det. Världen behöver mer nördighet och det är så skönt med ställen där det ges blanka fan i vad som är hippt och rätt och coolt.

Det var fredagen det. Lördagen kräver sitt eget inlägg. Den var… spännande. Ja, vi stannar där. Fortsättning följer.

Vid två tillfällen om året, på midsommar och under första adventshelgen, har i princip varenda svensk i den här staden samma plan: Att hänga vid Svenska kyrkan i Wilmersdorf.

Här stångar vi oss fram till den svindyra Västerbottenosten, pepparkakorna, julmusten och pyttipannan. Köper handgjorda julgransprydnader som de såg ut förr. När vi var små. I vår barndom. Nostalgin flödar och längtade vi inte till knarrande snö och röda stugor förr, så gör vi det nu. Berlin må vara den bästa staden på jorden, men här finns varken Kalle Ankas julafton eller julskinka som smakar som den ska.

Och så minglar vi. Frågar alla femtio, sjuttio, hundra Berlinsvenskar vi träffar och är bekanta med om de ska åka hem eller vara kvar över julen. Eller göra något helt annat.

Sedan, i skymningen, kommer luciatåget och vi suckar lyckligt till Gläns över sjö och strand, äter en våffla med hjortronsylt till och funderar på om tre julmustflaskor verkligen kommer att räcka? Konstaterar att det blir till att ransonera.

Ach! Livet som utlandssvensk.

Om bara en vecka kommer mina äldsta vänner hit och hälsar på. Vi har känt varandra sedan vi knappt kunde gå och jag är så glad över att vi, trots att vi alla lever hektiska småbarnsliv långt ifrån varandra, ser till att få en hel helg tillsammans någon gång per år. Och att de vill komma hit till Berlin också! Himla lyxigt för mig.

Självklart håller jag på att planera för fullt vad vi ska göra. Förra gången de var här körde vi rätt många klassiska Berlingrejer. Ni vet – tv-tornet, julmarknad, Brandenburger Tor, några ekivoka gaybarer och middag på Kater Holzig-restaurangen Katerschmaus (very hip, very Berlin och very kul att ha varit där eftersom det är så jäkla omtalat – men inte alls bra mat tyvärr).

Den här gången går vi lite mer in på djupet, kan man säga. Under ytan. Mer initierat. Avancerat. Man vill ju imponera.

Såhär ser planerna ut so far. På fredagen ska vi gå på pop up-restaurangen NordenBerlin. Det ska bli otroligt spännande, inte minst för att kockduon (en är svensk!) har ett rykte om sig att vara sehr, sehr gut. Det pågår förresten mycket i pop up- och supperclubbranschen i Berlin just nu. Det är kul.

På lördagen ska vi gå på Berlins äldsta varietébar, Scheinbar. Där är det open stage varje onsdag till lördag och det känns som ett kul, avslappnat, och inte minst billigt, alternativ till de lite mer rejäla varietéföreställningarna som går. Och spontan varieté – smaka på det! Jag tror att det blir helt underbart. Biljetterna kostar knappt tio euro.

Nu måste jag bara hitta en schysst restaurang i närheten av Scheinbar där vi kan äta innan föreställningen, och så några fina dagsaktiviteter förstås. Eftersom julmarknaderna precis dragit igång då finns en visst risk för att det blir några värmande glühhwein under julbelysningen vid Kulturbrauerei i Prenzlauer Berg. Kanske mit schuss. Vi får se.