Berlin, Berlin – vad fin du är att bo i! Tänk att jag fortfarande, efter sex år, titt som tätt översköljs av tacksamhetskänslor över att jag hamnade i den här staden. Det finns så mycket att inspireras av här, så många människor som gör det de drömmer om, som vågar. Jag inser ju såklart att jag låter som en vandrande klyscha när jag säger det, men det är verkligen så jag upplever Berlin. Världens bästa stad.

Ta svenska Malin som jag intervjuade häromveckan till exempel. Hon driver bloggen The Bread Exchange som går ut på att hon bakar ett helt fantastiskt gott bröd – som hon sedan byter bort mot i princip vad som helst. Förutom pengar. Alltihop har lett till massor av fantastiska saker för henne. Visst låter det spännande? Artikeln kommer i ett nummer av Resa framöver och hennes berättelse är verkligen inspirerande, missa inte (jag hojtar till när det är dags ge sig ut och köpa tidningen).

Nu ska jag jobba vidare på ett av alla min überkreativa projekt jag håller med vid sidan av skrivandet. Jag låter nämligen inte bara som en vandrande Berlinklyscha, jag är verkligen en personifierad (well, i alla fall om man bortser från att jag inte är 23 år, sover på en madrass på golvet och tar gig som dj då och då). Känns fint, faktiskt.

Ps. Om du tycker att Malins brödbytarprojekt låter intressant så kommer hon snart ut med en bok också. Om du förbokar den redan nu via hennes hemsida (fram till den 12 september) så får du ett signerat ex.

Det känns fint att vara tillbaka på favoritkafét Silo här i Friedrichshain. Här jobbar jag, sida vid sida med ett helt gäng start up-människor som sitter och knackar nya appar och sånt, kallar varandra för ”dude” och ”man” (de flesta verkar vara amerikaner just här) och lite allmänt sådär verkar känna att de har framtiden för sig. Det är mycket high fives och YEAH!, om man säger så.

Well, you never know!

Visste du förresten att det bildas ett nytt start up-företag var tjugonde minut här i Berlin? Låga kostnader är ett av skälen till varför. Läs mer om det här.

De vackra dagarna fortsätter och det gäller att passa på att njuta har jag hört, det ska bli kallare till helgen (så ta med en extra tröja alla ni som ska hit i helgen! Ni är några stycken, verkar det som – det är fullbokat på nästan alla hotell rapporterade en bekant i Sverige).

Den här veckan är min superjobbpartner, fotografen Hanna Skoog, i stan. Det firade vi i går med att smida planer ihop på vårt favoritkafé här i kvarteret, Silo.

Det är förresten ett av få riktigt poppis kaféer där det fortfarande är helt okej att fälla upp sin dator, många ställen har slutat att erbjuda wlan och vissa har till och med infört laptopförbud. Så kan det bli i en stad som kryllar av start ups, frilansare, författare in the making och allmänna laptopnomader.

Hur som helst, när kaffet var urdrucket tog vi en cykeltur till Hackescher Markt, åt lunch och drack världens godaste juicer på Spreegold,

Och provade några nya glasögon på Coblens Augenoptik. Mycket snyggt där!

Och sedan hem igen för mer jobb framför datorerna. En helt vanlig dag, helt enkelt. Fast extra fin eftersom Hanna var med förstås.

Och yes, det är hon som tagit bilderna (förutom min mobilbild från Silo. Ja, jag har två mobiler. Båda är dock kassa, fast på olika sätt).